Den natten övernattade vi på vandrarhemmet i Hemavan. Det var många trevliga människor som bodde i samma hus som oss. Det enda som var tråkigt var att pappa sov ovanför mamma. Men att snusa i mammas sovsäck gjorde mig lugn, och allt rännande i skog och på fjäll hade gjort mig trött.

Bergsskärning nära Kåtaviken.	Storakersvattnet, Norge bjöd på busväder och regn. Burrrr.

Den tredje dagen började bra, med regn. Vi åkte mot utlandet, sade mamma och pappa. På vägen letades det febrilt efter ett block med turmaliner i, men det hittades inte. Däremot såg vi på kalkstensblock vid kåtaviken, och lite längre fram såg vi på en randig vägskärning. Det var där som det riktigt roliga började. Helt plötsligt hade jag Marjatta bredvid mig i baksätet. Hon var så snäll och gav mig godis och kramar, som tack pussade jag henne ordentligt. Efter ett tag var vi helt plötsligt i utlandet och letade sten. Stället heter Storakersvattnet och där kunde vi hitta tremolit och hornblände pseudomorfer som vittrat fram ur kalkstenen. Det var inte mycket vatten i sjön så vi kunde gå omkring ganska mycket. Det var synd bara att det regnade. Jag ville i alla fall ta mig ett dopp och smaka på norskt vatten. Det smakade precis som det gör på svenska sidan.

Lite längre ner efter vägen sprang alla ut på stenhögar från tunnelbygget under fjället och letade kyanit. Jag tror inte att någon åkte därifrån utan lite sten.

Vi kom till Mo i Rana lite tidigt så vi började med att checka in på campingmotellet. Motell och motell. Det var ett motellrum, med självhushåll hänvisat till campingens kök. När alla hade installerat sig i motellet var det dags att åka till den plats där vi skulle träffa ordföranden i Rana mineralförening. Det är en trevlig människa som heter Chris. Han bjöd oss alla hem till sig och där fick jag smaka på våfflor och wienerbröd.

Thore överlämnar en present från föreningen till Chris.	Talkgruvan i Altermark med massa spännande stenar.

Jag fick också träffa andra medlemmar i Chris flock, hans fru Elisabeth och två andra medlemmar i Rana föreningen. Den ena heter Eli och hon känner mamma och pappa sedan tidigare.

Chris tog oss alla till talkgruvan i Altermark. Det var en trevlig utflykt. Eftersom Hoppsan hade stannat på svenska sidan, tillsammans med Rambo, Zorro och Torbjörn så kunde jag springa lös. Mamma hittade en klorapatitkristall, det är sällsynt sades det. Annars så fyndade alla talk, magnesit, magnetit och aktinolit.

Sjögate i Mosjöen med mera regn.	Laxfossen där jag äntligen kan ge Marjatta en riktigt blöt puss.

Nästa dag började bra, men regnet ville inte ge med sig, det kom och gick hela dagen. Vi körde mot Mosjöen. Där gick vi längs Sjögate. Det regnade så de flesta gick in på ett konditori. Jag får inte gå in där, så mamma, pappa och Marjatta fortsatte att gå med mig längs gatan. Det regnade av och till så det kändes kallt. Mamma och pappa sa att de började bli hungriga också, så vi satte oss i bilen och for vidare. Vi stannade vi laxfossen och åt lunch. Sedan fortsatte vi mot Sverige. Vi stannade vid ett stenbrott där man bryter kvartsit, sade pappa. Sedan stannade vi och drack kaffe på en trevlig rastplats vid Rössvattnet. En bukt längre fram stannade vi igen och alla gick ner till stranden för att leta stenar. Här kan man hitta rökkvarts om man har tur säger pappa, som hittade en fin bit. Det var när vi gick här på stranden som resten av flocken kom ifatt oss. Vi kunde nu åka vidare till den plats där Torbjörn väntade på oss. Han skulle visa oss var man kunde gå som spindelmannen. Som vanligt så försökte Torbjörn gå ifrån mig, men inte skulle några stenblock i en rasbrant hindra mig från att hinna ifatt min bästa vän. Mamma pustade och undrade om det var så klokt att gå upp mitt i rasbranten, men hade min vän Torbjörn gått där så skulle jag också gå där. Väl uppe så kunde mamma pröva på att gå som spindelmannen på den vittrade olivinen och de som tagit sig upp, pappa, mamma, Staffan, Leif, Marjatta och Tore kunde se hur olivinen ser ut när den är vittrad. Det knackades också en del prover på vittrad och icke vittrad olivin.

Rasbrant från en peridotitrygg nära gränsen till Sverige.	Vittrad olivin med struktur som inte är hal att gå på.

Den kvällen bodde vi på Tärna vilts anläggning i Boxfjäll. Det var en trevlig lya, och även om mamma och pappa hade bara ett rum, så passade jag på att gnida in min lukt över allt där jag kom åt i lyan.

Mamma och pappa lämnade mig ensam den kvällen. Alla skulle äta gemensam middag, eftersom det var sista kvällen tillsammans.

Den femte, och sista, morgonen var vi återigen uppe tidigt, vädret var strålande vackert med löften om en varm dag. Mamma och pappa packade bilen och sedan körde vi tillbaka den väg vi kommit föregående dag. Pappa ville ha lite fotografier på fjällen i solsken. Vi hann ikapp flocken i Tärna. Strax efter Tärna, vid Gautaberget, for vi ner till den gamla vägen. Där kunde vi se granater i fjällskiffer. Tyvärr innehöll skiffern mycket kvarts, som gjorde den hård, så det gick inte att knacka ut några ur blocken, men det var roligt att se stenblockens ytor, knottriga av granater.

Färden gick vidare. Nu åkte vi mot Dikanäs och Stalon. Vid korpkullen kunde vi fynda grön mylonit. Det var stora block på flera ton vardera som låg upplagda vid parkeringsplatsen, men det var vid själva brytplatsen som vi hitta bra bitar att ta hem.

På Korpkullen kunde vi fynda grön mylonit.	Själva stenbrottet där myloniten sågades ut i stora block.

Det sista stoppet blev i Lycksele och där fick jag inte vara med. Det var risk för glas i tassarna sade Torbjörn, så jag fick stanna i bilen. Alla de andra gick med Torbjörn upp på Korpberget och såg exempel på stora parabelbrott, orsakade av inlandsisens tryck. Det dröjde länge innan mamma och pappa kom tillbaka, så jag lade mig att sova. Jag drömde som bäst när mina föräldrar kom tillbaka. De hade minsann ätit middag!

Alla andra hade redan åkt så det var på tiden att vi också drog hem till Umeå. På vägen hem bad mamma och pappa mig att skriva ner mina upplevelser av min första resa till utlandet. Jag hoppas att ni som läst har haft lika roligt som jag hade på resan, och att ni som inte var med önskar att ni hade varit där. Nästa gång ska jag hinna ifatt Torbjörn, mamma får säga vad hon vill. Han får inte rymma iväg så där.

 

Vov, vov,

Bea
Vill du skriva till mig så har du här min mailadress: bea@geonord.se

---

©2001- GeoNord