BERMANIT. Mn²⁺Mn³⁺₂ (PO₄)₂ (OH)₂ · 4H₂O Färg röd-brun till gulaktigt brunt. Anges skall finnas av Mindat.org., men man anger ingen referens. En bild som finns på nätet anges vara bermanit från Leveäniemigruvan, men vi ser endast strengit och det gröna kan vara beraunit/rockbridgeit. Eventuellt kan mina röda markerande pilar ange något röd-rostiga i nedre kanten kan var bermanit, samt mellan strengiten ovanför. Limonitöverdrag är ofta förekommande och indikera sönderfall/vittring av mineralet.

Ref: Minda.org.

Ref: Mindat.org © Peter Haas.

CACOXENIT AlFe³⁺₂₄ (OH)_l2O₆(PO₄)17(H₂O)₂₄ Förekommer sparsamt som guldgula till gula håriga kristaller eller kristallbollar i hålrum på martit. Förekommer i båda martitvarparna. Lätt att känna igen. Kärnan av de flesta cacoxeniter består av beraunit. Omvandlas lätt genom vittring till goethit eller gulaktigt pulver. Om man hittar cacoxenit i ett hålrum bör man skydda den för skador och inte göra den ren med ultraljudsbad eller liknande.
Cacoxenit är en relativt vanlig järnfosfat och finns beskrivet från ett flertal lokaliteter runt om i världen (Palache et al 1951) ex. Kiirunavaaragruvan i Kiruna.

Ref: MinRec 29, 343.
Ref: Minda.org.
Ref: Wilke, H.-J. (1997)

Cacoxenit, beraunit och strengit. Bildstorlek 50x30mm. Bilden tagen i dagsljus.
Collection & photo Collection & Photo © Antti Hulterström 1987.

Cacoxenit i närbild och konstljus storlek 5x4cm.
© Mineral och bild Dennis Holmberg.

CRANDALLIT CaA₁₃(PO₄)₂(OH)₅·H₂O Enligt Bjällerud 1989 skall han ha hittat en vitaktig agatliknande körtel på 15mm på en aluminium rik strengit. Vidare som släta bollar på beraunit tillsammans med strengit.
Crandallit kallas även för pseudo wavellit. Mineralen är inte ny i Sverige. Grensman 1988 har beskrivit crandallit från Hålsjöberg.
Vi har hittat mineralet efter granskning av oidentifierade mineral från 1987 först år 2021. Den finns relativt rikligt, men ytterst sällan som väl definierade kristaller.

Ref: MinRec 20, 343.
Ref: Minda.org.
Ref: Wilke, H.-J. (1997)

Crandallit i dagsljus i ett martithålrum. Bildstorlek 25x15mm. Collection & photo Collection & Photo © Antti Hulterström 2021.		Crandallit i konstljus storlek 9x4cm © Mineral och bild Dennis Holmberg.

DUFRENIT. Ca_0.5Fe²⁺Fe³⁺₅(PO₄)₄(OH)₆ · 2H₂O. Mörk grönt till ljusbrunt. Den är oftast associerad med goethit, kidwellit, strengit och cacoxenit. Bildar tavelformade fristående eller täta bladgrupper i ljusbrunt till brunt.

Ref: Mindat.org. anger okänd källa.

Två olika miljöer för dufrenit. En på goethit och flera på strengit. Bildstorlek 10mm. Kristallerna 0,5x3mm. Collection & photo Collection & Photo © Antti Hulterström 1986.

FERROSTRUNZIT Fe²⁺Fe³⁺₂(PO₄)₂(OH)₂ · 6H₂O Har påträffats som ljust gyllenbruna nålar (upp till 5 mm långa) som antingen är friväxta eller sammanväxta i tätt radialstråliga aggregat. Ferrostrunzit uppträder i martit tillsammans med strengit, beraunit och wavellit. Mineralet har identifierats m.h.a. Guinier-Häggkamera, EDS och Mössbauer-spektroskopi.

Ref: Minda.org.
Ref: Forsberg A. (1999).

Vi har sett liknande mineral, men uppfattat dem som hematit pseudomorf efter rockbridgeit eller limonitsönderfall av strengit. Har inte sparats pga. "okänd". Att skilja den från vanlig strunzit är svårt. Strunzit finns relativt rikligt i vissa partier av varphögen.

Ferrostrunzit. Foto © Mindat.org.

FLUELLIT A1₂PO₄F₂OH · 7H₂O
Förekommer som mest som massiv hålfyllnader i martit, som pseudomorf efter strengit och i sällsynta fall som perfekta dipyramidala kristaller av vit till gul-grönaktig och glasklar färg. Förekommer relativt rikligt i båda martitvarparna oftast som massiva vita körtlar utan fristående kristallstruktur. Crandallit finns ofta tillsammans med fluellit. (Hulterström analys 4.863).

Ref: MinRec 20, 343.
Ref: Minda.org.
Ref: Wilke, H.-J. (1997)

Fluellit xx fotograferad i dagsljus. Bildstorlek 20x20mm. Collection & photo Collection & Photo © Antti Hulterström 1988.		Fluellit xx på cacoxenit. Bildstorlek 5x4cm. © Mineral och bild Dennis Holmberg.

FLUORAPATIT Ca₅(PO₄)₃F
Fluorapatit är den vanligaste apatitformen i malmen och förekommer där som korn och småkristaller i hålrum. Större apatitkristaller kan man hitta i breccian tillsammans med stilbit, kalcit, titanit, där kristaller upp till 5-10cm har hittats. Färgen är djupt grön till klart genomskinlig. (Hulterström 1989 Apatit analys 5.024).

Fluorapatit.  Storlek på kristallen 40x20mm. Collection & photoCollection & Photo © Antti Hulterström 1989.

FRONDELIT. Mn²⁺Fe³⁺₄(PO₄)₃(OH)₅ Mörkbrun till gulockra. Frondelit är mangananalogen till rockbridgeit. Ytan kan vara ljusgrön. Streckfärg grön-brunt mot ockra till skillnad till goethit som ger brun-gult. Oftast ser man mineralet ovanpå svart rockbridgeit som en fortsättning i gulockra till brun färg och ofta associerad med phosphosiderit. Den andra associationen är i de flesta fall som bruna vittrade kristallrester tillsamman med phosphosiderit.

Ref: Minda.org.
Re: Thorin L (1989).

Frondelit med kärna av gulockra-grönt. Storlek 10x315mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1987.

HYDROXYLAPATIT Ca₅(PO₄)₃OH
Förekommer som vita botryoidala stalaktit liknande aggregat och beläggningar på martit, företrädesvis i den stora martitvarpen tillsammans eller utan kalcit. Kan lätt mistas som massiv strengit (Hulterström Strengit & Apatit och Strengit - analys 5.026, 5.030).

Ref: GFF 44, 666

KIDWELLIT Na(Fe⁺³)₉(PO₄)₆(OH)₁₀ · 5H₂O
En relativt vanlig mineral i många järngruvor och ofta associerad med andra fosfater ex. rockbridgeit, beraunit och strengit. I Leveäniemi bildar den som vanligast dunfjäderliknande kristallaggregat som är mycket sköra. Förekommer i flertal associationer som sammanväxt kristall av äppelgrön färg med Laubmannit (Hulterström Laubmannit & Kidwellit - analys 4.864) och som enskilda tuffaggregat med eller utan rockbridgeit där färgen kan variera från ljusgrönt till nästan färglöst gulaktigt (Hulterström analys 4.862). Vittrar snabbt till goethit. Förekommer i huvudsak i den lilla martitvarpen. Den förekommer i flera skepnader, vilket fotografierna skall försöka illustrera nedan.

Ref: MinRec 20, 343.
Ref: Mindat.org.
Ref: Wilke, H.-J. (1997)

Kidwellit på martit. Storlek 30x15mm Collection & photo Collection & Photo © Antti Hulterström 1989.	Kidwellit i ett större hålrum. I botten lite phosphosiderit. Storlek 20x15mm.Collection & photo Collection & Photo © Antti Hulterström 1989.
Mycket fräsch äppelgrön kidwellit i ett större hålrum. Storlek 10x15mm Collection & photo Collection & Photo © Antti Hulterström 1989.	Kidwellit med grön beraunit i konstljus storlek 7cm © Mineral och bild Dennis Holmberg.

KINGSMOUNTIT. Ca₃MnFeAl₄(PO₄)₆(OH)₄ · 12H₂O.
Vita till färglösa oftast fristående kristaller. i storlek 0,25-0,5mm. Oftast associerad till litiumpegmatiter. Inte IMA godkänd.

Ref: Wilke, H.-J. (1997) anger att det skall finnas kingsmountit.

LAUBMANNIT Fe²⁺₃Fe³⁺₆(PO₄)₄(OH)₁₂
(Fe³⁺Fe²⁺⁾₂ Fe₆³⁺ [(OH)₉|(PO₄)₅] · 2 H₂O Ny kemisk formel besläktad med rockbridgeit enligt IMA.
IMA har nu också godkänt mineralet och namnet. Man anger att det är besläktad med rockbridgeit i sin strukturformel och har fått ett nytt systemnummer: VII/D.11-65.

Ett flertal fackböcker anger Leveäniemi som en slags typlokal för laubmannit (Nriagu & Moore 1984, O'Donogue 1982).
Rent internationellt är laubmannit en sällsynt fosfat och vi fick intrycket att den var ofullständigt undersökt. Eftersom den är den enda klart namngivna mineralen från gruvan bör den rimligen vara lätt att hitta på samtliga martitvarpar. Nu visade det sig att den var ganska svårfångad. Då den ursprungliga identifieringen skedde i början på gruvdriften, bör den sannolikt finnas i den stora och äldsta martitvarpen. Denna teori visade sig stämma ganska väl. Nu finns den också i den lilla martitvarpen, fast i en skepnad som var omöjlig att förutsäga.

Man kan urskilja tre former. En helt svart nästan slät kristallboll där kärnan har en vacker äppelgrön färg, något zonerad mot limonit gränsen och svag radiell kristallstruktur. Analys (Hulterström Laubmannit analys 4.297) visade att det var frågan om två sammanväxta mineraler, med troligen kidwellit på toppen av en kärna av laubmannit. Analysen ger ingen information om blandningen är zonerad eller komplett.

Den andra formen bildar vackert ljusgröna kristallaggregat dels som sprickfyllnader i martit eller som radiella kristallbollar ofta tillsammans med strengit, tinticit och ibland med glasklara färglösa pseudomorfer av strengit ovanpå phosphosiderit, apatit och fluellit (Hulterström Laubmannit & Kidwellit analys 4.864).

Den tredje formen som har en mycket mörkgrön färg visar en sammetslik radiell bollform med ibland destruerad kärna. Laubmannit förekommer ganska rikligt, men har börjat att vittra kraftigt och är svår att analysera.

Ref: MinRec 20, 343.
Ref: Mindat.org.
Ref: Wilke, H.-J. (1997)
Ref: IMA

Laubmannit. Storlek på hålrummet 10x10mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1990.		Laubmannit. Sammetsmjuka bollar. Storlek 20x15mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1987.

MITRIDATIT Ca₂Fe³⁺₃(PO₄)₃O₂ · 3H₂O
Uppträder som chokladbruna eller olivgröna stora kulor eller tunna krustor med en fetaktig glans. Mitridatit förekommer ovanpå andra fosfatmineral i martitmalm. Mineralet har identifierats m.h.a. Guinier-Häggkamera och EDS.

Ref: Forsberg A. (1999)
Ref: Mindat.org.

Mitridatit. © Mindat.org  & Foto och mineral ägs av Martins da Pedra
Mitridatit som gulgröna till färglösa kristaller. Den bruna färgen är något annat.  Storlek 0,5x 1,5cm. Collection & Photo © Antti Hulterström fotograferad 2015.	Mitridatit i konstljus storlek 6x5cm © Mineral och bild Dennis Holmberg.

MONTGOMERYIT. Ca₄MgAl₄(PO₄)₆(OH)₄ · 12H₂O. Hittas normalt i pegmatiter. Kan ha färg från mörk grönt till ljust grönt, röd, gul eller färglös. Anges skall finnas av Mindat.org. Ytterligare data saknas.

Ref: Mindat.org.

PARAVAUXIT Fe²⁺Al₂(PO₄)₂(OH)₂ · 8H₂O. Är svagt grön till färglös. Är dimorf av metavauxit. Kan inte skiljas från varandra utan röntgen. Ett kännetecken är att metavauxit inte har någon tydlig klyvyta i kristallen. Är oftast associerad med vauxit, metavauxit och wavellit.

Ref: NRM = Naturhistoriska Riksmuseet.
Ref: Wilke, H.-J. (1997)

PHOSPHOSIDERIT FePO₄ · 2H₂O

Phosphosiderit eller metastrengit har tidigare identifierats från Kiirunavaara gruvan, Kiruna, tillsammans med strengit (Palache et al 1951). Mineralen är relativt vanlig i flera järngruvor runtom i världen.
Phosphosiderit är en polymorf med strengit. Samma kemiska formel, samma kristallform men den enda skillnaden är avsaknaden av en Fe jon vilket medför att strengiten kan uppvisa många avvikande färger ss. purpur, rödviolett, skär, brunaktigt gul-mossgrön och färglös till glasklar.

Phosphosiderit från olika vinklar. Färgen går från skärt till brunt. Vid genomlysning är kristallerna nästan glasklara och färglösa. I dagsljus är provet grått. Till höger i konstljus med samma prov i en annan vinkel. Storlek på bild 2x2,5cm. Collection & Photo © Antti Hulterström 2021.

Trots omfattande analyser av alla upptänkliga former av strengitkristaller var det Al-strengiten som dominerade.
Phosphosideriten var svår att identifiera. Den var ofta associerad med laubmannit och fluellit (Hulterström 1989 analys 5.029) och efter ultraljusrengöring av arkiverade prover (ca. 10kg) hittade vi glasklara gråaktiga strengitkristaller. Man kan också se en stegvis förändring till helt vita till rosa skal av kristaller eller alternativt brun strengit.

Phosphosiderit med en rester av strengit nu med gul-brun struktur. Storlek 1,5x1,5cm. Collection & Photo © Antti Hulterström 2021.		Phosphosiderit med en rester av strengit nu med röd till gul-orange till färglös struktur på laubmannit. Storlek 1x1cm. Collection & Photo © Antti Hulterström 2021.

Det tog lång tid att sortera igenom alla "fynd" (2021) för att hitta godtagbara fotograferings exempel.

Phosphosiderit med en rester av purpurfärgad strengit, nu med vit och gul-brun struktur. Storlek 3,5x3cm. Collection & Photo © Antti Hulterström 2021.		Phosphosiderit med en rester av strengit nu med röd till gul-orange till färglös struktur på laubmannit. Storlek 0,5x0,5cm. Collection & Photo © Antti Hulterström 2021.

Vi hittade också en annan mineral association. Vårt primära intresse var att studera järnfosfaterna i martitvarpen och kopparhaltiga mineral kom i andra hand.  Efter granskning av kopparmineralproven hittade vi phosphosiderit i kopparkis och arsenikkis. De uppvisar röda små kristaller i hålrummen i matrix.

Phosphosiderit med rester av purpurfärgad strengit och till höger omvandlad till vit och gul-brun struktur. Storlek 3,5x3cm. Collection & Photo © Antti Hulterström 2021.		Phosphosiderit som sprickfyllnad i svavelkis, kopparkis, arsenikkis och lite svart martit. Storlek 3x2cm. Collection & Photo © Antti Hulterström 2021.

Ref: Wilke, H.-J. (1997)

ROBERTSIT. Ca₂Mn³⁺₃O₂(PO₄)₃ · 3H₂O.
Röd till rödbruna små kristallbollar. Vaxartad och fetaktig yta. Tillhör Mitridatit gruppen. 

Ref: Wilke, H.-J. (1997) anger att det skall finnas Robertsit.

ROCKBRIDGEIT (Fe^2+,Mn)Fe³⁺₄(P0₄)₃(OH)₅
En relativt vanlig fosfat i många järngruvor och pegmatiter runt om i världen. I Leveäniemi är den nästan lika vanligt förekommande som berauniten och uppvisar en mängd olika skepnader, från svarta terminerade kristaller till smala mörkgröna spjutliknande fristående kristallaggregat, till ljusgröna kristallbollar.
Ett flertal analyser har utförts (Hulterström analys 3.806, 4.292, 4.856) för att säkerställa identiteten och skilja den från den mycket snarlika berauniten. Rockbridgeit förekommer som svarta mycket små rundformade kristallaggregat med klart definierade terminationer i sprickor på martit tillsammans med mörkgröna spjutformade fristående kristallaggregat av samma mineral, troligen en andra generation av tillväxt (Hulterström analys 4.292).
Den förekommer också som enstaka kristaller, ganska tätt packade, i stora hålrum med limonitram på martit och kan ha enskilda nästan färglösa strengitkristaller som sällskap.
Den vanligaste formen är ljusgröna med nästan blå anlöpning runda kristallbollar med en mycket mörkgrön till nästan svart kärna med svag radiell struktur.
Det finns en nästan stålgrå variant där kristallaggregatet öppnar sig mera och ytan får en blomkålsliknande ytterstruktur (Hulterström analys 4.856). Associerad med strengit och beraunit i olika kombinationer.
Den tredje formen som lätt kan misstas för att vara beraunit bildar intensivt gröna spjut eller nålformade aggregat eller mattor i hålrum på martit (Hulterström analys 5.023, 5.028 och 5.031).  Strecktest ger blå-grå-grönt till brunt pulver. Berauniten ger olivfärgat pulver.
Mineralen finns i huvudsak i den lilla martitvarpen men finns även i den stora martitvarpen.
Där den ofta har en omvandling till mörkbrun frondelit, samt också phosphosiderit ovanpå.

Ref: MinRec 20, 343.
Ref: Minda.org.
Ref: Wilke, H.-J. (1997)

Rockbridgeit svarta terminerade kristaller med ljusgrön beraunit. Den vanligaste formen. XRD körd. Bildstorlek 10x25mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1987.		Rockbridgeit med svarta terminerade kristaller i närbild. Bildstorlek 10x8mm. Vad det grafitliknande beläggningen är för något är okänt. Bilden valdes pga. hög kontrast på kristallerna. Collection & Photo © Antti Hulterström 1995.

STRENGIT FePO₄ · 2H₂O
Strengit är en mycket vanlig fosfat i ett stort antal järngruvor i hela världen (Palache et al 1951), och inrapporterats från Kiirunavaara och Luossavaara gruvorna i Kiruna.
Strengit bildar en serie mineral med variscit, AlP0₄ · 2H₂O, som den andra ändmineralen. Om mängden Fe är större än Al benämns den som strengit och omvänt. I litteraturen förekommer benämningar som ferrian variscit till aluminian strengit, men ur praktiskt synpunkt räcker det om indelningen sker i två grupper. Det är för övrigt omöjligt att med blotta ögat särskilja Fe/Al proportionerna vid gränsfall.
Det var strengiten med sin vackra färg och välutbildade kristallform som väckte internationell uppmärksamhet.

Ref: MinRec 20, 343.
Ref: Minda.org.
Ref: Wilke, H.-J. (1997)

Strengit som nästan släta bollar med grön beraunit och svart rockbridgeit. Bildstorlek 50x50mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1986.	Strengit med terminerade kristaller. Bildstorlek 50x50mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1987.
Strengit med terminerade kristaller. Fotograferad med konstljus Ra-index 70-84. Bildstorlek 20x30mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1986.	Strengit med terminerade kristaller. Fotograferad i dagsljus mot norr Ra-index 99-100. Bildstorlek 20x30mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1986.
Strengit, beraunit, cacoxenit. Bildstorlek 18x11cm. Bilden är tagen med konstljus. © Mineral och bild Dennis Holmberg.	Strengit storlek 14x9cm. Bilden är tagen med konstljus. © Mineral och bild Dennis Holmberg.

STRUNZIT Mn²⁺Fe³⁺₂(PO₄)₂(OH)₂ · 6H₂O

Förekommer som halmgult mineral i små nålformade kristaller. Inte helt ovanlig och kan lätt misstolkas som en fibrig amfibol. I Leveäniemigruvan finns den på martit tillsammans med strengit och kidwellit. Den finns också i association med beraunit, rockbridgeit, men har då en mörkare brun färg. Kan också förväxlas med cacoxenit. Man kan inte med blotta ögat skilja ferrostrunzit från struntzit.

Strunzit kristaller med strengit och kidwellit.. Bildstorlek 10x45mm.
Collection & Photo © Antti Hulterström 1989

Närbild på Strunzit. Bildstorlek 10x15mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1989		Närbild på Strunzit. Bildstorlek 5x4mm Collection & Photo © Antti Hulterström 1989.

TINTICIT 2FePO₄·Fe(OH)₃·3.5H₂O

Tinticit är en mycket sällsynt mineral och finns beskriven från ett fåtal platser, bl.a. Portugal och USA. Den är dåligt undersökt och tillförlitliga data saknas.

Tinticit i Leveäniemi förekommer som ytterst små gula till orange-gula vaxliknande massiva kristallaggregat, till glasaktiga klart gula större kristallgrupper, där man i enstaka fall kan se långpristmatiska tunna kristaller med god termination på martit med eller utan association till laubmannit och strengit. (Kristaller demonterades under stereomikroskop och mikropincett för analys). I många fall övertäcks laubmannit av tinticit. Tre olika analyser har gjorts (Hulterström analys 4.293, 4.295, 5.027) där det förelåg ett frågetecken efter identifieringen. Skälet var att goda referensdata saknades  då vi gjorde undersökningarna.  Svaren tre analyserna var tinticit till 90%, men också något mera.

Tinticit prov nr:L17, XRD nr: 5.027 med strengit och lite beraunit. Det klaraste provet med fristående grupper.
Bildstorlek 5x3,5mm Collection & Photo © Antti Hulterström 1988.

Nordiska Riksmuseet även Minda.org. IMA godkänd under "Grandfather" men är oklart definierad. Vi fick rådet att göra kemiska analyser. Skulle teoretiskt kunna vara ett nytt mineral.

Tinticit på laubmannit lite strengit. Vårt första fynd och XRD körd 1986. Ett av många. Storlek på hålrummet 15x20mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1987.	Tinticit på rockbridgeit kristaller. Storlek 15x15mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1987.
Tinticit med strengit. Storlek 9cm. Bilden är tagen med konstljus. ©Mineral och bild Dennis Holmberg.	Tinticit på laubmannit. Storlek 30x30mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1989.

VARISCIT AlPO₄ · 2H₂O
Har oftast smaragdgrön färg (för smyckestillverkning) till färglöst vitt med schatteringar från brunt eller gult i sällsynta fall rött.
Enligt Bjällerud 1989 skall variscit vara identifierad i Leveäniemi.
Vi kan varken verifiera eller dementera påståendet trots omfattande XRD undersökningar sedan 1986. Då det finns aluminiumfosfater i martiten bör det även finns förutsättningar för förekomsten av variscit, eftersom det är endast mängden vatten och fosfor som skiljer dom åt.

Ref: MinRec 20, 343.
Ref: Minda.org.
Ref: Wilke, H.-J. (1997)

Variscit och wavellit rengjord med ultraljud. Storlek 30x30mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1989.	Variscit. Storlek 9cm. Bilden är tagen med konstljus. © Mineral och bild Dennis Holmberg.

WAVELLIT Al₃(OH)3(PO₄)₂ · 5H₂O
Wavellit är en mycket vanlig fosfatmineral som finns beskriven från många delar av världen. Det vanligaste förekomstsättet är hydrotermala gångar, i aluminiumrika sedimentära och metamorfa bergarter samt i limonitförekomster.

I Leveäniemi förekommer wavellit som en stor sällsynthet som klara till opaka, färglösa till gula lång prismatiska kristaller eller täta runda kristallaggregat. De prover vi har hittat har saknat association till andra fosfater (Hulterström Wavellit analys 4.861)

Ref: MinRec 20, 343
Ref: Naturhistoriska Riksmuseet.
Ref: Wilke, H.-J. (1997)

Wavellit Storlek 5x20mm. Collection & Photo © Antti Hulterström 1989.	Wavellit . Storlek 6x4cm. Bilden är tagen med konstljus. © Mineral och bild Dennis Holmberg.

GÅ TILL KAPITEL 3 LEVEÄNIEMIGRUVANS ZEOLITER mm.