VARUTRÄSKPEGMATITEN

Mineral och geologi

En kort introduktion till geologin i området. Del 2.

Pegmatiter kan bildas på många olika sätt. Pegmatiten i Varuträsk skapades för ca. 1.800 miljoner år sedan. På den tiden befann sig det som skulle bli Sverige och Skandinavien strax ovanför ekvatorn.
Där Bergslagen finns idag fanns för 2 miljarder år sedan en stor öbåge av vulkaner, vilka producerade de metaller som i modern tid brutits i många gruvor där. På den tiden fanns inte Västerbotten eller delar av Norrbotten. Texten redovisar på det lokala planet lite om:

En pegmatit bestående av kvarts och plagioklas till vänster och i höger närbild av vit plagioklas (fältspat) omgiven av biotit (glimmer). Brännlandsberget och Svartberget, Umeå, Västerbotten.

Under gynnsamma omständigheter bildas ur dessa magmor en anrikning av vissa mineral och bildar då en pegmatit. Vad som kännetecknar pegmatiten är att den får formen av en mycket grovt kristallinisk eruptivbergart, som under högt tryck långsamt växer fram ur vattenrika restlösningar från granitmagmor. Även i slutskedet av andra magmors kristallisation kan pegmatitiskt jättekorniga bergarter bildas.
Vanlig pegmatit innehåller granitens huvudmineral i form av kristaller, som vad gäller fältspaten kan bli flera meter stora, men som oftast ligger blandade i storlekar mellan en halv centimeter och ett par, tre decimeter.

Karakteristiskt är att det först utskilda mineralet, fältspaten, bildar de största kristallerna och att den sent kristalliserande kvartsen gärna samlar sig centralt i pegmatiterna. Kännetecknande är också att en större eller mindre del av bergartens kvarts ofta har vuxit in regelbundet i fältspaten. I vissa pegmatiter ut gör plagioklasen ren natronfältspat, albit, som ibland kristalliserat i form av cleavelandit.

Varuträskpegmatiten är av eruptiv karaktär och då skiljer sig de små mineralerna delvis från granitens genom att en anrikning av sällsynta grundämnen ofta har skett i restlösningarna. Härigenom har dessa element fått möjlighet att bilda egna mineral efter att tidigare ha hänvisats till lediga utrymmen i kristallstrukturer av andra och vanligare grund ämnen. Särskilt lägger man märke till den lätta legeringsmetallen beryllium. Vidare skall nämnas niobtantalmineralet columbit samt en rad av mineral med betydande halter av radioaktiva grundämnen och sällsynta jordartsmetaller.

Pegmatiten kan indelas i två typer.

Det första stadiet av utvecklingen av pegmatiten i Varuträsk kan särskiljas från de övriga genom de mineraler som bildades i temperaturområdet över 600°C.

Gränszonen är några centimeter tjockt består av finkornig kvarts och muskovit.
En väggzon med muskovit i stora silverfärgade böcker. Svart turmalin och beryll, samt den sällsynta mineralen löllingit ingår i paragnesen.
En intermediär zon, som bildar den största delen av pegmatiten, med mineral så som mikroklin, spodumen och olika fosfater.
Kärnan, som består av nästan helt mjölkkvarts.

Vid det andra stadiet, då temperaturen sjunkit till 600-400°C sker en litiumanrikning och mineraler så som lepidolit, petalit, spodumen, manganapatit och pollucit bildas.

Vid 400°C uppträder cleavelandit, albit, olika glimmervarianter samt de färgade turmalinerna. När temperaturen sjunker ytterligare bildas cleavelandit och sockerkorning albit associerade med olika glimmer och turmaliner. Vidare bildas en mängd fosfater, kassiterit, kolumbit, tantalit med mera.

Det tredje stadiet är lågtemperaturdominerat och pegmatitens mineralsammansättning förändras nu genom hydrotermalt vatten som tränger upp genom sprickor och spaltytor. Nu omvandlas röd turmalin till cookeit, spodumen till kaolin etc.

Grundvatten och vittring.
Det här är sista stadiet genom ytlig vittring, som drabbar i första hand fosfaterna så som triphyllit, litiophilit och varulit. Det som då bildas är bl.a. sicklerit, alluadit, heterosit, purpurit med flera.

Historik

Mattson (1978) har gjort en bra och kortfattad rapport om bakgrunden till Varuträskgruvan och här återges stora delar av den.

Det var år 1933 som den dåvarande markägaren utförde en del sprängningsarbeten för att undersöka pegmatitens kvartsinnehåll. Han fann då att en skär finkornig bergart kom i dagen, som senare kunde identifieras som lepidolit (litiumglimmer). Boliden Gruv AB blev därmed intresserad och började undersöka pegmatiten närmare varvid man påträffade flera litiummineral, ex. petalit, spodumen och amblygonit/montebrasit.

Området inköptes av Boliden 1936 och en brytning av pegmatiten igångsattes samma år. Först år 1938 påträffades cesiummineralet pollucit, vilken senare visade sig finnas i relativt stora kvantiteter.

Brytningen hade fram till 1943 enbart pågått i dagbrott. Man sänkte då ett schakt i östra delen av området och från schaktet drevs senare en drygt 150 m lång ort och en stigort som gick i dagen vid brott S, se karta längst bak. Vid brytningens upphörande 1946 hade man totalt brutit 28904 ton pegmatit och därur genom handskrädning fått fram följande kvantiteter.

I Varuträsk skrädade man fram följande:


Fig. 1. Ytgeologin för Varuträskpegmatiten, efter Quensel 1960.


 © 1984 och reviderad 1995 A & A K Hulterström.
Beskrivning över Varuträsk gruvområde med anvisningar om innehållet i vissa varphögar,
samt bokstavsmarkeringar, vilka refererar till texten. De två stora varphögarna innehåller de
flesta och vanligaste mineralerna. Den västra varphögen är minst bearbetad.

Traktens geologi

De bergarter som förekommer öst om Varuträsk utgörs till övervägande del av amfibolit och skiffrar. Amfiboliten är en metamorf bergart, vilken sannolikt framträngt som en basisk effusiv och senare omvandlats. Uppåt övergår amfiboliten successivt i en gråskarnig bergart. Över skarnhorisonten följer bergarter med sedimentärt ursprung bestående av grå och svarta skiffrar, vilka ibland omvandlats till glimmerskiffrar.
En senare intrusiv fas har givit upphov till en mängd pegmatitgångar i området. Pegmatiterna är genetiskt knutna till den granit som bl a finns blottad 2 km nordväst om Varuträsket och är av Revsundatyp. I samband med granitens framträngande pressades bergarterna samman och veckades, varvid öst-västliga veckaxlar och en brant stående öst-västlig förskiffring utbildades.


Geologisk karta över Varuträsks omgivningar. Pegmatiten ses som en röd böjd formation i grönstenen.
Exkursionsguiden ”International Geological Congress, Norden (1960), SGU.


Det bästa sättet att studera berggrunden är att gå ner i gruvan.
Författaren håller handen på en meterstor körtel av pollucit.

Här lite bilder från underjordsgruvan. Alla bilder i samtliga dokumentet är © 2001 Antti Hulterström där inget annat anges.
5cm lång elbaitkristall utan stora skador och med flera mindre kristaller i rökkvarts.
Nästan decimeterlånga gröna elbaitkristaller i cleavelandit matrix. Mikroklin till höger.
Nästa glasklara elbaitkristaller i mikroklin omgiven av mera elbait i cleavelandit.
En stor grupp av röda elbaitkristaller som blivit kapade och nederst montebrasit/amblygonit.
Mn-fluorapatit (blått), samt cookeit kristaller och en ring av lepidolit på cleavelandit matrix.
Från vänster fältspat, i mitten Mn-fluorapatit (blått) och till höger cleavelandit med lepidolit kristaller.
Mikroklin nertill (gråvita), två montebrasit /amblygonit kristaller (vita), samt cleavelandit med grön elbait och lepidolit. Storlek på bild ca 2 dm.
Montebrasit /amblygonit kristall omgiven av cleavelandit, lepidolit och elbait.
En dubbelterminerad beryllkristall längd ca 1 dm samt flera gröna elbaitkristaller i cleavelandit matrix.
En decimeter stor körtel av fosfater som inte går att identifiera på avstånd.

Fyndighetens geologi

Den litiumförande Varuträskpegmatiten har förutom i de blottade områdena bl a undersökts genom ett antal grävda gropar och 80 st. diamantborrhål, fig. 1.

Pegmatiten består av två skivformiga gångar som skär igenom amfiboliten. Den västra pegmatiten stryker i nord-nord-väst / syd-syd-öst och stupar 10 mot öst. Den östra stryker nordväst / sydväst och stupar 25° mot nordväst. I söder vid hällområdet H tycks pegmatitgångarna skära varandra eller stråla samman. Huruvida någon pegmatit fortsätter vidare mot syd är inte klarlagt.

Mäktigheten på den västra pegmatiten är 3 - 4 m, men avtar och är längst i norr med en bredd av några decimeter. Den östra pegmatitens mäktighet är som mest drygt 30 m. Dess utsträckning mot nordöst har inte fastställts, men vid borrhål 80 finns fortfarande 20 m pegmatit. De litiumförande delarna uppträder körtelfomigt i pegmatiten och avtar mot djupet. I de djupare borrhålen saknas litiumpegmatit helt.

Man har genom åren hittat många litiumförande block utanför själva Varuträskpegmatiten och de flesta har visat sig ha sitt ursprung i den kända pegmatiten. Det finns dock några anomalier både väster och norr om den kända lokalen, som inte kan förklaras med istransport från sista inlandsisen.

År 1983 påbörjades nya undersökningar i området och vad som framkommit lär dessa ha varit relativt framgångsrika.
År 1994 fick Lennart Holmgren första pris för Industrimineral i Mineraljakten i Västerbotten för sitt fynd av spodumen ca. 1 km norr om den gamla Varuträsgruvan. Kanske dyker det upp ytterligare nya fynd i framtiden?

Om du är intresserad av en detaljerad beskrivning av alla mineral från Varuträsk har du följande möjligheter.:

KARTA ÖVER INNEHÅLLET I VARPARNA.

NYA MINERAL.

ALLA MINERAL I BOKSTAVSORDNING FRÅNALBIT TILL ZIRKON.

REFERENSER.


©2001- GeoNord