Mineralturen till Syd-Norge sommaren 2001.
DEL 5
Fortsättning från föregående sida
Larvikitbrottet Tuften även kallat Svensken. Vår guide Frode till höger.
Lördagen den 30/6. Vi startade dagens mineraltur vid 8-tiden i mulet väder. Litet regn fick vi på oss under förmiddagen. Vi hade en utmärkt guide i Frode Andersen. Han tog oss först till larvikitbrottet Tuften, som från början hade hetat Svensken. Namnet Svensken berodde på att man hade anställt vana stenarbetare från Bohuslän, när stenbrottet öppnades.
Frode berättade först om traktens geologi med intrusioner av bergarten larvikit i denna södra del av den riftdal mellan Mjøsa och Langesundsfjorden som tidigare omnämnts. När larvikiten stelnade krymte den, sprickor bildades och i dessa bildades pegmatiter med många intressanta och ovanliga mineraler. Frode ledde oss så först till en pegmatitgång, där vi kunde hitta mer eller mindre välutbildade zirkonkristaller. Leif (och Göran naturligtvis) hade som vanligt kopplat på sin stenblick och knackade loss några fina exemplar ur bergväggen. Alla (t.o.m. Thore) fick nog i alla fall med sig någon liten zirkon. Efter pegmatitgången med zirkon ledde Frode oss till andra pegmatiter där vi hittade fina stuffer med fältspatoiderna nefelin, analcim, sodalit, zeoliten natrolit, ”spreustein” (=natrolit som bildats vid omvandling av nefelin eller sodalit i syeniter), aegirin. I stufferna fanns dessutom oftast fältspat (grå mikroklin), och ibland hornblände, biotit, magnetit, molybdenit.
På väg mot Klåstads stenbrott.
Flera fann wöhlerit (ett gult zirkoniumhaltigt mineral). Någon (Göran och Birgit) hittade det sällsynta orange berylliumhaltiga mineralet chiavennit medan Carin fann likaledes sällsynt brun ceriuhaltig britholit.
Doris hade sett fram mot att hitta sodalit, så när Frode lett oss till pegmatiten med sodalit ropade hon: ”Sodalit, sodalit kom til Doris!” Och då gjorde den det!
Efter Tuften fortsatte vi till nästa larvikitstenbrott, Bjørndalen. Där fanns i en pegmatit meterstora hålrum med små fina vita albitkristaller på stora röda mikroklinkristaller. När Leif fick syn på dessa härliga druser några meter upp på bergväggen, lyckades han hitta en stege, så att han kunde klättra upp och hacka loss stora block ur drusväggarna. Han var som i ett lyckorus, blev kvar länge på stegen och försåg sig själv och oss andra med många fina stuffer. Här fann också Leif och Eva fina zirkonkristaller medan Ove hittade en jättefin nefelinstuff.
Fyndet av det stora drusrummet med kristaller.
Några (bland dem Leif!) fortsatte till ett tredje stenbrott. Vi övriga for tillbaka till campingen. På kvällen träffades vi alla för en stunds samvaro över ett glas vin eller öl på campingens kafé. Göran gjorde en sammanfattning om dagens fynd, och berättade litet om var vi skulle leta mineraler nästa dag.
Söndagen den 1/7. Efter en sval morgon blev det åter en solig varm dag med skön värme, säkert 25° på e.m. Birgit hade gett oss sovmorgon, så vi startade först kl. 9.00 från campingen. Frode Andersen var åter vår trevlige och kunnige guide. Innan vi startade blev Doris törstig, hittade en ”vattenflaska” under sätet och undrade om vattnet var för gammalt för att det skulle vara drickbart. Hon tog en rejäl snabb klunk och höll på att storkna. ”Vad är det?” sa Thore. Hon andades på honom, och då sa Thore: ”Andas mera! Andas mera!” Det var whisky i flaskan!
Frode i Stålakers stenbrott
Färden gick till Tjølling någon mil utanför Larvik. Där besökte vi först Klåstads och sedan Stålakers stenbrott. Här var larvikiten mörkare än den vi sett under lördagen. Fina mineralstuffer hittade vi även nu t.ex. månsten i form av en grå blåskimrande fältspat inte vit som i Tørdal, pyroklor (ett niobhaltigt mineral), hornblände, mikroklin, magnetit, natrolit, analcim, zirkon, molybdenit, polymignit (en oxid med de sällsynta metallerna yttrium, thorium, niob, tantal, zirkonium förutom kalcium, järn och titan), vidare pyrit, aegirin, albit, kaolinit, fluorapatit, bastnäsit (ett cerium-lantanmineral), cancrinit (som vi senare i augusti också hittade på Alnön), fluorit, wöhlerit, nefelin. I ett enda block som Frode med flera slog sönder hittade vi 16 olika mineraler!
Vi tog denna dag farväl av Eva och Ove, som skulle till Småland och där delta i Jämtarnas stenresa.
Det var nu dags att avtacka Frode för hans utomordentliga guidning, som gjort att vi kunnat hitta så många ovanliga och vackra mineraler i detta för geologer klassiska mineralrika fyndområde runt Langesundsfjorden. Vi fick också av Frode köpa några stuffer med mineraler vi inte själva funnit. Så bilade vi tillbaka till campingen. På vägen dit blev det ett välförtjänt jordgubbs- och glass-stopp. På kvällen tog många av oss en skön promenad längs Langesundsfjorden och beundrade den vackra utsikten. Det fanns för den delen också klipphällar och strandstenar att studera.
Thore i Kongsbergs silvergruva.
Måndagen den 2/7. Även denna dag blev solig och varm med ca 25°. Vi skulle under dagen bila upp till Minnesund vid Mjøsa. Ända upp till Kongsberg följde vägen älven Lågen. Det var jordbruksbygd i älvdalen och lummigt som i Sydsverige. Dock blev naturen allt mer kuperad, när vi närmade oss Kongsberg. Mitt inne i Kongsberg bildade älven en strid fors.
Museet i Kongsbergs silvergruva.
Efter sedvanligt glassätande besökte vi silver- och mineralmuseet. En guide berättade om Kongsbergs nedlagda silvergruva. Museet var mycket sevärt med bl.a. många fina jättestuffer. Tyngsta silverstuffen vägde 48 kg! Eva och Gunnar tillstötte vid museet. De hade bilat upp till Kongsberg från Bohuslän. Innan vi lämnade Kongsberg besökte vi dess stora vackra kyrka.
