Redaktör för NYA MINERAL Emil Gregori.
Informationen är översatt från Lapis med tillstånd.
Korrekturläsning: Kerstin Åstrand
Översättningen är gjord i samarbete med och för GeoNord
Lapis nr 1 , 2023
Lapis nr 2, 2023
Lapis nr 3, 2023
Lapis nr 4, 2023
Lapis nr 5, 2023
Lapis nr 6, 2023
Lapis nr 7-8, 2023
Lapis nr, 9, 2023
Lapis nr 10, 2023
Lapis nr 11, 2023
Lapis nr 12, 2023
Strontioruizit, VIII/C.35-11 silikat
(Sr,Ca)2Mn23+[(OH)2ISi4U11(OH)2] · 2 H20. monoklin.Strontioruizit är orangegul till orangebrun, har glasglans, hårdhet 5, gul streckfärg, densitet 3,20.
Detta kalciumhaltiga strontium-mangansilikat med fyragrupper av typ [Si4U12]8- föreställer det Sr-analogen till ruizit, därav kommer namnet. Typlokalitet är N'Chwaning 111Mine, Kalahari-manganfyndigheter i Södra Afrika. I körtelrika partier av massiva sugilith-ådror och på sprickor i braunitmalmen bildar strontioruizit stråligt-prismatiska grupper (1 ,3 mm) och ytterst små fibriga knippen, som optisk inte kan särskiljas av taniajacoit.Taniajacoit, VIII/C.35-12 silikat
Sr(Ca,Sr)(Mn3+,Fe3+)2[(OH)2ISi4011(OH)2] · 2 H20. triklin.Taniajacoit är orangebrun till brunröd, har glasglans, hårdhet 5, blekbrun streckfärg, densitet 3,05.
Detta strontium-mangansilikat är ett triklin inordnad polymorf till strontioruizit. Mineralet kommer ur N 'Chwaning III Mine, Kalahari-manganfyndigheter i Södra Afrika. Tunna hematit- aegirinådror i massiv braunitmalm visar taniajacoit som ytterst små, stråligprismatiska kristallgrupper(O,5 mm) i sällskap med sugilithstänglar. Ytterligare följeslagare är bland annat lipuit och vita pektolit-knippen. Namnet bedrar haret Jacobus ("Jaco") och hustrun Tania Janse van Nieuwenhuizen (båda 1973), som upptäckte det nya materialet.
Lapis, årgång 49. Februari 2023
Aldomarinoit, VII/B.24-17
Sr2Mn3+[OH|(AsO4)2] monoklinAldomarinoit är mörkt orange, har glasglans, hårdhet 4½-5, gulorange streckfärg, densitet 4,68.
Lombardoit, VII/B.2421
Ba2,Mn3+[OH|(AsO4)2 monoklinLombardoit är mörkt rödbrun, har glasglans, hårdhet 4½-5, gulorange streckfärg, densitet 5,12.
Dessa två manganarsenater med framför allt strontium, respektive barium tillhör brackebuschitgruppen. På varpen från den gamla gruvan Valletta, som ligger nära Canosio i Val Maira, Piemonte Italien bildar lombardoit finkorniga anrikningar av massiva korn <0,5 mm i i Fe/Mn metakvartsiter, intim sammanväxt med kalcit, hematit, braunit, manganberzeliit, kryptomelan, baryt, muskovit och aegirin. Namnen hedrar samlaren Aldo Marino (*1942), som var med att bilda Micromounter-föreningen, respektive doktor Bruno Lombardo (1944- 2014), geolog och petrolog vid C.N.R. i Rom.
Michalskiit, VII/A.10-18
Cu2+Mg3Fe2,33+[VO4]6 ortorombiskMichalskiit är brunröd, har diamantglans, hårdhet 3½, ljust orange streckfärg, densitet 3,85. Detta kopparhaltiga magnesium-järnvanadat är Mg-analogen till lyonsit. Typlokalitet är varpen av dagbrottet Lichtenberg (1958-1977) i uranrevieret Ronneburg nära Gera i Thüringen. Följeslagare är arcanit, epsomit, syngenit och hematit. På glimmerförande kvarts-kalifältspat bildar michalskiit längsrevade prismer och nålar <0,2 mm lång. Michalskiit bildar genomlysande, spröda kristaller. Med namnet hedras mineralogen Steffen Michalski (*1974), expert när det gäller bl.a. mineral från Sachsen.
Posepnyit, II/C.11-55
Cu3-5, (Hg,Cu)6Sb4Se12 kubiskPosepnyit är stålgrå, har metallglans, hårdhet 3½-4, stålgrå streckfärg, densitet 6,23. Denna antimonhaltiga koppar-kvicksilverselenid är ett nytt fahlerz i tetraedritgruppen. Posepnyit kommer från urangruvan Hajé i RevierPribram, Tjeckien. Posepnyitbildar opaka korn <0,1 mm, intimt hopväxt med antimonselit, Dzharkenit, ferroselit, pribramit, tiemannit, hakit-(Hg) och tetraedrit-(Zn) i uraninitförande kalcit-gångart. Namnet hedrar den berömde tjeckiska montangeologen Frantisek Posepný (1836-1895), som bl. a från 1879-1889 ledde bergakademin Pribram.
Rumoiit
AuSn2
Densitet 10,1.Shosanbetsuit, I/A1-100
Båda dessa mineral är ortorombiska, silvervita, har metallglans, hårdhet 2½, grå streckfärg. Båda dessa elementmineral är metalliska förbindelser av guld och silver med tenn. Namngivande typlokalitet är Minamichiyoda vid floden Shosanbetsu, Distriktet Tomamae, i Provinsen Rumoi på ön Hokkaido, Japan
(Ag,Au)3Sn
Pyradoketosit, II/E.7-42 sulfosalt
Ag3SbS3 monoklin.Pyradoketosit har orange färg, diamantglans, orange streckfärg, densitet 5,81. Detta silver-sulfosalt med skiktstruktur är dimorf; med pyrostilpnit. Mineralet härstammar från Saint´ Olgagruvan vid Monte Arsiccio nära Stazzema i Toscana. I körtlar av en barytförande kvartsåder i metadolomit bildar pyradoketosit platta, längsrevade stänglar upp till 0,2 mm långa, hopvuxna, dels med pyrargyrit, dels pyrostipnit. Följeslagare är valentinit och tetraedrit-(Hg). Pyradoketosit är genomlysbar och spröd. Det ur den grekiska beteckningen pyr (eld) och adoketos (oväntad) kombinerade namnet syftar på uppträdandet av det tredje ”rubinsilvret”, som är nära släkt med pyragyrit och ”eldbländan ” pyrostilpnit.
Argentotetraedrit-(Z) II/.11-44 sulfid
Ag6Cu4(Zn,Fe)2Sb4S13 kubiskArgentotetraedrit är stålgrå till svart, har metallglans, hårdhet 3½-4, svart streckfärg, densitet 5,01. Denna silverrika koppar-zink-antimonsulfid är ett nytt fahlerz i freibergitraden inom tetraedritgruppen. Typlokaliteten är Au/Ag-malmförekomsterna Kremnika, Banská Bystrica, Slowakien, samt Zvestov i zentrakböhmen och Lengenbach i Binntal, Schweiz. Där överväxer den tristetraeder <1 mm av tetraedrit-(Zn) i form av en tunn zon. Queen of Sheba Mine i Pershing Co./Nevada har levererad mycket små kristaller <0,5 mm I sällskap med pyrargyrit, covellin, chalkosin, blyglans och zinkblände i drusig kvarts. Annars bildar argentotetraedrit bara ytterst små korn och mikroskopiska inlagringar i silverrik fahlerz (St. Andreasberg, Harz,9 Tyskland.
Bojarit IX/A.2-75
Cu3[Cl3OH|(N3C2H2)3] · 6 H2O kubiskBojarit är blå, jordigt matt, har hårdhet 2, blå streckfärg, densitet 2,057. Detta vattenrika och klorhaltiga organiska kopparmineral med triazolat-grupper är nära släkt med chanabayait, vars radialbladiga kristallgrupper bojarit ersätter med finkorniga pseudomorfoser. Typfyndplatsen är Guanoförekomsten vid Pabellón de Pica, Region Tarapaca, Atacamaöknen i Chile. Bojarit bildar på vittrad kopparkishaltig hornbländegabbro porösa skorpor upp till 3 x 5 mm stora i sällskap med salammoniak, halit, nitratin och belloit. Med namnet hedras geovetenskapare Doktor Hans-Peter Bojar (*1967) från Universalmuseum Joanneum i Graz, Österrike. Han beskrev redan de metallorganiska kopparförbindelserna ammineit och joanneumit från Atacamaöknen.
Saccoit VI/B.4-18 sulfat
Ca2Mn23+[F|[OH)8|SO4)0,5] tetragonalSaccoit är ljust grön, har glasglans, grönaktigt vit streckfärg, densitet 2,73. Detta hydroylrika kalcium-mangansulfat är kristallkemiskt släkt med despujolsit. Typfyndplatsen är Bergwerk N´Chwaning III, Kalahari-manganfälten, Södra Afrika. I barytkörtlar i omvandlade bixbyit-hematit-malmer bildar saccoit filtartade skorpor och grupper av wirrstråliga, spröda nålar upp till max 1 cm långa på kalcit, och upp till 1 cm stora bixbyit-tärningar. Ytterligareföljeslagare är braunit,ljust brun andradit (<1 mm), sturmanit, ettringit, klorit och gips. Med namnet hedras Guido Sacco (1900-1994) och hans son Desmond (*1942).
Tombstoneit IV/K.17-15 tellurit
((Ca,Pb)2Pb3Cu6[(SO4]2|(Se4+O3]2Te26+O6|(Te4+O3)6 · 3 H2O trigonal/pseudohexagonalTombstoneit är grön, har diamantglans, hårdhet 2½, blekt grön streckfärg, densitet 5,68. Denna kalciumhaltiga bly-koppar-tellurit med tellurat-selenit- och sulfatgrupper är kristallkemiskt släkt med tlapallit. Tombstoneit kommer från Grand Central Mine i Gruvreviret Tombstone Cochise Co., Arizona. I en körtelrik kvartsmassa med rodalquilarit och jarosit bildar tombstoneit tunna sexkantiga små tavlor <0,1 mm. Dessa små tranparenta kristaller löses upp i utspädd saltsyra.
Tomiolloit IV/K.10-35 tellurit
Al12[(SO3)0,5|(SO4)0,5|(OH24|(Te4+O3)5] hexagonalTomiolloit är kalkvit, har pärlemorglans, hårdhet 2-3, vit streckfärg, densitet 3,37. Denna hydroxylrika aluminium-tellurit med sulfit- och sulfat-grupper är strukturellt släkt med zemannit. Varpfynd vid huvudchaktet som tillhör Bambolla Mine nära Moctezuma, Sonora/Mexiko visar tomilloit som ytterst små radialfibriga kulor <0,1 mm och som finfibriga överdrag på tellurit-stänglar och på mroseit i kvartskörtlar. Namnet syftar på beteckningen tomiollo för dunig, i Nahuatl-språket hos urbefolkningen betecknar det mineralets typiska utseende.
Zinkgruvanit VIII/C.13-50
Ba4(Mn2+,Fe2+)4Fe23+[O|OH|SO4|Si2O7]2 triklinZinkgruvanit är rödaktigt svart, har glas till diamantglans, i brottytan hartsglans, hårdhet 4½, mörkt brun streckfärg, densitet 4,42. Detta barium-mangan-järn- gruppsilikat med sulfat-grupper är kristallkemiskt släkt med ericssonit och yoshimurait (nytt systemnummer.VIII/C.13-60). Typlokalitet är zinkgruvan som ligger nära Åmmeberg, Örebro. Zinkgruvanit härstammar ur en borrkärna från en 530 m djupt liggande, bariumrik zon, mellan diopsitförande metatuffiter och zinkblände/byglansrika Zn/Pb/Ag-malmer. Lokalt framkommer finfördelad zhangpeishanit, nåligt cerchiarait-(Al)/-(Fe), kopparkis och järnsulfider. Den bariumrika zonen består av massiv baryt med radialbladig barytokalcit och witherit; här bildar zinkgruvanit tafelformade kristaller upp till 4 mm långa, som är spröda och långsamt lösliga i koncentrerad saltsyra.
Jeankempit, VII/C.24-55 arsenat
Ca5[AsO3(OH)|AsO4]2 · 7 H2O triklinJeankempit är färglös till vit, har porzellanglans, hårdhet 1½, vit streckfärg, densitet 2,92. Detta vattenhaltiga kalciumarsenat tillhör haidingeritgruppen och är nära släkt med ferrarisit. Jeankempit härstammar från Mohawk Nº 2 Mine i Keweenaw County, Michigan. På en bergart bestående av kalcit med poröst domeeykit och algodonit sitter finbladig jeankempit i form av 1 millimeter långa jeankempitlameller tätt sammanväxta med guerinit, från vilken den optiskt inte kan skiljas. Typiska följeslagare är små, blekt gröna kulor. Med namnet hedras Jean Petermann-Kemp-Zimmer (1917-2001), från 1975-1986 Kustos vid Seaman Mineral Museum, i Houghton, Michigan.
Marchettiit, IX/D.1-60 organiskt salt
(NH4)H(C5H2N4O3) triklinDetta organiska ammoniumsalt i urinsyran bildades som naturligt mineral i foglars eller murmeldjurs avföring i alpint område på södra sidan av Monte Cervandone, Val Devero, Piemonte, Italien. Marchettiit sitter som mer än 5 millimeter stora grupper spetstavliga kristaller på fin ortognejs, tillsammans med albit, adular, kvarts, muskovit och wewellit. Bildningen av detta sekundärmineral möjligt görs delvis genom cirkulationen av varmt vatten på dessa höjder sommartid. Med namnet hedras mineralsamlaren Giianfranco Marchetti (1943-2013) som upptäckte mineralet.
Protocaseyit, IV/G.15-45 polyvanadat
Al4[(OH)6|V105+O28] · 20 H2O triklinProtocaseyit är orangegul, har glasglans, hårdhet 2, blek-orangegul streckfärg, densitet 2,45. Detta vattenrika aluminium-polyvanadat är kristallkemiskt släkt med caseyit och härstammar från Burro Mine i San Miguel County, Colorado. Protocaseyit sitter som radiala aggregat av vattenklara, avlånga tavlor <0,2 mm långa på asfaltit och montroseit-corvusithaltig sandsten. Ytterligare följeslagare är ammoniozippeit, gips och postit. Protocaseyit är spröd och löses lätt i utspädd saltsyra.
Tennantit-(Cd), II/C.11-14 arsen-sulfid
Cu10(CD,Zn)2As4S13 kubiskTennantit är silvergrå, svart, har metallglans, hårdhet 3½-4, svart streckfärg. Detta koppar-cadmiumrika arsensulfid är ett nytt fahlerz i tennantingruppen. Identifierat blev detta nya mineral på en gammal museumsstuff som kom från gruvrevieret Berenguela, provinsen Pacajes, La Paz, Bolivia. Tennantit-(Cd) bildar millimeter stora korn i en barytrik bergart, tillsammans med montmorillonit och sekundära Cd-sulfater, aldridgeit, niedermayrit och voudourisit.
Lapis, årgång 49. Juni 2023
Inga nya mineral denna månad.
Lapis, årgång 49. Nummer 7 och 8 Juli/Augusti 2023
Bounahasit, III/D.1-47 koppar oxyklorid<
Cu1+Cu22+(OH)3Cl2 monoklin pseudo hexagonalBounahasit är ljus gulaktiggrön, har glasglans (även jordig matt), blekgrön streckfärg, densitet 3,90.
Denna koppar-oxyklorid är en ny, kristallkemisk med botallackit besläktad hallogenid. Namngivande typlokalitet är koppargruvan Bou Nahas, revier Oumjrane, Anti-Atlas, Marocko. Bounahasit bildar lokalt, i sällskap med mörkgrön paratacamit, ljusare finkristallina skorpor (<1 cm2) utav ytterst små pseudohexagonala tavlor på cuprit och gedigen koppar, som i oxidationszonen rikligt i form av ”små träd” och plåtar upp till handflatans storlek förekommer.Ferro-Fluoroedenit, VIII/F.1o-98 silikat
NaCa2(Fe2+,Mg)5[F|Al0,5Si3,5O11]2 monoklinFerro-Fluoroedenit är mörkbrun till svart, har glasglans, hårdhet 5-6, brunaktig vit streckfärg, densitet 3,36 g/cm3.
Detta alkali-järn-magnesium-alumosilikat tillhör amfibolgruppen, och är Fe2+/F-rika analogen till edenit. Vid La Fossa-vulkanen på ön Vulkano, i Iipari-arkipel / Italien bildades ferro-fluoroedenit som genomlysbara, delvis färgglada prismer upp till max 1 mm långa. Mineralet förekommer i sprickliknande hålrum i block som vulkanen kastade ut under sin eruption 1873. Typiska följeslagare är bruna vonsenit-nålar, ytterst små magnetit-oktaeder, samt kvarts.Fontarnauit, V/H.11-30 borat
(Na,K)2(Sr,Ca)[SO4|B5O8(OH)] · 2 H2O monoklin/pseudo/hexagonalFontarnauit är färglös till ljus gulaktig brun, har pärlemorglans, vit streckfärg, densitet 2,39. Denna alkali-strontiumborat med sulfatgrupper härstammar från två borrningar från borat fyndighet Doganlar, som ligger nära Emet, Väst-Anatolien i Turkiet. Fontarnauit förtränger i form av pseudo-hexagonal-prismatiska kristaller (upp till 5 mm) finkornig probertit i en vulkanisk tuffskikt mellan borat- och sulfatskikt av en saltsjö från förr i tiden. Namnet hedrar doktor Ramon Fontarneau (1944-2007), mineralvetenskapare och tekniskt mineralog vid Universitet Barcelona.
Kaznakhtit V/E.3-55 karbonat
Ni6Co23+[(OH)16|Co3] · 4 H2O trigonalKaznakhtit är ljusgrön eller jordigt matt, har vit streckfärg, densitet 2,86. Denna hydroxylrika nickel-kobaltkarbonat som tillhör hydrotalkitgruppen, är Co3+-analogen med reevesit. Kaznakhtit härstammar från det ultrabasiska bergartsmassivet Kaznakhtinsk, i republiken Altai, Sibirien. I breckcierat serpentinit bildar kaznakhtit millimetertjocka, pulvriga ådror och linser upp till 1,5 x 0,5 centimeter stora, tätt sammanväxta med krysotil och lizardit, samt lilafärgad stichit, dolomit brucit och kromit, manganokromit, Cr-rik magnetit, magnesioferrit och heazlewoodit.
Kingsgateit IV/D.25-90 molybdat
ZrMo26+O7(OH)2 · 2 H2O tetragonalKingsgateit är gulaktigt grön till gråblå, har glasglans till diamantglans, vit streckfärg, densitet 3,74. Detta vattenhaltiga zirkonium-molybdat härstammar från gruvdriften ”Old 25 Pipe” i Revier Kingsgate, New South Wales, Australien. I körtelrik kvarts-muskovit-greisen med molybdenit, gelosait och mambertiit bildar kingsgateit ytterst små, kvadratiska tavlor, <0,1 mm.
Kollerit IV/K.5-20 sulfit
(NH4)2Fe2+[OH|(SO3)2] ortorombiskKollerit är brunaktigt gul, har sidenglans, gul streckfärg. Denna vattenhaltiga ammonium-järnsulfit härstammar från en brinnande kolvarp vid det 2004 nedlagda dagbrottet nära Pécs-Vasas i Mecsek-bergen, södra Ungern. 2009 levererade ett enkelfynd kollerit i form av finfibriga, små halvklotformade-radilstråliga kristallgrupper <0,2 mm Ø. Namnet hedrar den ungerske mineralsamlaren Gábor Koller (*1975) som sedan 1995 gjort över 30 första fynd för Ungern.
Minakawait II/C.20135 Rhodium-Antimonid
RhSb ortorombiskMinakawait är rödaktigt grå, har metallglans, densitet 10,04. Rhodium-antimonid är Sb-analogen till cherepanovit. Typfyndplatsen är en platinmineralfyndighet i Bäcken Hairagawa som ligger norr om Hikawa-dammen nära Misato, prefekturen Kummoto, öpn Shikoku, Japan. Själva fyndstället ligger i Kurosegawa-serpentinbältet, som räcker från Shikoku till Kyushu. Kemiskt identiskt material känner man som mikroskopiskt små inneslutningar i PtFe-Nuggets från Tulameen River, British Columbia, Canada. På rundade till tärningsformade, silvervita isoferroplatin-nuggets <2 mm, som är överdragna med bronsfärgad tulameenit eller isoferroplatin sitter minakawait bredvid erlichmanit (OsS2) på cuprorhodsit som extremt tunna skikt. Namnet hedrar den japanske mineralogiprofessor Tetsuo Minakawa från Universitet Ehime, som har del i beskrivningen av 17 nya mineral från Kyushu och shikoku.
Lapis, Nummer 10 årgång 49. Oktober 2023
Lauraniit, VI/D.19-06 sulfat
Cd2Cu6[(OH)6|SO4]2 · 5 H2O monoklinLauraniit är färglös, även grönaktigt blå och djupt blå, har glasglans, hårdhet 3, vit streckfärg, densitet 3,40. Detta vattenhaltiga cadmium-kopparsulfat är kemiskt släkt med edwardsit och niedermayrit. Typlokalitet och namngivande är Laurani Mine, provinsen Aroma, departementet La Paz, Bolivia. Laurantiit bildar grupper av spetstavliga, små kristaller upp till 0,2 millimeter stora, som tillsammans med serpierit och brochantit sitter på en malmmatris av tennantit och chalkosin. Vid det här laget känner man till mineralet även från Tsumeb i Namibia, samt en fyndplats i Lavrion, Sounion Mine Nº 19 i form av ytterst små, druviga grupper tillsammans med anglesit.
Lapis, Nummer 11 årgång 49. November 2023
Dondoellit, VlljC.17-2S kalcium-järnfosfat
Ca2(Fe2+ Mg)[PO4]2 . 2H2O triklin.Dondoellit är färglös till blekgul, även grönaktigt vit, har glasglans, hårdhet 3½ - 4, vit streckfärg och densitet 3,14. Denna vattenhaltiga kalcium-järnfosfat är en strukturvariant (polytyp) till messelit, (även den är triklin).
Typlokalen är Grizzly Bear Creek vid Stoneman Camp, Rapid Creek, Yukon Territory i Kanada. Man känner även idag till dondoellit från Grube Messel nära Darmstadt, Tyskland, som lamellära kristaller.
Bear Creek fyndigheten uppvisar klotliknande upp till 2 cm stora aggregat av långbladade kristaller som är genomlysbara och spröda. Följeslagare är hydroxylapatit, siderit och kvarts.
Med namnet hedras två mineralsamlare Donald (Don) Doell senior (*1948) och Don Doell junior (*1982), som lämnade in de första proven med beteckningen "Mesolit från Rapid Creek.Donowensit VlljD.S9-10 triklin
Ca(H2O)3Fe3+2(V2O7)2Donowensit har diamantglans, är orangegul, har orange streckfärg, hårdhet 3, densitet 2.97.
Mikehowardit VlljC.7-1S
Fe3+4(V5+O4)4(H2O)2 · H2O triklinMikehowardit är mörk-rödbrun till brunsvart, har diamantglans, hårdhet 3½, gult orange streckfärg, densitet 3,19.
Detta kalcium-järn-divanadat donowensit (med kedjestruktur) och det järnvanadat mikehowardit (släkt med schubnelit) härstammar från den nedlagda vanadium-dagbrottet "North Wilson Pit" som tillhör Union Carbide Mine nära Wilsson Springs, Garland Co. , Arkansas. Båda är intimt blandade på fyndplatsen.
Mineralfyndet från 1982 blev från början fel bestämt som "cacoxenit med fervanit".
Donowensit sitter som nål liknande stråliga kristallknippen <1 mm bredd vid eller på massiv mikehowardit kristaller <0,14 mm. Båda kan vara överväxt med mörkt brun, finfibrig bokit.
Med namnen hedras Don Ray Owens (1937-2015), chefsgeolog vid Union Carbide Mine och geologiprofessor vid Arkansas University. Han arbetade tillsammans med Michael Howard, pensionerad mineralog hos Arkansas Geological Commission.Paradimorphin II/F.2-21
AS4S3 ortorombiskParadimorphin är orangegul, har diamantglans, hårdhet 1-2, gul streckfärg, densitet 3,51.
Denna arsenik sulfid är en högtemperatur - polymorf till dimorfin (se namnet) med vilken mineralet i Solfatara från Pozzuoli (typlokal) och i fumarolen vid Vesuvius nära Neapel förekommer tillsammans. Existensen av denna polymorf anade redan vulkanologen Angelo Scacchi år 1850, efter han hade gjort exakta mättningar från en arsenik sulfid från Pozzuoli med olika vinkelmorfologi. Namnet syftade på det grekiska namnet "Dimorphin". Då kunde man på grund av mineralets ringa storlek av de genomskinliga till ogenomskinliga kristaller <0,1 - 0,3 mm inte fastställa en exakt möjlig mängd av auripigment.Först 1907 blev Scacchis Dimorphin (Form "ⅠⅠ") genom syntes bekräftat. Form "Ⅰ" har man först 1973 syntetiserat och kunde fastställa att den under 130°C kan förvandlas till dimorphin. I motsats till linsformig pyramidal dimorfin bildar den syntetisk anhydrit, mera sällsynta paradimorphin som har kortprismatisk massiva kristaller. Som följeslagare kan nämnas anhydrit, realgar, sassolin, laffossait och bonazziit, samt salammoniac och mascagnin.
Windmountainit VIII/H. 33-25
(Mg,Mn2+,Fe3+)2Fe23+ (OH I Si4O10)2 · 8H2O monoklinWindmountainit är orangebrun till ljusbrun, har sidenglans till matt lyster, hårdhet 2, orangebrun till gulaktigt vit streckfärg, densitet 2,51.
Typ fyndplatsen är Wind Mountain i Otero County, New Mexiko. Denna manganhaltiga magnesium-järnskiktsilikat tillhörande palygorskitgruppen är Mg-analogen till Mn2+ rik yofortierit, med vilken windmountainit kemiskt kan blandas. Även vid andra fyndplatsen - Aris - i Namibia förekommer blandkristaller. Tredje fyndplatsen är Breitenbrunn i Sachsen, Tyskland. Här förekommer mineralet i form av finfibrig-stråliga kristallgrupper, som är svår att skiljas från den mycket liknande Yofortierit.
Lapis, Nummer 12 årgång 49. December 2023
Inga nya mineral denna månad.
HÄRMED AVSLUTAS RAPPORTERING OCH ÖVERSÄTTNING AV NYA IMA MINERAL, SOM BÖRJADE ÅR 1996.
DEN AMATÖR GEOLOGISKA HEMSIDAN "GEONORD" KOMMER SUCCESSIVT ATT AVVECKLAS UDER 2024-2025.
IMA kapitlet kommer att vara kvar till slutet.
IMA 1996 IMA 1997 IMA 1998 IMA 1999 IMA 2000 IMA 2001 IMA 2002 IMA 2003 IMA 2004 IMA 2005 IMA 2006 IMA 2007 IMA 2008 IMA 2009
IMA 2010 IMA 2011 IMA 2011 IMA 2012 IMA 2013 IMA 2014 IMA 2015 IMA 2016 IMA 2017 IMA 2018 IMA 2019 IMA 2020 IMA 2021 IMA 2022
IMA 2023
©2001- GeoNord