Namibia 2002

En 420 mils färd i sand- och stenöken 6-23 augusti
©2002 Lennart Borg

DEL 2: Fortsättning från föregående sida.

Dag 4: Dagen börjar med att vi handlar av en del ”small scale miners” som stod och väntade vid sina uppställda ”bord” efter vägen. Lokalbefolkningen här var trevliga och organiserade. Vi handlade mest Ametistkvarts (septer, inneslut-ningar, fönsterkvarts), Turmaliner (schörl), Akvamariner och Topaser.

Resan går vidare i öknen på vägar som endast är ett bilspår i och på sanden/stenblocken till Rössing Mountin Pegmatites. Temperaturen är nu närmare 30 grader. Ute i öknens slättland fann vi här en del mindre skärpningar med Amazonite, Allanite, Euxenite, Kvarts och Monacite som de vanligaste mineralerna. Det fanns även uranmineralerna Fourmaierite, Clarceite med flera.
I en skärpning fann vi Chalcedone, Jaspis och lite längre bort även blå Apatiter.

Lennart framför två bilar

Hoppin! – (som är Afrikaan för hoppa in) och vi kör vidare in i Goanikontes bergen. I en pegmatit insprängd i metamorf sediment fann vi vackra gula kristallblommor av Boltwoodite som satt i svart Calcite. Denna plats är Andreas egen ”site”.

Vidare förbi ett öde landskap som kallas The Moon Landcape till staden Swakopmund vid havet. Här övernattar vi i Alte Brücke Hotel och med middag senare på Alte Brauhaus Restaurant.

Officiellt Språk är engelska. De flesta vita i städerna talar perfekt tyska. ”Alla” talar även Afrikaan och dessutom tillkommer ett 10-tal stamspråk.

Dag 5: Swakopmund som är Namibias semesterparadis befolkas av vita engelska, tyska och namibiska pensionärer. På söndagen handlade vi på ett av deras marknadstorg och i varuhuset kompletterade vi med telefonkort och vatten inför resten av resan.
Resan går vidare på vägar som ser ut som asfalt men som är gjorda av saltvatten blandat med dieselolja. Denna saltblandning pumpas in i tankbilar från små saltsjöar. Och vid en sådan saltsjö, 30 x 30 meter stannade vi och gick ut på något som såg ut som is efter stranden. Det visade sig vara kompakt salt och Andreas tog hammare och mejsel och slog fram några ”isbitar” till oss alla. På
undersidan mot saltvattnet satt de mest perfekta vita Halitkristaller. Jag undrar om de finns i kvar i min papplåda när den kommer om cirka två månader. Antingen är de krossade eller också har fukten löst upp dem eller med tur hamnar de på min kristallhylla.
Reser vidare efter kusten och kommer fram till Cape Cross Seal Colony, en sälkoloni med 150 000 sälar!!
De luktar mycket illa och ljudnivån är hög. Ibland dem springer shakaler som har god tillgång på nyfödda kutar.
Vi lämnar nu havet och reser in i Gobosebberge med ett fjällparti med bl a Tafelkoppe på 2 400 m.
Här har Andreas en egen ”claim” med Ametister och vi slår läger efter att ha plockat bort de största stenarna från marken där tälten skulle sättas upp.

Floder passerade vi med jämna mellanrum och med olika namn enligt Andre. Det var bara det att det fanns inte en droppe vatten i dem nu under vintern och vi kör över och i dem långa sträckor. Under sommarhalvåret fylls de åter med regnvatten som sipprar ned till grundvattnet. Detta kan i sin tur pumpas upp med hjälp av vindsnurror eller med fotogenmotorer under vintern.

Dag 6: På denna plats Gobosebb, 10 timmars resa utan vägar, från närmaste samhälle bor i ett plåtskjul med jordgolv den vite mannen Ras och hans fru och tre barn. Barnen går inte i någon skola. Dagen börjar med att han och hans familj kommer ned från berget till vår tältplats i dalen och bjuds på frukost. Kvällen före har Andreas varit upp till deras hydda och lämnat lite tobak och vatten i dunkar.
Under några timmar på förmiddagen knackar vi fram Amethyst, Barite, Siderite
och Kvarts kristaller ur Ras Claim. Därefter avslutar vi med att besöka hans bostad och köper det vi inte själva kunde finna.
Andreas berättade senare att Ras och hans fru från början hade sällskap med Buck och hans fru. Det slutade med att Bucks fru lade ut sina krokar för Ras och naturligvis blev det katastrof. Buck och hans fru blev tvungna att flytta bort till nästa fyndplats några kilometer bort i bergen. Tyvärr, avståndet var inte stort nog utan problemet kvarstod varför Buck och hans fru än en gång avlägsnade sig flera mil bort och så var problemet löst.
När vi gick från Ras hydda steg en av oss över en Pufh Ader som är en Världens giftigaste ormar. Turligt nog var det kyligt på förmiddagen här uppe i bergen och ormen var för slö för att hugga oss.
Reser vidare efter väg som inte är någon väg och kommer till en bra fyndplats med Celadonite, Epidote, Kvarts och ljusgrön Prehnite
Vi far vidare och kommer fram till Buck och hans fru och köper en del Kvarts och Turmalinkristaller.
Dagen avslutas med övernattning i Brandberg Rest Camp i byn Uis och senare middag på The White Lady. När barägaren hör att jag kommer från Sverige så kommer frågan - Känner du geologen nn från Filipstad? Visst gör jag det och världen är mycket liten tänker jag.

Växlande landskap är något som ideligen överraskade oss. Det fanns allt från sandöken, stenöken, savann, bushland och jordbruksland och övergångar dem emellan. Sandöknen kunde ha någon enstaka taggig buske med stort avstånd mellan sig medan marken/sanden var täckt av små gipskristaller. Ibland slumrade jag till i bilen och när jag vaknade så var det ett helt nytt landskap. Det kunde handla om längden på det torra gräset eller formen på de höga bergen. De kunde vara spetsiga, runda, helt platta och med olika varianter, höjder och färger.

Dag 7: På morgonen tömde vi vår släpvagn med stenlådor som barägaren Patrik senare skulle köra ned till Windhoek.
Vi tog därefter en köprunda i byn hos ett par lokala mineralhandlare. De hade prima stuffer men med fantasipriser. Vi hann även med att handla av lokalbefolkning ute på bygatan.

Twyfelfontein blir nästa plats. Där går vi runt och beser 4000 år gamla hällristningar med djurbilder som är skrivna av bushmen med kvarts i sandsten . Man tror att dessa bilder fungerade som en sorts skola för ungdomar. De kunde här lära hur djur och fotavtryck såg ut och hur man skulle jaga olika vilda djur.
Reser vidare till Petrified Wood med 280 miljoner år gamla träd som ligger i närheten av staden Khorixas.
Vi är nu framme vid en av höjdpunkterna Mesopotamia 504 Copper Valley där vi slår upp våra tält.

Växten ”Welwitchia” som är Namibias nationalväxt, kunde vi se med jämna mellanrum. Den kastar ut sitt frö i öknen, slår rot och gräver sig ner under 25 år. Därefter kommer den första synliga delen upp ur sanden. Den kan bli upp till 1 500 år och räknas som världsrekord vad gäller ålder för en levande växt.

NÄSTA SIDA




©2001- GeoNord