Redaktör för NYA MINERAL Emil Gregori.
Informationen är översatt från Lapis med tillstånd.
Korrekturläsning: Kerstin Åstrand
Översättningen är gjord i samarbete med och för GeoNord
Lapis nr 1 , 2020
Lapis nr 2, 2020
Lapis nr 3, 2020
Lapis nr 4, 2020
Lapis nr 5, 2020
Lapis nr 6, 2020
Lapis nr 7-8, 2020
Lapis nr, 9, 2020
Lapis nr 10, 2020
Lapis nr 11, 2020
Lapis nr 12, 2020
Alexhomyakovit, V/E.10-10 alkali karbonat
K6NaCa2[Cl|CO3] · 6 H2O hexagonalAlexhomyakovit är färglös, vit eller grå, har glasglans, hårdhet 3,vit streckfärg, densitet 2,19. Detta klorhaltiga alkalikarbonat bildar i en sodalit-pegmatit vid berget Koashva i Chibiny-komplexet, Kolahalvön, millimetertjocka ådror och finkorniga pseudomorfoser efter delhayelit. Ytterligare följeslagare är bland annat villiaumit, natrit, wadeit, burbankit, djerfisherit, rasvumit, molybdänit, lamprofyllit och pektolit. Med namnet hedras den prominenta ryska mineralogen Alexander Petrovich Khomyakov (1933-2012).
Bodieit, IV/K.4-30 wismut-tellurit
Bi23+[SO4|Te4+O3)2] monoklinBodieit är färglös, gul eller grön, har fett- till diamantglans, hårdhet 2, vit streckfärg, densitet 6,46. Denna wismut-tellurit med sulfatgrupper härstammar från Pittsburg-Liberty Mine, 19 km NNV om staden Bodie i Monto County, Kalifornien. Ytterligare fyndplats är North Star Mine i Tintic District, Utah. I kvartskörtlar som hittats på varpen visar bodieit olika utseende, från nålliknande, listformade till stegvis-tavlade och spetspyramidala bildningar. Typiska följeslagare är kulor av gulgrön richelsdorfit och senapsgula skorpor av en amorf BiCuFeAgTeSbO-förbindelse. Bodieit är spröd och löses lätt i utspädd saltsyra. Namnet syftar på fyndregionen i Body Hills vulkanfält.
Bosiit, VIII/E.19-72 borosilikat
NaMg2Fe33+Al4[O|(OH)3|(BO3)3|Si6O18] trigonal/pseudo hexagonal,Bosiit är rödbrun, mörkbrun till svart, har glasglans, hårdhet 7, vit streckfärg, densitet 3,23. Detta natriumhaltiga magnesium-järn-aluminiumborosilikat tillhör turmalingruppen och är Al-analogen med oxy-turmalinet povondrait. Typfyndplatsen är guldfyndigheten i östra Sibirien. Man känner dock redan till ytterligare två fyndplatser. Från Recice i Vysocina i Mähren, Tjheckien och Mina Valetta nära Canosio, Valle Maira, Piemonte, Italien. I Darasun bildar bosiit i pyritrika karbonat-kvartsgångar med buntmetall-sulfider kärnan av inväxta, stråliga kristallgrupper från 1-3 mm längd, omgivna av oxy-dravit och allt kringvuxet av dravit. I pegmatiten bildar bosiit finkorniga pseudomorfoser <1 mm efter järnrik annit (förr biotit). Namnet hedrar doktor Ferdinando Bosi (*1967) från Sapienza-Universitet Rom, specialist på mineralogi och kristallografi när det gäller turmalingruppen.
Bunnoit, VIII/E.12-60 ringsilikat
Mn62+Al[(OH)3|Si6O18] triklinBunnoit är gulaktigt grön till grönaktigt svart, har glasglans, hårdhet 5½, grågrön streckfärg, densitet 3,63. Denna mangan-aluminium-ringsilikat härstammar från berget Kamo, som ligger i nordlig riktning från staden Ino, prefekturen Kochi, Shikoku, Japan, där mineralet hittills tolkats vara akatoreit. Bunnoit bildar i svarta hematitmalmblock ådror och linser av böjda småblad <0,5 mm, fast sammanväxta med kvarts. Mineralet åtföljs av stilpnomelan, rodonit och piemontit. Namnet hedrar mineralogen doktor Michiaki Bunno (*1942), tidigare intendent på Geologiska museet, Japan, och upptäckare av ett flertal nya mineral.
Fluorlamprofyllit, VIII/C.13-18
Na3SrTi3[O|F|Si2O7]2 monoklinFluorlamprofyllit är orangebrun till gul, har diamantglans, hårdhet 3, gulaktigt vit streckfärg, densitet 3,48. Detta natrium-strontium-titan-gruppsilikat är F-analogen till lamprofyllit. Typfyndplats är Alkali Massiv Pocos de Caldas, Morro do Serrote, Minas Gerais i Brasilien. I nefelin-rik syenit-matrix med aegirin och mikrolin bildar fluorlamprofyllit genomlysbara spröda, listformade kristaller upp till 3 mm långa. Ytterligare följeslagare är analcim och natrolit.
Janchevit, III/D.10-145 oxihalogenit
Pb7(V5+O4)O4,5Cl2 tetragonalJanchevit är orangeröd, har diamantglans, hårdhet 2½, orangeröd streckfärg, densitet 8,216. Denna bly-oxihalogenid med vanadat-grupper är V-analogen till parkinsonit. Mineralet härstammar från Kombat Mine i Grootfontein District¸ Namibia. Janchevit bildar tillplattade spröda korn <1 mm i en hausmannit-kalcit-malmblandning, samt kombatit och magnesit. Namnet hedrar mineraloiprofessorn doktor Simeon Janchev från Skopje i Macedonien.
Luanshiweiit, VIII/H.11-52 glimmer
KLiAl1,5-2[(OH,F)2|Si,Al)4O10] monoklinLuanshiweiit är färglös, har glas- till pärlemoglans, hårdhet 3, densitet 2,85.
Denna nya kalium-litiumglimmer är släkt med trilithionit (förr lepidolit).
Typfyndplats är den sällan-pegmatitgång Nr.309 som finns nära staden Guonpo, Lushi, provins Henan i Kina. Luanshiweiit bildar millimeterstora, genomlysbara, böjliga små blad i kvarts, och följs av montebrasit, pollucit, bismutotantalit och elbait. En ytterligare paragenes visar mikrolit, tantalit, spodumen, trilithionit och muskovit. Namnet hedrar petrologiprofessorn och pegmatitspecialisten Luan Shiwei (1928-2012) från TU Chengdu.Marcobaldiit, II/E.15-35 sulfosalt
Pb12Sb3As2BiS21 triklinMarcobaldiit är svart, har metallglans, densitet 6,56. Detta wismuthaltiga bly-antimon-sulfosalt tillhör jordanit-raden och härstammar från Mina Pallone som ligger nära Valdicastella Carducci, Pietrasanta, Apuaniska Alperna, Toskana, Italien. Marcobaldiit finns hittills enbart i ett enda prov från en kvartsgång i turmalinskiffer. Provet visar det nya mineral som en kortprismatisk-massiv, 1 centimeter stor enkelkristall bredvid fahlerz (antimonrik tennantit). Med namnet hedras hobbysamlaren Marco Baldi, som har specialiserat sig på malmförekomster på södra sidan av Apuaniska alperna.
Rossovskyit, IV/D.16-45 oxid
(Fe3+,Ta,Fe2+)(Nb,Ti)O4 monoklinRossovskyit är svart, har metallglans, även jordigt matt, hårdhet 6, densitet 6,06.
Denna tantal- och titanhaltiga järn-nioboxid är strukturellt släkt till wolframit. Mineralet bildar i granitpegmatiterna från Bulgut i Altaibergen, västra Mongoliet, opaka, tillplattade korn upp till 6 x 6 x2 millimeter, som liknar wolframit, visar dock ingen klyvbarhet. Namnet hedrar geologen Lev Nikolaevich Rossovsky (1933-2009), specialist på geokemin och mineralogin ädelstensförande och sällanmetallhaltiga pegmatiter i Centralasien
Lapis, årgång 46. nr 2 Februari 2020
Alwilkinsit-(Y), VI/D.2083 sulfat<
Y[(UO2)3|O|(OH)3|(SO4)2] · 14 H2O, ortorombiskAlwilkinsit-Y är gröngult till svavelgult, har glasglans, hårdhet 2-2½, gulaktigt vit streckfärg, densitet 3,37. Detta vattenrika yttrium-uranylsulfat är strukturellt släkt med zippeit. Typfyndplatsen är Blue Lizard Mine, San Juan County, Utah. Här bildar alwilkinsit-(Y) långsträckta nålar <0,5 mm. Följeslagare är natrozipeit, johannit, redcanyonit och gips. Mycket bra finfibriga kristallgrupper är kända från Mina Daone, Val Chiese, Trentino, Italien, här tillsammans med zippeit, johannit, gips och malakit. Alwilkinsit-(Y) visar grön fluorescens i kortvågigt UV-ljus, och löses lätt i utspädd saltsyra. Med namnet hedras micromounters doktor Alan ”Al” J. Wilkins (*1955), som ställde talrika sekundärmineral från Kalifornien, Nevada och Utah till vetenskapens förfogande, och även upptäckte det nya mineralet alwilkinsit-(Y).
Middlebackit, IX/A.1-95
Cu2[(OH)2|C2O4] monoklinMiddlebackit är turkosblå till djupt blå, har glasglans, blekblå streckfärg. Typiska följeslagare är baryt, malakit, azuren, brochantit och cuprit. En ytterligare förekomst för genomlysbar, bladig middlebackit är gruvan, Taubenleck i Bletterbach-ravinen, som ligger nära Aldino, provinsenS Bozen.
Lapis, årgång 46. nr 3 Mars 2020
Argentoliveingit, II/E.25-15 sulfosalt
Pb9AgAs13S28Argentoliveingit är mörkt grå, har metallglans, hårdhet 4, svart streckfärg, densitet 5,23. Detta bly-silver-arseniksulfosalt tillhör sartorit-raden, och härstammar från dolomitgruvan Lengenbach i Binntal, Wallis i Schweiz. Argentoliveingit bildar, hopväxt med argentobaumhauerit och baumhauerit, grovkristallina massor med parallella sammanväxta längs-revade kristallgrupper, som är upp till 5,5 x 2 x 3 cm stora. Det hittills största exemplaret köptes redan 1903 av Nationalhistoriskt Museum i Wien av handlaren Henri Minod från Genèv som ”baumhauerit”. Yngre fynd från Lengenbach visar även hendekasartorit, liveingit, rathit och dufrenoysit som följeslagare. Namnet syftar på det kristallkemiska släktskapet med liveingit.
Gasparit-(La), VII/A.15-38arsenat
(La,Ce)[AsO4] monoklinGasparit-(La) är vaxgul till gul, har fett glans, hårdhet 41⁄2, vit streckfärg, densitet 5,56. Detta Cer-haltiga lantanarsenat är La-analogen med gasparit-(Ce). Typfyndplatser är manganfyndigheten Ushkatyn III i Central-Kasakstan (här endast mikroskopiskt friedelit, tilasit mm i kalcit-rodokrositådror), samt Wanningglaciären i Binntal, Wallis. Här hittades gasparit-(La) hösten 2005 i en enda spricka med tre kortprismatiska, genomlysbara kristaller upp till 2 mm långa, vilken habitus liknar monazit.
Genplesit, VI/D.11-2 sulfat
Ca3Sn4+[(OH)6|(SO4)2] · H2O hexagonalGenplesit är färglös till mjölkvit, har glasglans, hårdhet 3, vit streckfärg, densitet 2,78. Detta vattenhaltiga kalcium-tennsulfat tillhör fleicheritgruppen. Genplesit kommer från Oktyabr´sky Mine som ligger nära Talnakh, Nordsibirien, ett mycket stort gruvområde med koppar, nickel, palladium och platin. Genplesit bildar i körtlar, som ligger i massiv kopparkis, massiva kortprismatiska eller tjocktavliga hexagonala kristaller <0,5 mm samt <1,5 mm stora grupper. Följeslagare är kalcit, fluorapatit, pektolit, chamosit, greenalit och ferroaktinolit. Genplesit är genomlysbar och spröd med mussligt brott. Namnet hedrar hobbymineralogen Gennadiy Plesin (*1963), mättekniker i Oktyabr`Mine och upptäckare av mineralet.
Lapis, årgång 46. nr 4 April 2020
Andreadiniit, II/E.23-33 sulfosalt
Pb7CuAg7HgSb24S48 monoklinAndreadiniit är stålgrå, har metallglans, hårdhet 3, svart streckfärg, densitet 5,36. Detta bly-silver- antimon-sulfosalt tillhörande andoritraden har typiska koppar-kvicksilverhalter. Mineralet bildar i Sant´Olga gruvgången vid Monte Arsiccio nära Stazzema, Toscana, i en kvartsåder i metadolomit opaka korn <5 mm stora, i sällskap med zinkblände och antimonit. Namnet hedrar geologen Andrea Dini (*1966), specialist på geologin i Toscana (särskilt Hg-malmer i Apuaniska alperna).
Aluminosugilith, III/E.22-105 silikat
KNa3Li2(Al,Mn3+,Fe3+)2[Si12O30] hexagonalAluminosugilith är lila till rosa, har glasglans, hårdhet 6-6½, bleklila till vit streckfärg, densitet 2,71 till 2,72. Detta aluminiumrika alkali-litiumringsilikat tillhör milaritgruppen och är Al-analogen till sugilith. Typlokalen är Mina Cerchiara nära Borghetto, Ligurien. På körtlar i manganhaltig kiselskiffer bildar det hittills som ”Al-rikt, manganhaltigt sugilith”- betecknad mineral kortprismatiska kristaller upp till 3 mm stora. Aluminosugilith fyller i sällskap med pektolot även hela spricksystem sida vid sida med ådror av braunit och ljust blå richterit. Aluminium- och manganrik sugilith hittar man även i Furumiya Mine, Ehime, Japan. Från N`Chwaning III Mine i Sydafrikas mangangruvefälten härstammar korniga bildningar bestående av blekt aluminosugilith i en kärnan som omges av manganhaltig sugilith.
Canosioit, VII/B.24-18 arsenat
Ba2(Fe3+,Mn3+)[OH|(AsO4)2] monoklinCanosioit är rödaktigt brun, har glasglans, hårdhet 6-6½, blekt gul streckfärg, densitet 4,94. Denna manganhaltiga barium-järn-arsenat är As-analogen till gamagarit. Typfyndplatsen är Mina Valletta nära Canosio i Valle Maira, Piemonte, Italien. Canosioit bildar spröda ogenomlysbara, finkorniga aggregat<1 mm, sammanväxt med baryt och manganhaltig muskovit i kalcitådror i kvartsit. Ytterligare följeslagare är blekt brun aegirin, hematit och Mn-oxide.
Chirvinskyit, VIII/C.11-60 silikat
(Na,Ca)13(Fe2+,Mn2+)1,5-2(Ti,Nb)2(Zr,Ti)3[(OH,O,F)3|Si2O7]4 triklinChirvinskyit är beigevit, har sidenglans, hårdhet 5, vit streckfärg, densitet 3,41. Denna alkali-järn-titan-zirkoniumsilikat tillhör wöhleritgruppen och härstammar från albitiserade alkalipegmatiten vid berget Takhtarvumchorr i Chibiny-massiv, kola-halvön. Chirvinskyit bildar radialbladiga, genomlysbara kristallgrupper till 6 mm Ø i sockerkornig natrolit, fluorapatit och albit. Chirvinskyit är spröd med finfibrigt brott och löses inte i saltsyra. Med namnet hedras geologen och bergartsprofessorn Petr Nikolaevich Chirvinsky (1880-1955) för hans bidrag till Kola-halvöns petrografi.
Davidbrownit-(NH4) IX/A.1-145
(NH4,K)5[V4+O2|PO2,75OH1,25)4|C2O4] · 3 H2O monoklinDavidbrownit.(NH)4 är ljust grönaktigt blå, har glasglans, hårdhet 2, vit streckfärg, densitet 2,12.
Detta kaliumhaltiga ammonium-oxalat med vanadat- och fosfatgrupper bildades nyligen av fladdermus-guano nere i Rowley-gruvan i Maricopa County, Arizona. På baryt-kvarts-matrix sitter ett artrikt mineralsällskap, bland annat med antipinit, fluorit, mimetesit, mottramit, phoxit och rowleyit. Här bildar davidbrownit-(NH4) radialstråligt anordnade nålar eller smala lister <0,2 mm långa. Dessa kristaller är lättlösliga i saltsyra. Namnet hedrar den brittisk-kanadensiska professorn David Brown (1932*), en pionjär inom kristall strukturanalysen.Folvikit, V/G.4-85 borat
(Mn2+,Mg)35(Mn3+,Fe3+)9Sb35+[O2|BO3]16 monoklinFolvikit är svart till mörkt rödaktigt brun, har metallglans, rödaktigt brun streckfärg, densitet 4,14. Detta magnesium- och järnhaltiga mangan-antimon-borat är kristallkemiskt släkt med blatterit. Folvikit härstammar ur Kitteln-gruvan i Nordmark, området nära Filipstad i Värmland. När blatterit uppträder i manganosithaltig malm, framträder folvikit i kalcitrikt material tillsammans med hausmannit och tegengrenit. Folvikit bildar opaka och spröda prismer <0,3 mm långa, med mussligt brott. Namnet hedrar den norske hobbymineralogen Harald Folvik (1941*), medlem i Långban sällskapet.
Patynit VIII/F.22-35 silikat
KNaCa4[Si9O23] triklinPatynit är färglös, grönaktigt vit, eller brunaktigt vit, har glas- till sidenglans, hårdhet 6, vit streckfärg. Detta alkalisilikat härstammar från berget Patyn i Tashtagolskiy-distriktet, Kemerovo, södra Sibirien. Vid kontakten mellan pyroxeniter och kalkmarmor bildades skarn med vit till blekblå diopsid, wollstonit och monticellit, samt pektolit, kalcit och ortoklas. Patynit har växt över grafitförande partier av ljusbrun charoit, tokkoit och diopsid i form av stråliga aggregat upp till 1 x 0,5 mm stora. Patynit är spröd och i saltsyra olösligt.
Pandorait-Ba, IV/G.11-50
Pandorait.Ca, IV/G.11-45
Ba(V54+,V25+)O16] ? 3 H2O – Ca[(V54+,V25+)O16] · 3 H2O monoklinFärgen är blåsvart, har glasglans, hårdhet 2½, ljust grönaktigt blå streckfärg, densitet 3,24/2,91.
Dessa båda vanadium-oxider med förhärskande barium respektive kalcium har skiktstruktur och kan kemiskt fullständigt blandas med varann. Typfyndplatsen är Pandora Mine i La Sal District, San Juan County, Colorado, där de finbladiga kristallgrupperna av fyrsidiga genomlysbara, parallellt sammanväxta små tavlor, upp till max 0,2 mm, hittills tolkats som ”straczekit. På asfaltithaltig sandsten med inneslutningar av inkolat trä sitter pandorait-Ca i sällskap med citrongula kristaller av strontium-uranyl-vanadatet finchit. Däremot förekommer pandorait-Ba tillsammans med kalium-uranyl-vanadat carnotit.Plumbopharmakosiderit, VII/D.47-52. arsenat
Pbo,5Fe43+[(OH)4|(AsO4)3] · 5 H2O kubiskPlumbopharmakosiderit är blekgrön till gulaktigt grön, har glas- till hartsglans, hårdhet 21⁄2-3, vit streckfärg, densitet 2,89. Detta vattenhaltiga bly-järnarsenat tillhör pharmakosiderit-gruppen, och är <pb-analogen till pharmakosiderit. Typfyndplatsen och hittills enda fyndplatsen är varpen av en 1920 samt senast 1953 bearbetad försöksgruva för bly och zinkmalmer vid Monte Falò nära Coiromonte, Novara, Italien. På smala revor i en av arsenopyritådror genomdragen glimmerskiffer bildar plumbopharmakosiderit ytterst små, klara tärningar <0,5 mm. Typiska följeslagare är skorodit, beudanit, segnitit och mimetesit, samt blyglans, zinkblände och markasit som ytterligare malmmineral.
Huenit,IV/E.3-50 hydroxid
Cu4Mo3O12(OH)2 trigonal, pseudo -ortorombiskHuenit är mörkt rödaktigt brun, har harts- till diamantglans, hårdhet 3½-4, blekt rosabrun streckfärg, densitet 5,1. Denna koppar-molybdänhydroxid räknas strukturellt till molybdit – bamfordit-raden (och är därmed inte släkt med de kemiskt liknande molybdaterna som tillhör raden lindgrenit-ferimolybdit). Typfyndplatsen är San Samuel Mine nära Carrera Pinto, District Cachiyuyo de Llampos i provinsen Copiapó, Atacama, Chile. På kvartsbreccia med gråbrun turmalin bildar huenit plattprismatiska, spröda, små kristaller <0,1 mm, i sällskap med lindgrenit och gips. Med namnet hedras samlaren Edgar Huen från Milano, som är medupptäckare av huenit.
Meieranit,VIII/G.3-15 silikat
Na2Sr2(Mg,Mn2+)[Si6O17] ortorombiskMeieranit är ljusblå till blå, har glasglans, hårdhet 5½, blåaktigt vit streckfärg, densitet 3,41. Detta manganhaltiga alkali-strontiumsilikat som tillhör nordit-raden härstammar från Wessels Mine, Kalahari-manganfälten, Syd-Afrika. Meieranit sitter som anrikningar transparentar, spröda korn, 0,5 mm i en grundmassa av tät blekgrön sugilit, delvis med stänglig grå aegirin och färglös pektolit. Namnet hedrar doktor Eugene Stuart Meieran (*1937) från Cleveland/Ohio, ingenjör och specialist på halvledare vid företaget Intel, sedan 1949 passionerad ädelstenssamlare, mecenat för olika betydande nordamerikanska museer erhöll Carnegiemedaljen, 2004.
Melcherit, IV/D.6-60 oxid
Na2Ba2MgNb6O19 · 6 H2O trigonalMelcherit är rödaktigt beige, har glasglans, vit streckfärg, densitet 3,73. Denna vattenhaltiga alkali-barium-nioboxid är släkt med franconit. Franconit bildar på körtlar i carbonatitdgabrottet i Jacupiranga-Mine, som ligger nära São Paulo i Brasilien, ytterst små blad <0,2 mm på kalcit och dolomit. Ytterligare följeslagare är magnetkis, tochilinit, pyrit, pyroklor, magnetit och fluorapatit. Namnet hedrar professor Geraldo Conrado Melcher (1924-2011) från bergakademin São Paulo, en av pionärerna vid utforskningen av Jacupiranga-Carbonatits.
Mianningit, IV/C.9-67 hydroxid
(Pb,Ce,Na)0,5(U4+, Mn,U6+)Fe23+Ti,Fe3+)18(O,OH)38 trigonal.Mianningit är svart, har metallglans, hårdhet 6, svart streckfärg, densitet 4,6—4,7. Denna bly- och uranhaltiga järn-titan-hydroxid tillhör crichtonit-gruppen och är nära släkt med cleusonit. Typfyndplatsen är sällanjordfyndigheten Maoniuping i området Mianning, provinsen Sichuan, Kina. I kloritiserade Lamprophyrgångar vid Kullen Baozi bildar den här, tidigare tolkade som ”davidit”, manningit små inväxta tavlor från 1-2-mm Ø, vid kontakten med ådror av mikrolin och bastnäsit-(C) även kristaller upp till 2 cm. Mianningit är opak, spröd med mussligt brott, radioaktiv och i vissa delar metamikt.
Lapis, årgång 46. nr 6 Juni 2020
Antofagastait, VI/C.21-50 sulfat
Na2Ca[SO4]2 · 11⁄2 H2O monoklinAntofagastait är färglös, har glasglans, hårdhet 3, vit streckfärg, densitet 2,42.
Detta alkalisulfat hittades januari 2016 i oxiderade sulfid-kvartsgångar i den nedlagda koppargruvan Coronel Manuel Rodriguez nära Mejillones, provinsen Antofagasta, Atacama i Chile, som är typlokal. Emellertid känner man till mineralet även från Arsenatnaya-Fumarole vid vulkanen Tolbachik, Ryssland (xx 3 mm). Antofagastait bildar avlånga prismer upp till 0,5 x 1 x 5 millimeters storlek. Följeslagare är bland annat orangegul sideronatrit, blå aubertit, gips, ferrinatrit, glauberit och amarillit. Antofagastait är transparent, spröd och lätt vattenlöslig. Namnet syftar på provinsen Antofagasta. Ett 1938 som ”antofagastit” betecknat mineral visade sig vara eriochalcit.Bicapit, IV/G.14-05 sulfat
KNa2Mg2[H2PV145+O42] · 25 H2OBicapit är mörkbrun till svart, har glasglans, hårdhet 1½, orange streckfärg, densitet 2,44. Detta vattenrika och fosforhaltiga alkali-magnesium-polyvanadat kommer från Picket Corral Mine i Montrose County, Colorado. Bicapit sitter som ytterst små fyrkantiga tavlor <0,2 mm med huemulit och gips på montroseit-corvusit-förande sandsten. Bicapit är spröd och löses lätt i vatten. Namnet syftar på mineralets struktur, vars metallkomplex av Keggin-typ [XM12O40] på båda sidor har ”mössor” av VO5-pyramider.
Chinleit-(Y), VI/C.16-25 sulfat
NaY[SO4]2 • H2O trigonalChinleit-(Y) är färglös, har glasglans, hårdhet 2½-3, vit streckfärg, densitet 3,38. Detta vattenhaltiga natrium-yttriumsulfat är det första av sällanjord-sulfat i krausit-raden. Typlokal är den 1978 nedlagda Blue Lizard Uranmine i San Juan County, Utah. På sandsten bildar chinleit-(Y) radiala grupper sexkantiga prismer <0,3 mm med pyramidformade ändytor. Följeslagare är johannit, meta-uranospinit, hexahydrit, natrojarosit och gips. Chinleit-(Y) är spröd och löses långsamt i vatten. Namnet syftar på de sand-konglomeratiska sidobergarter i Chinle-formationen, som för rikligt med uranmalmsmättade träbitar från övre Trias-perioden. ”Chinle” heter i Navajo-indianernas språk ”flyta ut” som syftar på vattens flöde i den närliggande Canyon de Chelly.
Dalnegorskit, VIII/F.18-35 silikat
Ca5(Mn2+,Fe2+)[Si3O9]2 triklinDalnegorskit är beige-vit, blekrosa, mjölkvit, har glasglans, hårdhet 5½-6, densitet 3,02. Detta järnhaltiga kalcium-mangansilikat är Mn2+- analogen till ferrobustamit. Mineralet förekommer som bandade, nåligt till finfibriga lager, upp till dm-tjocka, i den borrika kalkskarnen i Dalnegorska bly- och zinkavlagringar som ligger i Primorskiy Krai, i fjärran östern i Ryssland. Dalnegorskit liknar wollastonit, med vilken den tidigare förväxlades. Typiska följeslagare är hedebergit, datolit, andradit, blyglans, zinkblände och magnetkis.
Fluorbarytolamprofyllit, VIII/C.13-31 silikat
(Ba,Sr)2(Na,Fe2+)3(Ti4+,Mg)2[O|(F,OH)|Si2O7]2 monoklinMineralet har glas- till pärlemorglans, är guldbrun, har hårdhet 2½, vit streckfärg och densitet 3,66. Detta fluorhaltiga natrium-barium-titan-gruppsilikat i lamprofyllitraden är f-analogen till barytolamprofyllit, från vilken den optiskt inte kan skiljas. Hittills är mineralet känt från alkalibergarten i Niva-intrusionen, som är typlokalen, och från Karnasurt-Mine vid berget Kedykverpakhk, Lovozero Komplex, Kolahalvön. Fluorbarytolamprofyllit sitter som stråliga prismer upp till 5 mm långa (med Ba-fattiga kärnor av fluor-lamprofyllit) i villiaumit-haltigt aegirin-sodalit-syenit.
Giacovazzoit, VI/D.14-02
K5Fe33+[O|(SO4)6] · 10 H2O monoklinOrange till gulbrun, glasglans, hårdhet ~2, blekgul streckfärg, densitet 2,39.
Magnanelliit, VI/D.15-24
K3Fe23+[O|(SO4)4 · 2 H2O monoklinGul till orangegul, glasglans, hårdhet ~3, blekgul streckfärg densitet 2,88.
Scordariit, VI/D.14-05 trigonal, pseudo hexagonal
Brungul, glasglans, hårdhet 2.2½, blekgul streckfärg, densitet 2,43.
Dessa tre vattenhaltiga kalium-järnsulfater liknar kristallkemiskt metavoltin och alcaparrosait. Typfyndplatsen är järnfyndigheterna vid Monte Arsiccio nära Sant´Anna di Stazzema, Toscana. Dessa tre vattenlösliga sulfater bildades i nutid tillsammans i en äldre brytning med vittrad finkornig svavelkis.
Giacovazzoit - bildar flata-massiva kristaller <0,5 mm.
Magnanelliit - bildar spetstavliga kristaller <0,5 mm.
Scordariit – bildar sexkantiga kristaller <1 mm.
Namnen hedrar mineralogi professorerna Carmelo Giacovazzo och Fernando Scordari från Universitet Bari, samt kemisten och hobbysamlaren Stefano Magnanelli, specialist på mineralogin i Toskana.
Segerstromit, IV/J.4-05
Ca3[AsO4|As3+(OH)3]2 kubiskFärglös, glasglans, hårdhet 4½, vit streckfärg, densitet 3.44.
Inga nya IMA mineral dessa månader.
Alcantarillait, VII/D.60-40 arsenat
Fe2,53+W0,56+[OH|(As3+,Ca)3O6[As,O4,PO4)2] · 4 H2O ortorombiskalcantarillait är citrongul, har glasglans, hårdhet 2-3, blekgul streckfärg, densitet 3,06. Detta fosforhaltiga järn-wolframarsenat med kalciumhaltiga arsenitgrupper av typ [CaAs23+O6]4- räknas tillsammans med halilsarpit och natrowalentait till den ny-definierade walentait-gruppen. Denna med den nya formeln (Mn2+, Fe2+) Fe33+[(O,OH)|(As3+,Ca)3O6|(PO4,AsO4)2] ? 5-6 H2O. samt nytt systemnummer VII/D.60-20. Typfyndplatsen är wolframitgruvan Alcantarilla nära Belalcazar, Cordoba, Andalusie, Spanien. Alcantarillait bildar tillsammans med massiv skorodit sprickfyllnaden i en löllingit-förande gångkvartsbreccia. Mera sällsynta är platta, transparenta och spröda sphärolithe <0,8 mm i små hålrum, påväxta på skorodit, tooeleit, pharmakosiderit, schneiderhönit och ferberit.
Halilsarpit, VII/D.60-30 arsenat
MgFe2,53+Mo0,56+[O,OH)|(As3+,Ca))3O6|(AsO4)2 · 6 H2O ortorombiskHalilsarpit är citrongul, har glasglans, hårdhet 2-3, blekgul streckfärg, densitet 2,89. Detta magnesiumhaltiga järn-molybdänarsenat med kaciumhaltiga arsenitgrupper av typen [CaAs23+O6]4- räknas till walentaitgruppen. Halilsarpit härstammar ur Oumil Mine Revir Bou Azzer, Marocko. På vittrad safflorit-skutteruditmalm bildar halilsarpit ytterst finbladiga skorpor och halvklut <0,5 mm över hartsbrun smolyaninovit och Al-rik skorodit. Tillkommer guldbrun karibibit och pharmakosiderit. Halisarpit-bladen är spröda och transparenta. Namnet hedrar mineralogen doktor Halil Sarp (*1944) från naturhistoriska muset i Genf och specialist på sekundära koppararsenater, med talrika förstbeskrivningar från Cap Garonne och Roue i södra Frankrike.
Jahnsit-(CaMnZn) VII/D.29-68 fosfat
CaMn2+(Zn,Mn2+)Fe3+[OH|(PO4)2]2 · 8 H2O monoklin.Jahnsit-(CaMnZn) är gul till brun, har glasglans, är även jordigt matt, har hårdhet 4, vit streckfärg, densitet 2,87. Detta vattenhaltiga kalcium-mangan-zink-järnfosfat tillhör jahnsit gruppen, och bildades vid omvandlingen från fosforfyllit i pegmatiten i Hagendorf-Syd, Oberpfalz. Jahnsit-(CaMnZn) överdrages som finkristallin, dels massiva skorpor, tätt sammanväxta med jahnsit-(CaMnZn) fosforfyllitkristaller upp till 1 centimeter långa. Dessa härstammar ur en halvmeterstor, förvittrad triphylin-lins på pegmatitbrytningens 67 metersnivå. Som följeslagare uppträder överdrag av grön mitridatit, Zn-haltig orangegul santabarbarait, brunröd schmidit, scholzit, hopeit, whitmoreit och zincostrunzit.
Kampelit, VII/D.28-27 fosfat
(Ba,Sr)3Mg1,5Sc4[(OH3|(PO4)6] ·4 H2O ortorombiskKampelit är färglös, har pärlemoglans, hårdhet 1, vit streckfärg, densitet 3,07.Detta magnesiumhaltiga barium-scandiumfosfat är kemiskt släkt med juonniit. Typfyndplatsen är dagbrottet Kovdor, Kolahalvön. Förekomsten är en karbonatit-eruptionskanal med magnetit, hydroxylapatit och Se-rikt baddeleyit som huvudmalm (”phoscorit”). I en körtel i centralområdet kristalliserade kampelit på sidan av bobierrit som radialbladiga aggregat <1,5 mm Ø, sammanväxta med quintinit och pyrit. Kampelit löses lätt i 10-procentig saltsyra. Namnet hedrar den ryska bergingenör Felix Borisovich (*1935), som utvecklade speciella beredningsmetoder för komplexa ”phoscorit”-malmer.
Laurentthomasit, VIII/E.22-12 silikat
K(Mg,Fe2+,Mn)2Be2(Al,Sc)[Si12O30] hexagonalLaurentthomasit är mörkt blå till gulaktigt grön, har glasglans, hårdhet 5½ -6, ljusblå streckfärg, densitet 2,68. Denna alkali-beryllium-aluminium-ringsilikat tillhör milarit-osumilithgruppen, och besitter betydande scandiumhalter (för Al) och tydliga järn(II)-och manganhalter (för Mg). Laurentthomasit hittades i flera starkt vittrade pegmatit i Region Ihorombe i Betroka District, Provinsen. Fianarantsoa, södra Madagaskar. Lyckade fynd gjordes i april 2019 nära byn Beravina. I ortoklas-kvarts-körtlar bildar laurentthomasit tjocktavliga, lösa kristaller upp till 2 x 0,5 cm. Några matrixstuffer har som följeslagare blekgrön apatit, phenakit, beryll, thortveitit och cheralith. Med namnet hedras den franska prospektionsgeologen och mineralhandlaren Laurent Thomas (*1971), som specialiserade sig på upptäckande av nya och sällsynta mineral på Madagaskar.
Natrowalentait, VII/D.60-10 fosfat
Na0,5Fe33+W0,56+[OH|(As3+,Na)3O6|(PO4)2] · 6 H2O ortorombiskNatrowalentait är ljust grönaktigt gul, har glasglans, hårdhet 2-3, blekgul streckfärg, densitet 2,91. Detta natriumhaltiga järn-wolfram-fosfat med arsenit-grupper av typ [NAO,5As2,53+O6]4-, är analog med walentait. Vid guldfyndigheten Griffins Find nära Grace i Väst-Australien hittades natrowalentait i kvartsgångar med arsenikkis och löllingit i form av skorpor med finbladiga, långtavliga kristaller <0,2 mm på natropharmakosiderit. Dessa är spröda och transparenta.
Lapis, årgång 46. nr 10 Oktober 2020
Adanit, IV/K.19-10 tellurit
Pb2[SO4|Te4+O3] monoklinAdanit är rödaktigt vit, även gulaktigt vit, har diamantglans, hårdhet 2½, vit streckfärg, densitet 6,38. Denna sulfathaltiga blytellurit är kemiskt släkt med fairbankit och härstammar från varpfynd tillhörande North Star Mine i Tintic District, Utah, som är typfyndplatsen. Adanit bildar kilformiga små tavlor <1 mm som kamformiga kristallgrupper på ett okänt grönt Te-mineral. Ytterligare följeslagare är goldfieldit, tlapallit och northstarit. Namnet hedrar systematiksamlaren och micromountern Charles (Chuck) Adan (*1961) från Salt Lake City/Utah, förutvarande ordföranden från ”Mineral Collectors of Utah”. Han upptäckte ett flertal nya mineral, däribland adanit.
Batievait-(Y), VIII/C.12-65 gruppsilikat
Ca2Y2Ti[OH|Si2O7]2 · 4 H2 O triklinBatievait-(Y) är beigevit, har fett- till pärlglans, även jordigt matt, hårdhet 5-5½, vit streckfärg, densitet 3,45. Detta vattenhaltiga kalcium-yttrium-titan gruppsilikat tillhör rosenbuschiträckan och är strukturellt släkt med hainit. Typlokalen är en nefelinsyenit-pegmatit i alkalimassivet Sakharjok, Kolahalvön. Batievait-(Y) sitter i nefelin-albitrika partier som prismer och korn <2 mm med hainitränder, sammanblandat med violett fluorit, natrolit och zeoliter. Batievait-(Y) löses inte i 10-procentig HCl. Med namnet hedras den ryska kvinnliga geologen Iya Dmitrievna Batievva (1922-2007) för hennes bidrag till Kolahalvöns petrologi.
Bohuslavit, VII/D.5-50 järnfosfat
Fe43+[OH|SO4|PO4)3] · 15-24 H2O triklin, pseudohexagonalDetta vattenrika järnfosfat med sulfatgrupper är släkt med destinezit. Som typfyndplats gäller Mina Buca della Vena, Toscana i Italien. Bohuslavit förekommer även i gruvan Horni Mesto i Nord-Mähren, och de gamla underjordiska skifferbrotten i Feengrottorna, nära Saalfeld i Thüringen. Bohuslavit bildar skorpor av sexkantiga små tavlor < 2mm, som bygger upp druvklasliknande skorpor med halvklotformade grupper <0,5 mm. Typisk följeslagare är gips. Med namnet hedras mineralogiprofessor och fyndplatskännaren Bohuslav Fojt (*1929) från Brno, Tjeckien.
Caseyit, IV/G.15-50 vanadat
(Na,K,Ca)<2Al5-10[(SO4)<2|(OH)15-20|V5+O2|H2V4+V5+O28|(V105+O28)2] · 13-18H2O monoklin.Caseyit är gul, har glasglans, hårdhet 2-3, blekt gul streckfärg, densitet 2,15. Detta vattenrika och sulfathaltiga alkali-aluminium-polyvanadat hittades som sekundärbildning i tre olika äldre urangruvor som ligger på Coloradoplaton i USA.
West Sunday Mine och Burro Mine, båda San Miguel Co, och Packrat Mine nära Gateway, Mesa Co. Samtliga tre gäller som typlokal för caseyit. Caseyit sitter som spjutformiga till långtavlade kristaller <0,3 mm, tillsammans med gips och asfaltit på montroseit-corvusitförande sandsten. Ytterligare följeslagare är baryt i West Sunday, postit i Burro, och huemulit i Packrat. Caseyit är spröd och löses lätt i utspädd saltsyra. I torr luft förlora mineralet kristallvatten. Namnet hedrar professor William Casey (*1955) från University of California, expert på grundvattenskemi.
Horakit, VII/E.10-03 fosfat
(BiO71+[(UO2)4|(OH)3|(PO4)2|(AsO4)2] · 31⁄2 H2O monoklinHorakit är grönaktigt gul, även blekgul, har glasglans, hårdhet 3, ljusgul streckfärg, densitet 6,36. Detta arsenathaltiga wismut-uranylfosfat härstammar från Geistergang (spökgången) i Grube Rovnost, Jáchymov, Tjeckien. På en tennantitrik gångmatrix bildar horakit genomlysbara, halvklotformade nålkvistar <1 mm Ø, i sällskap med phosphuranylit, som överväxer den något äldre metatorbernit-metazeunerit. Med namnet hedras Frantisek Horák (1882-1919), gruvingenjör i St.Joachimsthal, och hans sonson Vladimir Horàk (*1964), hobbymineralog och expert på Revier Yáchymovs gruvhistorik.
Lipuit, VIII/E.22-95 silikat
K Na8Mg0,5Mn53+[O2|(OH)6|PO4|Si12O30] ortorombiskLipuit är mörkt rödaktigt brun, har glasglans, hårdhet 5, röd streckfärg, densitet 2,83. Denna alkali-mangan-ringsilikat med fosfatgrupper besitter skiktstruktur. Mineralet härstammar från N´Chwaning II Mine, Kalahari, manganfyndigheter i Sydafrika. I en 2-5 millimeter tunn hydrotermal åder på massiv braunitmalm med hematit + aegirin bildar lipuit tillplattade kristaller och korn 1-3 mm lång, bredvid manganhaltig sugilit, taniajacoit, pektolit och richterit. Lipuit är spröd och genomlysbar i kanterna. Namnet hedrar petrologiprofessor Pu Li (1911-1968), grundare av Isotopen-geokemi i Kina.
Ammoniozippeit,VI/D.20-49 sulfat
(NH4)3[(UO2)4|O3|OH|(SO4)2] · 3 H2O ortorombiskAmmoniozippeit är gul, gulaktigt orange, gröngul, har glasglans, hårdhet 2½, blekt gul streckfärg, densitet 4,43. Detta ammonium-uranylsulfat är den ortorombiska NH4 -analogen till zippeit. Vid de båda typförekomsterna i Amerika, Blue Lizard Mine, San Juan Co i / Utah och Burro Mine, San Miguel Co i Colorado härstammar detta ammonium från den organiska substansen i uranavlagringar i sandstenen. Här bildar ammoniozippeit mycket tunna, långtavliga kristaller <1 mm på asfaltit i sällskap med orange redcanyonit, gips och nålig alwilkinsit-(Y). Ammoniozippeit fluorescera lätt gröngul i långvågigt och kortvågigt UV-ljus.
Ytterligare fyndplatser är Menzenschwand i Schwarzwald (listformiga kristaller på pulvrigt zippeit) och Uranmine Mecsek som ligger nära Kövágószölös, Baranya i Ungern.Ammoniotinsleyit, VII/D.27-12 fosfat
(NH4)Al2[OH|(PO4)2] · 2 H2O monoklin ½Ammoniotinsleyit är rosa till bleklila, har glasglans, hårdhet 4, vit streckfärg, densitet 2,42. Detta vattenhaltiga ammonium-aluminiumfosfat tillhör leukophosphit-raden och är NH4-analogen till tinsleyit. Mineralet härstammar från guanoförekomsten Pabellón de Pica, region Tarapaca, Atacamaöknen, Chile. Den transparenta och spröda ammoniotinsleyit bildar i av lut hålrum finkristallina, klotformade grupper <3 mm, i sällskap med gips, halit och salammoniak.
Fanfaniit, VII/D.31-22 fosfat
Ca4Mn2+Al4[(OH)2|(PO4)3]2 · 12 H2O monoklinFanfaniit är vit, har pärlemorglans, hårdhet 3½, vit streckfärg, densitet 2,58.
Detta vattenhaltiga kalcium-mangan-aluminiumfosfat är Mn2+-analog till montgomeryit och liknar optiskt kingsmountit. Hittills känner man redan tre fyndplatser: Foote Spodumene Mine, North Carolina/USA, typlokalitet, pegmatitbrottet Hagendorf-Süd, Oberpfalz, som likvärdig typlokal och Font Andreu nära Argéles-sur-Mer i Albéres-Massivet, Pyrénerna i Frankrike.
Fanfaniit bildar radiala grupper <0,5 mm Ø ur tunna, långtavlade kristaller, i Foote Mine i sällskap med whiteit-(CaMnMn) samt rittmannit. I Hagendorf sitter mineralet på vittrat zwieselit eller på radialfibrig kayrobertsonit. Namnet hedrar kristallografen professor Luca Fanfani (’1941) från Universitet Cagliari/I, som utforskade strukturen hos talrika fosfatmineral.
Lapis, årgång 46. nr 12 December 2020
Meyrowitzit, V/F.2-62 karbonat
Ca[UO2|(CO3)2] · 5 H2O monoklinMeyrowitzit är gul, har glasglans, hårdhet 2, ljusgult streckfärg, densitet 2,70. Denna nya kalcium-uranylkarbonat är dimorf med zellerit. Typlokalitet är Markey Mine i Red Canyon, San Juan Co., Utah. Meyrowitzit bildar i en kalcitgång med asfaltit, gips, markeyit och rozenit små, avlånga plattor <0,2 mm. Meyrowitzit har gröngul fluorescens i kortvågigt UV-ljus. Namnet hedrar den amerikanske kemisten Robert Meyrowitz (1916-2013), medarbetare vid ”Manhattan”-Projektet och utvecklare av nya mikroanalyser vid USGS. Han beskrev bl.a. zellerit, metazellerit, weeksit och ningyoit från uranlagerplatserna i västra delen av Coloradoplatån.
Milanriederit, VIII/C.26-50 silikat
(Ca,La,Y)19(Mg,Al,Fe3+)6Al6Fe3+[(OH,O)10|(SiO4)10|(Si2O7)4] tetragonalMilanriederit är mörkbrunaktigt röd, har glasglans, hårdhet 6, rödaktigt vit streckfärg, densitet 3,53. Detta järn- och sällanjordhaltiga kalcium-magnesium-aluminium-gruppsilikat är ferro3+ analogen till alumovesuvian, och kommer från Combat Mine, Grootfontein i Namibia. Milanriederit bildar i hausmannit-jakobsitmalm dipyramidala spröda kristaller upp till 3 mm. Ytterligare följeslagare är baryt, kalcit, glaukochroit och gedigen koppar. Namnet hedrar mineralogiprofessorn Milan Rieder (*1940), geokemist och petrolog vid Karls-Universitet i Prag.
IMA 1996 IMA 1997 IMA 1998 IMA 1999 IMA 2000 IMA 2001 IMA 2002 IMA 2003 IMA 2004 IMA 2005 IMA 2006 IMA 2007 IMA 2008 IMA 2009
IMA 2010 IMA 2011 IMA 2011 IMA 2012 IMA 2013 IMA 2014 IMA 2015 IMA 2016 IMA 2017 IMA 2018 IMA 2019 IMA 2020 IMA 2021 IMA 2022
IMA 2023
©2001- GeoNord