Redaktör för NYA MINERAL Emil Gregori.
Informationen är översatt från Lapis med tillstånd.
Korrekturläsning: Kerstin Åstrand
Översättningen är gjord i samarbete med och för GeoNord
Lapis nr 1 , 2022
Lapis nr 2, 2022
Lapis nr 3, 2022
Lapis nr 4, 2022
Lapis nr 5, 2022
Lapis nr 6, 2022
Lapis nr 7-8, 2022
Lapis nr, 9, 2022
Lapis nr 10, 2022
Lapis nr 11, 2022
Lapis nr 12, 2022
Andymodonaldit, IV/K.15-22 järntellurat
Fe23+[Te6+O6] tetragonalAndymodonaldit har gulbrun färg även brunaktigt svart, jordigt matt, har ljusbrun streckfärg, densitet 5,91. Detta järntellurat liknar kemiskt cutzticit, men är vattenfri. I Wildcat Prospect, Detroit, Juab County, USA bildar andymodonaldit finkristallina skorpor I en förkislad grå jaspisbreccia med gedigen tellur, guld, beyerit och klinobisvanit. Ytterligare följeslagare är carlfriesit, eckardit, frankhawthornit, khinit, mcalpineit, paratellurit, tellurit, tlapallit och xocolatlit. Namnet hedrar professor Andrew M. Mc Donald från Laurentian University i Sudbury, Kanada. Han specialiserade sig på alkalibergarteroch forskning efter guld och sällanmetall fyndigheter.
Lapis nr 2, årgång 48. Nr. 2 Februari 2022
Kernowit VII/D.20-45 arsenat
Cu2(Fe3+, Al)[OH4|AsO4] · 4 H2O monoklinKernowit är smaragdgrön, har glasglans, hårdhet 2-2½ och grönaktigt vit streckfärg.
Detta vattenhaltiga koppar-järnarsenat är Fe(III)-analogen med lirokonit, med vilket det bildar en blandkristallrad. Kernowit upptäcktes på en historisk stuff som finns på British Museum of Natural History (BMNH) i London. Den plockades mellan 1790 och 1820 i Grube Wheal Gorland, Gwennap, Cornwall/GB.
Genom Philip Rashleigh (1729- 1811) kom mineralstycket till BMNH;s Russell Collekcion. På denna stuff bildar kernowit linsformiga kristallgrupper upp till 1,2 cm stora. Ytterligare tio ”gröna lirokolite” analyserades, däribland dock endast ett enda prov kernowit i form av 0,5 mm tunna ytterzoner kring blåa lirokonit kärnor. Kernowit ligger i brauneisenstein, breccerat kvarts och vittrade gråa sulfider. Ytterligare följeslagare är olivenit, pharmakosiderit, cornwallit och amorfa koppararsenater. Namnet syftar på den gamla beteckningen Kernow för Cornwall.Kroupait IV/H.7-15
KPb0,5[(UO2)8|O4|(OH)10] · 10 H2O ortorombiskKroupait är orangegul, har glasglans, hårdhet 2, ljusgul streckfärg, densitet 5,06.
Denna kalium-bly-uranyl-hydroxid med skiktstruktur räknas till fourmarieritgruppen. Ett fynd från Jan Evangelista-gången nere i Grube Svornost, Joachimsthal i Tjeckien levererade kroupait i form av druvaktiga skorpor <1 mm. Följeslagare är gips, fourmarierit, metaschoepit, uranopilit, liebigit och ewingit.
Kroupait är spröd och löses snabbt iförtunnad saltsyra. Med namnet hedras bergsingenjör Gustav Kroupa (1857-1935), som från år 1898, i kraft av revierledare från St Joachimsthal sände, sammanlagt tio ton laugungsrester Ifrån pechblände-uppberedningen till Marie och Pierre Curie i Paris som därur isolerade tre gram radiumklorid och slutligen det nya element radium.Laverovit, VIII/G.12-68 skiktsilikat
K2Na(Mn2+,Fe2+)7(Zr,Ti)2[O2|F|OH)4|(Si4O12)2] triklinLaverovit är mörkt eller ljust brun, har glasglans, hårdhet 3, ljus- brun streckfärg, densitet 3,36. Denna alkali-mangan-zirkonium- skiktsilikat tillhör astrofyllitraden, är Mn-analogen med zirkofyllit, med vilken den är kemiskt blandbar. Typfyndplatsen är Mt Saint-Hilaire, Québec, Canada. Laverovit bildar tavliga, med kupletskit förenade kristaller till mer än 5 mm stora, överväxta med ljusare fiber av en yngre laverovit-generation. Ytterligare följeslagare är aegirin, albit, zirkofyllit, astrofyllit och analcim. Namnet hedrar geologiprofessor Nikolai Pavlovich Laverov, fyndplatskunnige kemisten vid Ryska Vetenskapsakademien.
Lucchesiit, VIII/E.19-105
Ca(Fe2+, Mg)3(Al,Fe3+)6[O|OH)3|BO3)3|Si6O18] trigonal, psevdo hexagonal
Lucchesiit är svart, har glasglans, hårdhet 7, grå streckfärg, densitet 3,21-3,24.Magnesio-Lucchesiit VIII/E.19-103
Ca(Mg,Fe2+3Al6[O|(OH)3|(BO3)3Si6O18] trigonal, pseudo hexagonal magnesio-lucchesiit är mörkt brun till blåaktigt svart, har glasglans, hårdhet 7-7½, grå streckfärg, densitet 3,17. Dessa två kalcium-magnesium-järn-aluminium-borosilikater med ringstruktur är två nya oxy-turmaliner, som är släkt med feruvit och även blandbara med denna. Lucchesiit kommer från ädelstensfyndplatsen nära Ratnapura, Siri Lanka (som korta pelare upp till 8 mm) och från pegmatiten Mirosov nära Strácek, Vysocina, Tjeckien. I en kärnzon bildar lucchesiit skriftgranit- liknande bildningar upp till 5 mm stora med kvarts ,medan pegmatitens yttre zon Na-Mg-rika feruvit och Ca-rika visar blandade kristaller urschörl-dravit-gruppen .Magnesio-lucchesiit kommer ur lamprophyrgångar i O´Grady Batoliten, Northwest Territories , Canada (kornaggregater <5 mm med uvit+dravit ) och från San Piero, Elba, Italien. Här bildar den i serpentinklyftor vid granitkontakten tillhörande Monte Capanne kompakta prismer <3 mm, bredvid klorit, gul titanit och oxiderad pyrit. Med namnen hedras Sergio Lucchesi (1958-2010), mineralogiprofessor i Rom och specialist på turmalingruppens kristallkemi.
Mesait VII/C.36-20 divanadat
(Ca,Zn)Mn52+[V2O7]3 · 12 H2O monoklinMesait är orangeröd, har glasglans, hårdhet 2, rosa-orange streckfärg, densitet 2,74. Detta zinkhaltiga kalcium-mangan-divanadat är strukturellt släkt med fianelit. I Packrat Mine i Gateway District, Mesa County, Colorado bildar mesait på asfaltit i sällskap med montroseit bladiga kristallgrupper, som består av små, spröda, tunna tavlor <1 mm långa.
Lapis nr 3, årgång 48.Nr. 3 Mars 2022
Braccoit,VIII/C.34-65 mangan-arsenosilikat
NaMn52+[OH|As5+Si5O17(OH)], triklinBraccoit är orange, har glas- till hartsglans, hårdhet 6-6½, blekgul streckfärg, densitet 3,56. Detta natrium-mangan arsenosilikat är as- analogen med saneroit. Mineralet härstammar från varphög tillhörande Mina Valletta i Valle Maira, provinsen Cuneo, Piemonte, Italien. I hematitförande kvartsådror med manganoxider bildar braccoit korn och massiva massor, 1 till 5 mm stora, som är sammanväxta med gamagarit, manganberzeliit, palenzonait, saneroit och tokyoit. Med namnet hedras hobbysamlaren doktor Roberto Bracco (*1959) vars särskilda intresse gäller de italienska manganmineralerna.
Ferriprehnit, VIII/G.7-32 silikat
Ca2(Fe3+,Al)[OH)2|AlSi3O10] ortorombiskFerriprehnit är färglös till blekt grön, har glas- till pärlemorglans, hårdhet 6½, vit streckfärg, densitet 2,97. Detta kalcium-järnalumosilikat är Fe/III)-analogen till prehnit med vilken den kemiskt kan blandas. Vid typlokalen Kouragahana nära Kitaura på Shimane-halvön i Japan bildar ferriprehnit och prehnit i körtlar av hydrotermalt omvandlad dolerit radiala grupper av tavelformade kristaller <0,3 mm, vilkens kärna består av ferriprehnit och ytterzonen av prehnit. Typiska följeslagare är julgoldit, kalcit och thomsonit-Ca. Andra körtlar innehåller järnrik prehnit, pumpellyit och babingtonit.
Erssonit, VI/D.14-26 sulfat
(Ca,Mg)Mg7 (Fe3+, Al)2[(OH)9|SO4]2 · 12 H2O trigonal eller psevdo-hexagonalEtt nytt svenskt mineral!
Erssonit är färglös, har glasglans, hårdhet 1½, vit streckfärg, densitet 2,02.
Denna vattenrika kalcium-magnesium-järnsulfat är Fe3+-analogen till wermlandit. I hålrum i en magnetit-magnesiumferrit förande dolomitbergart i Långban bildar erssonit ytterst tunna, sexkantiga, icke elastiska, böjliga små blad <0,5 mm Ø. Ytterligare följeslagare är kalcit, pyroaurit, norbergit, flogopit och chrysotil. Med namnet hedras samlaren och hobbymineralogen doktor
Anders Ersson (*1971), som specialiserat sig på regional mineralogi i Sverige
Lapis nr 4, årgång 48. Nr. 4 April 2022
Inga nya mineral.
Garronit-Na VIII/J.25-35 zeolit
Na6[Al6Si10O32] ˖8½ H2O monoklinGarronit-Na är färglös till mjölkvit, har glasglans, hårdhet 4, vit streckfärg, densitet 2,19. Detta vattenrika natrium-alumosilikat tillhör zeolitgruppen och är den natriumrika slutdelen i garroniträckan. Typlokaliteten är tills nu enda fyndplatsen Poudrette Quarry vid Mont Saint- Hillaire (MSH), Québec, Canada. I druser av sodalitrika sliror i nefelinsyaniten bildar garronit-Na druvliknande kristallgrupper <1,5mm som kan likna gobbinsit. Från en hydrotermal omvandlingszon av poudrette-pegmatit härstammar genomlysbara järnliknande pseudo-oktaedrar upp till 2 mm stora på gråvit natrolit. Ytterligare följeslagare är gmelinit, gonnardit och aegirin.
Hingganit-(Nd) VIII/B.29-75
(Nd,Ce,Y)2Fe0,52+Be2[OH,O)|SiO4]2 monoklinHingganit-(Nd) är mörkt grönaktigt brun, har glasglans, hårdhet 5½-6, vit streckfärg, densitet 4,69. Detta sällanjord-berylliumsilikat tillhör gaddolinitgruppen och är neodym-analogen till hingganit-(Ce), som kommer från Zagi-Mountain nära Warsak i Peshawar District, Pakistan. Här levererade alpinotype-klyftor i alkali-gnejser mm., världens bästa bastnäsitfynd. I lösa, prismatiska kristaller av hingganit-(Y), som kan bli upp till 1 cm långa, bildar hingganit-(Y) tunna tillväxtzoner upp till 1 mm tjocka. Som ledsagare tillkommer fergusonit-(Y), zirkon, aegirin och mikrolin.
Lapis, årgång 48. Nr. 6 Juni 2022
Armellinoit-(Ce) VII/C.32-05 vanadat
Ca4Ce4+[VO4]4 · H2O tetragonal/pseudo kubiskArmellinoit-(Ce) är blekt gul till brunt gul, har harts- till glasglans, hårdhet 3-3½, vit streckfärg, densitet 4,29. Detta vattenhaltiga kalcium-/Cer(IV)-vanadat är strukturellt släkt med Pb/Bi(IV)- vanadat pottsit. Som egendomlighet förekommer här sällanjord-elementet cer i ”oxiderat” fyrvärdig form, liknande som vid det med zirkon besläktade silikatet stetindit, och även i den med uraninit besläktade oxiden cerianit. Typlokalitet är Mina Montaldo i Valle Corsaglia, Provinsen Cuneo, Piemonte, Italien. I den gamla järn-mangangruvan bildar armellinoit-(Ce) i Fe-Mn rik metakvartsit ytterst små, titanitliknande pseudo-oktaedrar <0,1 mm, som är genomlysbara och sitter i en grundmassa av kvarts, hematit, kryptomelan, hollandit, braunit, tilasit, muskovit och montmorillonit. Namnet hedrar systematiksamlare Gianluca Armellino (*1962), som gjorde 80 första-fynden för Italien.
Radvaniceit II/D.25-03
GeS2, monoklinRadvaniceit är vit till gulaktigt grå, har glas- till diamantglans, vit streckfärg, densitet 3,05.
Stangersit II/D.8-70
SnGeS3, monoklinStangersit är orange, gulaktigt röd, har glas-till diamantglans, hårdhet 2, ljust gulaktigt brun streckfärg, densitet 3,98. Denna tenn-germanium-sulfid stangersit är Sn-analogen med ottemanit. Stangersit är intimt sammanväxt med germaniumsulfid radvaniceit. Båda bildades som sublimat på den gamla, från 1960 till 1980-åren brinnande varphög, som tillhörde dåvarande kolgruvan Katerina i Radvanice, som ligger nära Trutnov i norra Böhmen, Tjeckien. Fynd av dessa båda mineral lyckades 1995-1998 i en del av den ännu 300º heta varpen.
Radvaniceit bildar genomskinliga, delvis böjda ock flexibla fiberknippen upp till 5 mm långa. Dessa sitter på platta stängelliknande till nåliga stangersitkristaller, som kan vara upp till 1 centimeter långa. Dessa är genomlysbara och spröda. Ytterligare följeslagare är herzenbergit och greenockit. Namnen syftar på typfyndplatsen (Radvaniceit) respektive på den kemiska sammansättningen av stangersit (Sn för stannum, Ge för germanium och S för sulfur).
Lapis, årgång 48. Juli/Augusti 2022
Pribramit, II/E.4-15 selenid
CuSb(Se,S)2 ortorombiskPribramit är blygrå, har metallglans, hårdhet 3-4, svart streckfärg, densitet 5,88.
Denna koppar antimonselenid är Se-analogen med chalkostibit, med vilken den kan kemiskt blandas. Typlokalitet är varpen från uransckaktet Nr 16 i namngivande böhmiska gruvområdet Pribram/CZ. Pribramit undantränger i form av opaka grupper <0,15 mm små pelaraktiga kristaller, som enbart kan ses med hjälp av malmmikroskopi. I sällskap finns antimonselit, äldre permingeatit i kalcitmatrix.
Därtill kommer dzharkenit, ferroselit, tiemannit, hakit, tetraedrit, chameanit, giraudit och uraninit, lokalt även bukovit, eskebornit och umangit.
Jasonsmithit, VII/D.29-83 fosfat
Mn42+ZnAl[OH|(PO4)4] · 10½ H2O monoklinJasonsmithit är färglös till brunaktigt gul, har glasglans, hårdhet 2, vit streckfärg, densitet 2,63. Detta vattenrika mangan-zink-aluminiumfosfat kommer från den östra varpen tillhörande Foote Lithium Mine vid Kings Mountain, Cleveland Co, Nord Carolina. I oxiderat körtelpegmatit med eosphorit, hureaulith och nizamoffit bildar jasonsmithit tranparenta, plattprismatiska, subparallellt anordnade små kristaller <1 mm med kilformade ändar. Ytterligare följeslagare är metaswizerit, mangangordonit, kastningit, whiteit-(CaMnMn), jahnsit-(CaMnMn), stewartit och variscit. Med namnet hedras den amerikanske geologen och mineralsamlaren Jason Boyd Smith (*1977) från Charlotte/NC, specialist på Foote Mine, där han har upptäckt fem nya mineral.
Isselit, VI/D 3-07 sulfat
Cu6[(OH)10|SO4] · 5 H2O ortorombiskIsselit är blå, har glasglans, ljusblå streckfärg, densitet 3,00. Detta vattenhaltiga och hydroxylrika kopparsulfat liknar kemiskt redgillit och montetrisait. Typlokalen är Mina Lagoscuro vid Monte Ramazzo, Ligurien i Italien. I dessa gamla magnesiumsulfatgruvor utvanns hydrotermalt omvandlade sulfider i en serpentinit-breccia med koboltrik magnetkis, pentlandit och zinkblände. I lokalen uppstod Valleriit och ytterligare talrika koppar-sekundärmineral. Isselit bildar ytterst små, nålliknande kristallknippen <0,1 mm vid sidan av brochantit och posnjakit, samt langit, allofan och krysokoll. Namnet hedrar Arturo Issel (1842-1922), Professor i geologi, paleontologi och mineralogi vid Universitet Genua och mångårig direktor vid geologiska muset. Här publicerade han även grundläggande arbeten för befolkningen och kulturhistoriken i Ligurien.
Tennantit-(Hg) II/C.11-12 sulfid
Cu10(Hg,Zn)2As4S13 kubiskTennantit-(Hg) är svart, har metallglans, hårdhet 3½-4, svart streckfärg, densitet 4,84.Denna zinkhaltiga koppar-kvicksilver-arseniksulfid är ett nytt fahlerz i Tennantitgruppen. På ytan i Grube Lengenbach i Binntal i Schweiz, som är typlokal, hittades tennantit-(Hg) redan på ett flertal ytterligare platser, så i Kosice i Tschechoslovakien, Ord Mine i Gila County i Arizona, från Aktash i Altai och Kulponei i Chukotka i Ryssland. På typexemplaret ur en körtel i Lengenbacher dolomit hittades tennantit-(Hg) som mycket små tetraedrar (0,1 mm) på realgar, inväxt i sinnerit.
Lapis, årgång 48. Nr. 10 Oktober 2022
Bianchiniit, IV/ J.6-23 arsenit
Ba2 (Ti4+,V3+, Fe3+)2[(O,F)As23+O5]2 tetragonalBianchiniit är mörkt brun, har glasglans, ljust brun streckfärg, densitet 4,86. Detta vanadium- och järnhaltiga barium-titan-arsenit har byggnadsgrupper av typ [As2O5]4, liknande schneiderhöhnit och fetiasit. Bianchiniit härstammar från St´Olga-Stollen vid Monte Arsiccio nära Stazzema, Apuanische Alpen, Toscana. En smal klyfta i metadolomit före övervägande lösa, så kallade simmar-kristaller i form av glänsande, genomlysbara , fyrsidiga tavlor <1-2 mm. Med namnet hedras de italienska samlarna Andrea Bianchini och Mario Bianchini.
Chiyokoit, VI/D.13-37 borat
Ca6Si2[6][O(OH)5|CO3|B(OH)4]2 · 24 H2O hexagonalChiyokoit är färglös, rosa, ljust brun, har glasglans, hårdhet 2½-3, vit streckfärg, densitet 1,85. Detta vattenrika karbonathaltiga kalcium-silicium-borat är sulfatfria analogen till thaumasit. Av strukturella grunder räknas chiyokoit till sulfaterna i ettringitgruppen. Chiyokoit härstammar ur hydrotermalt omvandlad kalksilikat-skarn i Fuka Mine, Prefekturen Okayama, Japan. Där bildar den porösa, decimeterstora skorpor, bestående av ytterst små, sexkantiga prismer <0,03 mm. Följeslagare är henmilit, tacharanit och kalcit. Namnet hedrar mineralogen doktor Chiyoko Henmi (1949-2018) från Universitet Okayama, dotter till professor Kitinosuke Henmi (1919-1997).Båda har specieratsig sig på mineralerna från skarnförekomsten Fuka.
Feynmanit, VI/D.2013 sulfat
Na[UO2|OH|SO4] · 3½ H2O monoklinFeynmanit är grönaktigt gul, har glasglans, hårdhet 2-3, vit streckfärg, densitet 3,32. Detta vattenhaltiga natrium-uranylsulfat liknar kemiskt plasilit. Typfyndplats är Blue Lizard Mine och även Markey Mine, båda i Red Canyon District, San Juan Co., Utah. Feynmanit sitter som sekundärbildning på pyritrik asfaltmatrix, i sällskap med chinleit-(Y), gips, goethit, natrozippeit, plasilit och shumwayit (Blue Lizard) samt wetherillit (Markey). Feynmanit bildar genomskinliga, små skivor och nålar upp till 1 mm långa. I kortvågigt UV-ljus fluorescerar feynmanit intensivt grönt. Med namnet hedras den amerikanske fysikern Richard Phillips Feynman (1918-1988), som 1965 fick nobelpris för sina arbeten med quantenelektrosynamik.
Goldhillit, VII/D.19-25 arsenat
Cu5Zn[(OH6|AsO4|(AsO4,PO4)] · H2O monoklinGoldhillit är smaragdgrön, har glasglans, hårdhet 3½, blekt grön streckfärg, densitet 4,20. Detta koppar-zinkarsenat är den arsenikrika analogen till kipushit och phipsburgit. Typfyndplatsen är Middle Pit i Tooele Co.,Utah. Även vid ytterligare fyndställen förekommer goldhillit och philipsburgit. I Sa Duchessa Mine i Sardinien och Christiana Mine Nr 132 i Kamariza, Lavrion, i Tripoli Mine, Almeria, Spanien, och Mammoth Mine i San Bernhardino Co, i Californien. Även vid den fosfatfria philipsburgit från GrubeClara i Tyskland handlar det om goldhillit. Man kan inte optiskt se skillnaden mellan goldhillit och philipsburgit. Goldhillit bildar rosettaktiga till halvklotformade grupper (>1-2 mm Ø) av genomskinliga, böjda små tavlor upp till 1 mm stora.
Heyerdahlit, VIII/G.12-18 silikat<
Na3Mn72+Ti2[O2|F|(OH)4|(Si4O12)2] · 2 H2O triklinHeyerdahlit är färglös till blekbrun, har glasglans, hårdhet 3, vit streckfärg, densitet 2,24. Detta natrium-mangan-skiktsilikat tillhör astrofyllitgruppen och är nära Hedrum, Vestfold i Norge. Heyerdahlit bildar i albitkörtlar radialstrålig-bladiga kristallgrupper upp till 2 mm Ø, i sällskap med hastingsit, kupletskit, lorenzenit och pyrofanit. Namnet hedrar den norske äventyraren och ethnologen Thor Heyerdal (1914-2002) världsbekant genom Kon-Tiki- expeditionen 1947 och hans Rar-forskningsresor 1969/1970.
Johnkoivulait, VIII/E.12-29 ringsilikat
CsMg2Be2B[Si6O18] hexagonalJohnkoivulait är färglös till gråviolett, har glasglans, hårdhet 7½, vit streckfärg, densitet 3,01. Detta borhaltiga cesium-beryllium-ringsilikat är en ny företrädare i berylliumgruppen. Johnkoivlait kommer från ädelstensfyndigheten i Pein Pyit, Region Mogok, Myanmar (tidigare Burma och är hittills enkelfynd av ett 6 x 5 mm stort prismatiskt kristallkorn. Kommer förmodligen från en pegmatit i marmorn i regionen. Mineralet visar en stark färgväxel (pleochroismus) från färglös till mörk violett. Namnet hedrar den amerikanske gemmologen Ilmarii Koivula (*1949) från Gemological Institute of America.
Kuliginit, III/D.1-105 oxihalogenid
Fe32+Mg(OH)6Cl2 trigonalKuliginit är grönaktigt gul till rostbrun, har glasglans, hårdhet 3-3½, ljusgrön streckfärg, densitet 3,13. Denna klorhaltiga järn-magnesium-oxihalogenid är Fe(II)-analogen med tondiit. Typlokalitet är diamantfyndplatsen Udachnaya nära Daldyn, Sakha, Jakutien, Centralsibirien. I dagbrottet nedanför 560 meters djup är karbonat-xenolite i svag serpentiniserat kimberlit åtkomligt. Salthaltiga hydrotermala lösningar har här vid temperaturer från mindre än 80- 100ºC, i hela världen enda förekommande, mineralsamling, bestående av halogenider, Mg-Fe-hydroxider och Ba-Sr-Ca-sulfater. (kristillationsföljden: serpentin → kalcit→ kuliginit + iowait + baryt + coelestin → anhydrit + gips → halit). Hålrum till över 30 centimeter är fyllda med klara gipsprismer (av typ marienglas) upp till 20 cm samt halittärningar upp till 10 cm. Inneslutna i gips och halit blåaktigt gröna, pseudo-hexagonala iowaitkristaller upp till 2-3 cm Ø, som därmed räknas till världens största och bästa exemplar av denna Mg-Fe-hydroxid. Som direkta följeslagare visar sig kuliginit som transparenta dipyramidala till kortprismatiska kristaller 0,5-2 mm stora. Kuliginit upptar snabbt luftfuktighet och oxiderar rostbrunt. Namnet hedrar den ryske geologen Sergey Semenovich Kuligin (1961-2014).
Lazaraskeit, IX/A.2-100
Cu2+[O(CO)CH2(OH)] monoklinMineralet är grönaktigt blått, har glasglans, hårdhet 2, vit streckfärg, densitet 2,12. Detta koppar(II)-glycolat är det första metallsalt med glykolat-grupper av typ [O(CO)CH2(OH)]2-. Lazaraskeit härstammar från en marköppning i Santa Catalina Mountains norr om Tucson, Arizona. I en leukogranit-breccia bildar lazaraskeit massiva till långtavliga kristaller <0,8 mm långa, i sällskap med chrysokoll, malakit, wulfenit, mimetesit och hydroxylpyromorfit. Namnet hedrar prospektor och hobbyparet Warren G. Lazar och Beverly Raskin Ross, som ställde undersökningsmaterial till förfogande.
Mauriziodiniit, IV/J.9-13 arsenit
NH4[J|As4O6] hexagonalt med lucabindiit.Typfyndplatsen är Torrecillas Mine, provinsen Iquique, Chile, som är känd för sina mångfald arsenat-mineral. På en matrix av gedigen arsen, pyrit och arsenolit bildar mauriziodiniit transparenta, små tavlor <0,3 mm på glasglänsande cuatrocapait-(NH4)-K och på kalcit. Ytterligare följeslagare är lavendulan, magnesiokoritnigit och torrecillasit. Mauriziodiniit i små tavlor är skärbar, böjsam och olöslig i syra. Namnet hedrar Sociologiprofessor Maurizio Dini (*1968) från La Serena i Chile, som medverkade till att beskriva 30 nya arseniter och arsenater från Chile.
Nikmelnikovit, VIII/A.8-230 ösilikat
Ca12Fe2+Fe23+Al4[(SiO4)6(OH)20] trigonal – pseudokubiskNikmelnikovit är brunaktigt röd, har glasglans, hårdhet 5½, vit streckfärg, densitet 3,00. Detta kalcium- och hydroxal-rika järn-aluminium-ösilikat är en ny företrädare i granatgruppen. Nikmelnikovit härstammar från världens största flogopitfyndighet i dagbrottet Kovdor, Kolahalvön. I en karbonat-kalksilikatskarn överväxer nikmelnikovit oktaederytor från mörkbrun andraditkristaller upp till 6 centimeters storlek i form av 1 mm tjocka skorpor, en del ytterligare fullsatta med ytterst små nikmelnikovit romboeder <0,1 mm Ø. Ytterligare följeslagare är snövit, strålande tobermorit, glagolevit och natrolit. Med namnet hedras den ryske bergingenjören och akademikern Nikolai Nikolaevich Melnikov (1938-2018), mångårig direktör för Kola Science Center.
Lapis, årgång 48. Nr. 11 November 2022
Bolotinait, VIII/J.11-25silikat
KNa6[F|Al6Si6O24] · 4 H2O kubisk/pseudohexagonalBolotinait är färglös, blekt gul, rosa, mjölkvit, har glasglans, hårdhet 5, vit streckfärg, densitet 2,72. Detta vattenhaltiga fluorrika alkali-alumosilikat tillhör sodalitgruppen och är strukturellt släkt med nosean. Bolotinait hittades i ett trachytliknande sanidinitutkast i pimpstensgruvan Zieglowski (”In den Dellen”) nära Mendig vid Laacher See, Eifel. Typmaterialet bärgades 2018 av Christof Schäfer. Mineralet hittades i sällskap med sanidin, nefelin, annitrikt biotit samt zirkon. Bolotinait bildar mycket små rombendodekaeder, upp till 0,2 mm, och prismatiskt till tavligt utsträckta pseudohexagonala genomträngstvillingar till 1,5 mm långa. Bolotinait är genomlysbar, spröd och har mussligt brott. Med namnet hedras kristallografen doktor Nadezhda Borisovna Bolotina (*1949) från Moskva.
Biagioniit, II/E.12-90 sulfosalt
Tl2SbS2 monoklinBiagioniit är svart, har metallglans, hårdhet 3, svart streckfärg, densitet 6,19. Detta tallium-antimonsulfosalt är Tl-Sb-analogen med dervillit. Biagioniit bildar i guldavlagringarna Hemlo, som ligger nära Marathon, provinsen Ontario i Kanada, opaka, spröda små korn <0,1 mm i kalcit i sällskap med aurostibit, stibarsen och gediget guld. Namnet hedrar den italienske mineralogiprofessorn Cristian Biagioni (*1981) från Universitet Pisa.
Finchit, VII/E.11-95
Sr[UO2)2|V2O8] · 5 H2O ortorombiskFinchit är grönaktigt gul till citrongul, har pärlmorglans, hårdhet 3, blekgul streckfärg, densitet 4,43. Detta strontium-uranyl-divanadat är Sr-analogen till francevillit och curienit. Redan nu känner man till tre fyndplatser i USA. Typlokaliteter är Sulfur Springs Draw nära Lamesa i Texas och Pandora Mine nära La Sal, San Juan County, Utah. Även i Globe Hill Mine i Teller County i Colorado har hittats finchit. Vid Sulfur Springs visas i ett vägavsnitt finkristallina finchitskorpor, en del i sällskap med äldrecarnotit och coelistin som sprick- och hålrumstutfyllnader i finkornig dolomit. I Pandora Mine överväxer finchit i form av rutformiga kristaller <1mm på montroseit- corvusitrik sandsten, finbladig, blåsvart pandorait-Ca samt pandorait-Ba. Finchit är spröd. Namnet hedrar geolog Warren Finch (1924-2014).
Princivalleit, VIII/E.19-13 silikat
Na(Mn2+,Al)3Al6[O|OH)3|(BO3)3|Si6O18] trigonal/pseudohexagonalPrincivalleit är ljusblå till brunaktigt grön, även gul, har glasglans, hårdhet 7, vit streckfärg, densitet 3,17. Detta natrium-mangan-aluminium-borosilikat är en Mn-rik oxy-turmalin (med Mn22+Al). Kemiskt kan den blandas med oxy-schörl (Fe22+Al) och darellhenryit (Al2Li). Vid Typlokaliteten Curiglia im Valle Veddasca nära Varese i Lombardiet i Italien blev denna turmalin tidigare betecknad som ”olenit”. Redan nu känner man till Al.rik princivalleit från rubellit pegmatiten pikárec i Vysocina i Tjeckien, här som brunaktigt gröna blandkristaller med namnet celleriit, från Uvildy Lake, Chelyabinsk i Ryssland, och från Lundasi-District i Sambia (ex ”tsilaisit”, gul.
I Valle Veddasca blir högmetamorfa gnejser från lodrätt stående smala, enbart 2-3 cm tjocka och några meter långa, genom lokal uppsmältning bildade korsade pegmatidådror. En av dessa ådror är rik på muskovit och fri från granater, så kan det manganrika biotit från sidobergarten flytta över mangan till turmalinen, medan fluor blir bunden i glimmern. Här bildar princivalleit stråliga kristallknippen upp till trygt 1 cm långa. Ytterligare följeslagare är beryll, lilafärgad cordierit och små pyritkristaller. Med namnet hedras Francesco Princivalle (*1956), mineralogiprofessor i Trieste och specialist på tryck- och temperaturbestämning vid mineraler.Rudabanyait, VII/B.31-05 arsenat
Ag2Hg2[Cl|AsO4] kubiskRudabanyait är gulorange till grönaktigt gul, grönaktigt brun, har diamantglans, hårdhet 3-4, citrongul streckfärg, densitet 8,04. Detta klorhaltiga silver-kvicksilverarsenat är strukturellt släkt med kuznetsovit. Typlokal är Adolf Mine i det historiska gruvrevieret Rudabanyait i det nordöstra Ungern. Rudabányait bildar i körtlar av en siderit-limonit-matrix transparenta, spröda korn och rundade kristaller <0,6 mm. Rudabanyait är känsligt för ljus och blir mörkare i grönt och brunt.
Lapis, årgång 48. Nr. 12 December 2022
Guit, IV/B.2-35 oxid
Co2+Co23+O4 kubiskGuit har metallglans, är gråsvart, har hårdhet 6-6½, svart streckfärg, densitet 6,00. Denna koboltoxid tillhör spinellgruppen, och bildar tillsammans med heterogonit den finkorniga huvudmalmen i Sicomines-koppar-kobalt dagbrotten i Revier Kolwezi, DR Kongo, har dock i Katanga kopparfyndigheter troligen stor utbredning. Guit är i form av spröda, opaka, små korn <0,5 mm tätt sammanväxta med kvarts och heterogenit.
Namnet hedrar professor Xiangping Gu (*1964) från Universitet Changsha i Kina, som har del i ett trettiotal nya mineralbeskrivningar.Cuyait, IV/J.10-12 arsenit
Ca2Mn3+[Cl|As143+O24] monoklinCuyait är blekbrun, har glasglans, hårdhet 2½, brunaktigt vit streckfärg, densitet 4,14. Denna klorhaltiga kalcium-manganarsenit är släkt med manganarsit. Typlokalitet är en liten arsenit-sulfid fyndighet, som ligger nära Cuya i Camarones dalen, Provinsen Arica i Chile. I sällskap med pyrit, realger, gedigen arsenit, kalcit, fosforsiderit, talmessit, arsenolit, och claudetit bildar cuyait tillplattade prismer <0,3 mm långa. Ytterligare följeslagare är ferrinatrit, magnesiocopiapit, gajardoit och leiteit. Cuyait löses lätt i utspädd saltsyra.
Paratacamit -(Ni), III/D.1-85 halogenit
Cu3(Ni,Cu)(OH)6Cl2 trigonalParatacamit-(Ni) är grön, har glasglans, hårdhet 3, densitet 3,70. Denna koppar-nickel-halogenid Ni.analogen med paratacamit med vilken den är kemiskt blandbar. Typfyndplats och hittills enda fyndplatser är nickelmalmdagbrotten ”Carr Boyd Rocks” och ”132 Nordh”, 80 kilometer NNE Kalgoorlie, i västra Australien. På vittrat ultrabasit bildar paratacamit-(Ni) tunna skorpor av druvliknande aggregat (till 2 mm) av ytterst små, genomskinliga rhomboedrar (<0,2 mm). Typiska följeslagare är gips, finkristallin, mörkgrön gillardit och spangolit.
Petersit-(La), VII/D.5311 fosfat
(La,Ce)Cu6[(OH)6|PO3(OH),AsO4|(PO4)3] · H2O hexagonalPetersit-(La), är ljusgrön, har sidenglans, hårdhet 3, vit streckfärg, densitet 3,33. Denna vattenhaltiga lantan-kopparfosfat tillhör mixit- agarditgruppen är La-analogen med petersit-(Ce) med vilken en fullständig blandning kan ske. Vid typlokaliteten Ohgurusu, Kiwa, nära staden Kumano i den japanska prefekturen Mie genomtränger kopparkishaltiga kvartsgångar sandstenen. I körtlar, klädda med chrysokoll, bildar petersit-(La) genomskinliga, finfibriga, spröda kristallknippen upp till 0,2 mm långa. Körtlar alldeles bredvid innehåller petersit-(Y) och agardit-(La). Tillkommer druvigformat pseudomalachit och strålig malachit. Petersit-agartitfria körtlar förekommer brochantit och pyromorfit.
Zoisit-(Pb), VIII/C.2407 silikat
PbCaAl3[O|OH|SiO4|Si2O7] ortorombiskZoisit-(Pb) är blekrosa, har glasglans, hårdhet 6-7, vit streckfärg, densitet 4,13. Detta bly-kalcium-aluminium-gruppsilikat är Pb-analogen med zoisit. Typlokal är den gamla järn-mangangruvan Jakobsberg, Filipstad. Ett varpfynd från 2015 visar zoisit-(Pb) som prismatiska inlagringar 0,3 mm i kalsitmatrix i sällskap med rosenröd hancockit, blåaktigt grön vesuvian (Cu-Pvrik), Pb-haltig hyalofan och celsian, samt nativ bly, diopsid, grossular och flogopit.
IMA 1996 IMA 1997 IMA 1998 IMA 1999 IMA 2000 IMA 2001 IMA 2002 IMA 2003 IMA 2004 IMA 2005 IMA 2006 IMA 2007 IMA 2008 IMA 2009
IMA 2010 IMA 2011 IMA 2011 IMA 2012 IMA 2013 IMA 2014 IMA 2015 IMA 2016 IMA 2017 IMA 2018 IMA 2019 IMA 2020 IMA 2021 IMA 2022
IMA 2023
©2001- GeoNord