LEVEÄNIEMI GRUVAN

Svappavaara, Norrbotten
Antti och Anna Karin Hulterström.
©1986 Första utgåvan, 1989 reviderad och uppdateringar 2020-21-22.

KAPITEL 3.

SILIKATER- PYROXENGRUPPEN

DIOPSID CaMgSiO2O6
Bildar mörkgröna till nästan svarta kortprismatiska kristaller ofta med odistinkta kristallvinklar och terminationer. Förekommer oftast som massiva körtlar tillsammans med aktinolit-tremolitkristaller och i hålrum kan man även se zeoliter och småkristaller av ilmenit.
Den finns rikligt på de flesta mineralprover innehållande plagioklas / albit kristaller. Kristallerna är kring 0,5-1mm eller mindre i storlek. Vi har inte specifikt sökt efter diopsid, men efter analys av proverna från 1986 har vi hittat kristaller på upp till 3mm. Den avfotograferade ytan är på ca. 10x10mm.


Diopsid i storlek på 3mm med grönskarn och albit samt stilbit på de flesta proverna. Collection & Photo © Antti Hulterström 1986.

Förekomsten är i första hand associerad till grönskarnsmaterialet och är relativt sällsynt i förhållande till mängden varpmaterial totalt.

SILIKATER-AMPHIBOLGRUPPEN


Bild för att illustrera en generell amphibol bestående av fältspater och mörka mineral. Collection & Photo © Antti Hulterström 1986.

AKTINOLIT-TREMOLIT Ca2(Mg,Fe+2)5(OH/Si4O11)2 - Ca2Mg5((OH, F)/Si4O11)2
Ett av de vanligaste skarnmineralerna i varpen. Bildar relativt ofta välutbildade långpristmatiska kristallaggregat tillsammans med hornblände och zeoliter. Det är synnerligen svårt att särskilja tremoliten från aktinolit varför de två bör anges tillsammans från denna gruva.


Aktinolit-tremolit kristallaggregat. Storlek 20x20mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1986.

AKTINOLIT-RICHTERIT som ovan Na2Ca(Mg, Fe2+, Mn2+)5((OH, F)Si4O11)2
Analys av långpristmatiska ljusgröna till vita kristallaggregat som förekom tillsammans med strengit eller laubmannit kristaller i stora hålrum från varpen med det äldsta materialet (Hulterström Richterit analys 4.298).


Aktinolit var richterit xx tillsammans med laubmannit och längst upp kidwellit.
Storlek 35x30mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1987.

CHRYSOKOLLA. Cu4 H4[(OH)8Si4 O10] + H2O.
Vi misstänker att den kommer från gamla koppargruvan Gruvberget.

Ref: Mindat.org. Källa okänd.
Ref: Wilke, H.-J. (1997)

MAGNESIOHORNBLÄNDE Ca2(Mg, Fe 2+ )4Al((OH, F)2/A1Si7O22).

Förekommer som massiva eller fibriga block i grönskarnet eller som korta välutbildade prismatiska kristaller upp till 10mm storlek i hålrum. De vackraste kristallerna finns tillsammans med välutbildade plagioklas kristaller med zeoliter och kalcit. Färgen är oftast svart men kan även övergå till mörkgrön nyans och då speciellt i association till aktinolit- tremolit mineralerna.

Ref: GFF 44, 666.
Ref: Wilke, H.-J. (1997)

Anmärkning: Enligt Bjällerud 1989 skall han ha hittat Fe-hornblände, vilket bör enligt gängse språkbruk tolkas som Ferrohornblände (Barkevikit).
Ferrohornblände är alltid associerad till förekomster av nefelinsyeniter, (Deer et al 1982, Battey 1981). Några nefelinsyenitassocierade mineral typ Alnön, Norra Kärr eller Langesundsfjorden, Norge, har inte iakttagits av oss.


Magnesiohornblände utan matrix. Storlek 40x40mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1987.

SILIKATER - GLIMMERGRUPPEN

MUSKOVIT VAR. SERICIT KAl2((OH)2/AlSi3O10)
Sericitvarianten av muskovit är den vanligaste glimmertypen i sidoberget, sericitskiffern, och i hålrum och brecciazonens material kan man hitta upp 20mm stora silvervita tavelformade kristallplattor.

Muskovit var. sericit.  Storlek 50x40mm.
Collection & Photo © Antti Hulterström 1988

Vanlig muskovit med normal färg. Storlek 20x35mm.
Collection & Photo © Antti Hulterström 1988

BIOTIT K(Mg, Fe 2+,Mn 2+)3((OH, F)2/(Al, Fe3+,Ti 3+ )Si3O10
Förekommer som stora skiviga svarta bladpackar i association med Linagranit och dess pegmatiter.

Ref: GFF 2, 527
Ref: GFF 44, 666

Biotit med grönaktig ton. Storlek 50x40mm.
Collection & Photo © Antti Hulterström 1988.

Biotit utan grönstick. Storlek 50x40mm.
Collection & Photo © Antti Hulterström 1988.

SILIKATER-SERPENTINGRUPPEN

TALK Mg3((OH)2/Si4O10)
Förekomst av talk är relativt litet och associationen har alltid varit i association till epidotkristaller på aktinolit-tremolit matrix. Förekommer som ljusgröna till vitgrå veckade aggregat i hålrum. Se kaolinit nedan.

SILIKATER-KAOLINITGRUPPEN

KAOLINIT Al4(OH)8/Si4O10
Kaolinlera är vanligt förekommande som en vittringsprodukt efter leptiten i varpen. Kaolinitlerbildningen kan också ses i dagbrottet i anslutning till sericitskiffern.

Kaolinit pseudomorf efter plagioklas. Ser ut som en karlspadbildning. Framsida och baksida.
Insprängt finns kopparkis, stilbit och grön talk. Storlek på stuffen 40x40mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1987.

SILIKATER-FÄLTSPATGRUPPEN

PLAGIOKLAS - ALBIT Na(AlSi3O8)

Den vanligaste fältspaten i Leveäniemigruvan är albit-oligoklas och i sällsynta fall andesin. Färgen kan variera från gråvitt till beige.
Merparten av all fältspat är massformig i leptiten, men i hålrum, sprickor kan man hitta upp till flera centimeter stora kristaller.

Ref: GFF 44, 666


Albit- stilbit-hornblände. Storlek 100x50mm, som är kraftigt beskuren. Collection & Photo © Antti Hulterström 1987.

KALIUMFÄLTSPAT-MIKROKLIN K(AlSi3O8)

Mikroklinet är i första hand associerad till sericitskiffern och förekommer där som accessoriskt med turmalin och sillimanit. Mikroklin kan även förekomma i vissa partier av leptiten. Den har ofta ljus-brun eller röd färg.

Ref: GFF 44, 666


Mikroklin. Storlek 25x30mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1987.

SILIKATER-SKAPOLITGRUPPEN

Skapolit bildar en blandserie mellan mineralerna marialit Na4Al3Si9O24Cl till meionit Ca4Al6Si6O24CO3 med silvialit som ändpunkt. (Ca, Na)4Al6Si6O24 (SO4, CO3).

SKAPOLIT VAR. DIPYR. Dipyr betecknar en natrium- och kloridrik variant av Marialit.

En kraftig skapolisering har ägt rum i hela malmfältet. Frietsch 1966 lämnar en ingående redogörelse av skapolitiseringen där han påvisar att dipyrsammansättningen varierar mellan Ma80Me20 och Ma55Me45 (marialit/meionit). Utanför malmförekomsten förekommer Mizzonit och Marlalit.
Skapoliten har uppkommit genom omvandling av i bergarterna ingående plagioklas.

Skapoliten är för det mesta massformig och bildar "sillimanitlika" kristallkärvar. I hålrumsbildningar tillsammans med exempelvis zeoliter kan man studera relativt välutbildade kristallbildningar av prismatisk form och med vertikal striering. Färgen är gråvit till vit.

Ref: SGU Ca17, 86.
Ref: Wilke, H.-J. (1997)
Massformig skapolit med inslag av diopsid. Storlek på bild 25x40.
Collection & Photo © Antti Hulterström 1986.

Flera skapolit tetragonala kristaller på albit med lite stilbit.
Storlek på bild 20x20mm.
Collection & Photo © Antti Hulterström 1987.

SILIKATER-ZEOLITGRUPPEN

Alla våra zeoliter är alltid på matrix. Om matrix saknas kan man inte avgöra om den kommer från Leveäniemigruvan.

CHABAZIT Ca(Al2Si4Ol2)·6H2O
Chabazit förekommer som kub liknande romboedriska kristaller i hålrum på leptit eller ultrabasiter. Färgen kan variera från vitt mot gult till rödaktigt. Kristallstorleken är oftast omkring 5mm men även större kristaller upp till 10mm kan förekomma. Associerade mineraler är ofta Ca-stilbit (stellerit?) och scolezit. Förekom relativt rikligt på alla varpar.

Ref: Wilke, H.-J. (1997)
Gulaktig chabazit med stilbit. Storlek på bild 20x50mm.
Collection & Photo © Antti Hulterström 1987.
Vitaktig chabazit med sannolikt stellerit. Storlek på bild 20x20mm.
Collection & Photo © Antti Hulterström 1989.

HEULANDIT (Ca,Na2)(A12Si7O18)·6H2O
Heulandit är en för Sverige ovanlig zeolit har av oss tidigare observerats från Malmbergsgruvan i Gällivare och fyndet av mineralet i Leveäniemigruvan kom som en glad överraskning. Små nästan glasklara färglösa till skära tavelformiga, pseudoortorombiska kristaller av några millimeters storlek kan hittas i sprickhålrum leptiten. Större kristaller finns i varpen närmast slamdammen och då i hålrum på fältspat.


Heulandit. Storlek på bild 20x20mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1988.

LAUMONTIT Ca(A12Si4O12)·4H2O
Bildar millimeterlånga prismatiska kristaller med den typiska sneda terminationen. Finns som stor sällsynthet i små hålrum på leptit där det förekommer även rikligt med kalcitkristaller. Bästa fynden gjordes på östra sidan av dagbrottet. Det insamlade materialet visar god stabilitet ännu efter 25 år och har inte omvandlats till leonhardit.
Klart terminerade laumontit kristaller. Storlek på bild 20x20mm.
Collection & Photo © Antti Hulterström 1987.
Laumontit i stereomikroskop 20x. Storlek på xx 0,1-0,2mm.
Collection & Photo © Antti Hulterström 1989.

NATROLIT. Na2Al2Si3O10 · 2H2O. Anges skall finnas men har inte verifierats. Flera (3st) XRD som vi gjort visar scolezit. Färg och utseende som scolezit. Det enda som skiljer dom åt är utbyte av natrium till kalcium. Att vi inte hittat mineralet betyder inte att det inte finns. Intressant att den omnämns av flera mineralexperter utan angivande av egen undersökning eller referenser. Jag har flera exempel i hyllorna. Wilke, H.-J. (1997) anger också klart att mineralet kan vara natrolit, mesolit eller scolezit, men det kan man inte avgöra utan XRD-undersökning
(Hulterström Natrolit/Scolezit analyser 4.856, 4.858, 4.860). Natrolit med etikett visar i stereomikroskop apatit, kvarts, chabazit ovanpå linagraniten och under "natroliten". Flera Ca mineral. Inget Na.

Ref: Minda.org.
Ref: Bjällerud 1989.

Etiketten anger natrolit. Ej analyserad.
Foto taget 2021  Storlek på bild 20x20mm.
Collection & Photo © Antti Hulterström 2021
Misstänkt natrolit, men där finns en grön apatitkristall (Ca), samt rester av chabazit (Ca) och då är det fel.
Bildstorlek 20x30.
Collection & Photo © Antti Hulterström 2020

SCOLEZIT Ca(Al2Si3O10)·3H2O
Scolezit visar stora likheter till natrolit både till färg, form och utseende, m.a.o. bildar vita färglösa fibriga och radiära aggregat. De acikulära kristallerna kan bilda allt från massiva spaltfyllnader i leptiten till fristående vackra men sköra kristallgrupper. Med tiden blev det ganska svårt att hitta bra stuffer på varpen. Till skillnad från natrolit växer scoleziten alltid på chabazit med associerade stellerit/stilbit kristaller.  Båda har kalcium joner (Ca) precis som heulandit och laumontit (Hulterström Scolezit analyser 4.856, 4.858, 4.860).

Ref: Minda.org. med flera.


Scolezit på chabazit (ett av flera). Storlek på bild 20x30mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1989.

STELLERIT  Ca4(Si28Al8)O72 · 28H2O  Stellerit finns alltid tillsammans med chabazit och scolezit. Den är oftast nästan färglös till svagt gul. För bild se chabazit.

STILBIT NaCa2(A15Si13O36)·14H2O
Vi har inte undersökt om det är Na, Ca eller K varianten. Den vanligaste varianten i Norrland är Stilbit-Ca. Den utan jämförelse vanligaste zeoliten i alla associationer ss leptit, ultrabasiter och malm. Bildar oftast bladlika aggregat av tvillingbildade kristaller med en stor färgrikedom från färglösa glasklara till gula, gulgröna till gulbruna kristaller. Kristallhålrum på upp till flera decimeters storlek är inte alltför ovanliga. Stilbiten från Malmberget har en annan färg och matix består av klorit-lera.

Ref: SGU Ca17, 87
Ref: Minda.org. med flera.


Stilbit xx. Ett av flera hundra prover. Storlek på bild 120x50mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1986.

THOMSONIT-Ca. NaCa2[Al5Si5O20] · 6H2O. Färglös som bladiga kristaller och tuffliknande hår. Vårt exemplar har varit gåtfull, men uppfattas av oss som snarlik till thomsonit från  Ivigtut, Grönland, Shirad gruvan, Aurangabad, Indien, med flera andra referenser från vår zeolitsamling. Associerade mineral är chabazit och stilbit alternativt stellerit.


Närbild av thomsonit-Ca med chabazit och stilbit. Storlek på bild 20x20mm. Blocket väger 5kg och hålrummet har en längd på 80x30mm.
Collection & Photo © Antti Hulterström 1997.


80% av hela blocket med thomsonit-Ca rosorna, chabazit och stilbit/stellerit. Storlek på bild 120x50mm.
Collection & Photo © Antti Hulterström 1997.

SILIKATER-ÖVRIGA

APOPHYLLIT. (K, Na )Ca4Si8O20(F,OH)·8H2O.
Ref: Okänd källa enligt Mindat.org.
Ref: Wilke (1997) anger färglös till rosa xx i 3mm av fluorapophyllit.
Vilken mineralassociation den förekommer redovisas inte.

EPIDOT Ca2(Fe3+,Al)A12(O/OH/SiO4/Si2O7)
Epidot förekommer i mindre omfattning i ultrabasiter som välutbildade 5-10mm långa prismatiska kristaller av mörk grön färg, samt även accessoriskt i malmen som massiva ådror. Förekommer relativt rikligt på ett litet område på ett av de stora varparna.

Ref: Wilke, H.-J. (1997)


Epidotkristaller i hålrum med kalcit. Storlek på 30x20mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1986.

PREHNIT Ca2Al((OH)2/A1Si3O10)
Vi har hittat ett fåtal prover med ljusgröna till gulgröna klotformiga kristallbildningar typiska för prehnit. Matrix härrör från ett pegmatiskt brottstycke av Linagranit.

Ref: Wilke, H.-J. (1997)


Prehnit, som är skadad på toppen på grund av för utrymmesbrist. Storlek på 20x20mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1986.
Prehnit med hela kristaller. Storlek på bilden 10x20 mm.
Collection & Photo © Antti Hulterström 1986.
Gulgrön prehnit med hela kristaller från ett stort block. Storlek på bilden 40x60 mm.
Collection & Photo © Antti Hulterström 1986.

TITANIT CaTi(O/SiO4)
Förekommer som stora bruna decimeterstora plattor i ultrabasiter och som kilformade kristaller i breccia bestående av stilbit, kalcit, apatit, hornblände med eller utan inslag av kopparkis. Två olika XRD analyser har utförts. (Hulterström okänd 4.859, 4.865)

Ref: GFF 44, 666
Ref: Wilke, H.-J. (1997)

En bit av titanit och oskadad. XRD kört. Till vänster 40x40mm där halva är förlorad och
till höger hel kristall 10x20mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1987-1989.

SERPENTIN är ett magnesiumhaltiga silikatmineral (Mg,Fe [Ni])3Si2O5(OH)4,  men vilken typ som finns i gruvan känner vi inte till.

Ref: AKMG 3, nr 35, 82

SILLIMANIT A12(SiO5)
Bildar långsmala fibriga aggregat med ljus-grön färg, glasaktig till pärlemorglans. Sillimanit förekommer endast accessoriskt i sericitskiffern. Förekommer rikligt. Några vackra kristallgrupper av samlarvärde har vi inte hittat.


Sillimanit med bildstorlek 4x2,5 mm.
Collection & Photo © Antti Hulterström 1987.

TURMALIN Svart (Schorl) NaFe 2+3 (Fe 3+, Al)6((OH)4/(BO3)3 /Si6O18)
Svarta små turmalinkristaller förekommer accessoriskt i sericitskiffern samt har även hittats i pegmatitmaterial tillhörande Linagraniten. Turmalin förekommer ofta som indikator vid mineralisering. Vi har inte tagit egna prov för kvalitén på sprängmaterialet är ointressant.

Ref: GFF 44, 666.

Efterskrift.

De kemiska formlerna är hämtade från och justerade när den kemiska formeln uppdaterats.:

Encyclopedia of Minerals. Robert, Rapp, Weber. Finns att ladda ner från nätet som pdf.
Glossary of Mineral Species: Michael Fleicher 1987. Är idag integrerad i IMA. Version 2008 finns att ladda ner som PDF.
Das Grosse Lapis Mineralienverzeichnis: Stefan Weiss 1990.
Handbook of Mineralogy, Anthony., Bideaux, Bladh, Nichols. 1995. Finns numera också på Internet.
Webminerals.com På Internet.
Mindat.org På Internet.
IMA. International Mineralogical Association

Mineralsökning i Leveäniemigruvan som är aktiv idag (2021) är omöjligt och de berömda martitvarparna är borta. Där finns nu ett stort kontorshus. Sannolikt har martiten körts till den stora gråbergsvarpen, som överlagrats av nya gråstensmassor.

LITTERATURLISTA

Berglund E S. Malmtillgången i Norrbottens län I: Utredning angående nyttiggörandet av statens norrländska malmfyndigheter. Statens offentliga utredningar 1924: 32, 65-191.
Bjällerud C-G. Phosphate minerals from the Leveäniemi iron mine Svappavaara, Sweden. The Mineralogical Record 1989, 20, Nr.5, p.343-346.
Battey M H. Mineralogy for students. Longman 1981.
Deer W A, Howie R A och Zussman J. An introduction to the rock forming minerals. Longman 1982.
Dietrich R. Grube Rotläufchen bei Waldgirmes/Wetzlar. Emser Hefte 1982 Vol.4 Nr.3
Frietsch R. Berggrund och malmer i Svappavaarafältet, norra Sverige. 1966 SGU, SER C Nr.604.
Forsberg A. (1999): Om fosfatmineralen i Leveäniemigruvan, samt de för förekomsten två nya faserna ferrostrunzit och mitridatit. Svenska Mineralogiska Sällskapets temamöte 16/10-1999. ”Gustaf Flink 150 år” – sammanfattningar.
Geijer, P. The iron ores of the Kiruna type. Geographical distribution, geological characters, and origin. SGU C. no 367.
Goldschmidt V. Atlas der krystallformen.1922. Facsimile reprint in nine volumes by the Rochester Mineralogical Symposium 1986.
Gramaccioli C M. Conoscere i minerali i fosfati . Instituto Geografico de Agostini 1986.
Grensman F. Hålsjöberg en fyndortsbeskrivning. Stencil 1988
Grip E och Frietsch R. Malm i Sverige 2. Norra Sverige. Almqvist & Wiksell Läromedel, Stockholm 1973.
Hulterström A. 30 XRD analyser utförda av Uta Müller i Tyskland under åren 1986 till 1989
Ytterligare 15 analyser gjordes år 1998 avi USA.
Nriagu J O och Moore P B. Phosphate Minerals. Springer-Verlag 1984.
O´donoghue M. VNR Color Dictionary of Minerals & Gemstones. Van Nostrand Reinhold Company 1982.
Palache C, Berman H och Frondel C. The system of mineralogy. Vol II. John Wiley & Sons 1951.
Parák T. Leveäniemi järnmalmsfält.1965. Rapport SGU ej publicerad.
Petersson W. Underdånig berättelse om en undersökning af mindre kända malmfyndigheter inom Jukkasjärvi malmtrakt och dess omgifningar. 1900, SGU C 183, 37-113.
Petersson W. Svappavaara och Leveäniemi m. fl. järnmalmsfält i Norrbottens län. bil., Kungl. Maj:ts proposition 176, 39-56.
Reiner Augsten, R. (2009): Mineralientouren nach Skandinavien (II). Nicht nur Strengit: Svappavaara und der Erzgebau Leveäniemi. Lapis 34 (1): 20-23. Tillför inga nyheter.
Stutzer O. Geologie und Genesis der lappländischen Eisenerzlagerstätten. Neues Jahrb. Min. Beilage-Band 24. 548-675.
Thorin, L. (1989): Några ovanligare mineral i Lapplandsgruvorna. Stuffen (Medlemsblad för Södertörn Amatörgeologiska Sällskap). Nr 39, nov 1989, 15-16 [on find of chabazite, stilbite and heulandite]
Thorin, L. (1989). Mineralnotiser. Stuffen (Medlemsblad för Södertörn Amatörgeologiska Sällskap). Nr 38, 11. [on the find of tinticite and frondelite]
Zetterqvist, A. (1991): Heulandit och baryt från Leveäniemi. Stuffen Varpen. (Medlemstidning för Stockholms Amatørgeologiska Sällskap). 1 (nr 1) p. 22
Wilke, H.-J. (1997): Die Mineralien und Fundstellen von Schweden. Chr. Weise Verlag, München, 200 pp. (in German)


©2001- GeoNord