Vilka regler gäller för mineralsamlare egentligen? Denna fråga ställde den huvudansvarige för Bergskolans mineralogiska samlingar Sven V Sölver till Statens Naturvårdsverk.
Nedan publiceras det svar han fick. Läs och begrunda.
Publicerad i Stenbiten nr 4, 1981 - Tunabygdens Geologiska Förening & Geologiska Museet.
Bergskolan i Filipstad
Statens Naturvårdsverk
Naturresursavdelningen
Fritidsbyrån
Förste byråingenjör
Ingemar Ahlström Datum:
1981-08-26
Dnr 25-5369-79 Nfi
Att: Sven V Sölver
682 00 Filipstad
Angående rätten att samla mineral och andra stenar
I Ert brev från den 1 november 1979 påpekar Ni de tilltagande problemen med bl a insamling av stenar från varphögar, och vill veta vilka regler som gäller för sådan verksamhet.
Naturvårdsverket har under senaste året samlat in erfarenheter gällande allemansrättens tillämpning som grund för verkets ställningstagande i allemansrättsliga frågor. Vad som gäller för mineralknackning och plockning av sten ur varphögar får bedömas i första hand med utgångspunkt från bestämmelserna i 6 kap 1 § och 7 kap 2 § gruvlagen, 1 och 2 §§ fornminneslagen samt 12 kap 2 § brottsbalken.
Enligt gruvlagen tillhör varphögar en viss tid gruvinnehaveren och därefter markägaren. Med gruvinnehavarens resp markägarens medgivande är stenplockning ur varphögar tillåten såvida inte skydd gäller för varphögarna som fornminne enligt 1 § fornminneslagen eller naturminne enl 13 § naturvårdslagen. De förutsättningar som gäller för att en lämning skall betraktas som fornminne är dock oklara, och får bedömas från fall till fall av riksantikvarieämbetet.
Från allemansrättslig synpunkt torde dock bestämmelsen i 12 kap 2 § brottsbalken vara av det största intresset i det här sammanhanget. Där räknas upp de naturprodukter som är förbjudna att tillgodogöra sig utan markägarens medgivande: "Den som i skog eller mark olovligen tager växande träd eller gräs eller, av växande träd, ris, gräs, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda eller ock vindfälle sten, grus, torv eller annat sådant som ej är berett till bruk, dömes för åverkan". Enligt lagen ingår som synes sten i de otillåtna naturprodukterna. Men att plocka med sig enstaka mindre stenar har ändå ansetts tillåtet och ingår därför i allemansrätten. Organiserad mineralknackning och plockning av varpsten i större mängder, t ex för bortforsling med släpkärra, ingår enligt naturvårdaverkets uppfattning inte i allemansrätten. Sådana åtgärder kan komma att betraktas som åverkan eller stöld. Den som leder en organiserad plockningsverksamhet av det här slaget kan också bli skadestånsskyldig.
För statens naturvårdsverk
Karin Mehr / Ingemar Ahlström--------------------------------------------------------------------------------------------------
Tillägg efter studier vad som nyligen publicerats av Naturvårdsverket.
Sten finns med i lagens uppräkning av sådant som inte är tillåtet att ta i naturen utan markägarens medgivande. Enstaka mindre stenar torde man ändå kunna plocka med sig utan att det betraktas som brottsligt. Däremot är det inte tillåtet att knacka loss sten eller fossiler ur berget. Varphögar vid nedlagda gruvor kan vara skyddade som naturminne eller kulturminne. Då får man inte plocka sten ur dem ens med markägarens "tillåtelse". I andra fall kan man möjligen ta med sig någon enstaka sten, men inte i större mängder t.ex. i samlarsyfte.
I lagtexten nämns också "annat sådant som ej är berett till bruk". Vad det omfattar går inte att fastslå exakt. Det kan till exempel vara hyggesavfall som markägaren själv har tänkt använda till ved, eller annat av ekonomisk betydelse för denne."
http://www.naturvardsverket.se/allemansratten/
©2001-
GeoNord 