Svenska gruvor och mineraförekomster

Å

Åkers malmtrakt, Södermanlands län

SV om Mariefred och Åkers Styckebruk ligger Skottvångs, Älgsjöbackens och Bredsjönäs gruvor. De två förstnämnda innehöll ursprungligen kvartsbandade järnmalmer sida vid sida med skarnjärnmalmer i kalkstenar och dolomiter.

Malmerna och deras sidostenar har invaderats av stora pegmatitmassor. Där malm- och skarnmineral uppträder isolerade i pegmatit har de ofta vuxit till stora korn. Magnetit, pyroxen, hornblände och granat har påträffats som centimeterstora, ibland decimeterstora stycken i varphögarna.

Bredsjönäs gruvor har fört manganrika malmer som oregelbundna koncentrationer i kalksten och dolomit. Halten av MnO har legat mellan 0,5 och 5 %. Skarnet har varierat från pyroxenskarn med låg halt av mangan till knebelitskarn med hög manganhalt. Almandin-biotitskölar har uppträtt efter leptitgränserna. I pegmatiterna har påträffats pyroxen, hornblände, granat, epidot och biotit, dannemorit och knebelit nära malmerna och skapolit, wollastonit, spinell, apofyllit och zoisit nära karbonatbergarterna i dem.

Åmmebergs zink- och blymalmsfält, Örebro och Östergötlands län

Fältet sträcker sig över ca 7 km i VO riktning NO om Vätterns norra spets. Delar av fältet, som började brytas på 1700-talet då silverbrytning började i Isåsa gruva, har fortfarande gruvdrift på zinkmalm.

Fältet består av en malmförande leptit med mycket varierade berggrundsomgivningar, i söder granit. Malmerna förekommer i gränszonerna mellan bergarterna. Kismalmerna har kunnat följas obrutna mer än 5 km. Gediget silver har hittats i tunna blad på leptiten, som mest en bit om 220 g. Gediget silver förekommer främst i Knallagruvan.

I Håkantorp har uranmineral påträffats. Några andra gruvor i området är Åmme gruvor (järn och mangan), Björkegruvan, Garpa gruva, Hildagruvan, Västerby gruvor (samtliga järngruvor), Forsagruvorna och Dalagruvan. Funna mineral är silver, grafit, blyglans, zinkblände, svavelkis, magnetkis, kvarts, kalcit olivin, andalusit, thucolit o s v. I närheten, vid Hammar, ligger Västerby fältspatgruva där enligt gamla anteckningar från 1800-talet något ton antimonglans skall ha brutits.

Åreskutans kopparfyndigheter, Jämtland

Förekomsterna upptäcktes på mitten av 1700-talet och bröts under längre tid. De ligger i en sträckning SO till NV öster om Åreskutan och består av Bjelkes fält, Fröåfältet, Förberget och Helgesjövallen. Gruvorna är alla små. De är baserade på dels en kopparkis med svavelkis och magnetkis, dels kopparkis med kvartsig gnejs. Man har funnit thaumasit, chabasit, kopparkis, svavelkis, magnetkis, bornit, zinkblände, wollastonit, diopsid och stilbit.

Åsgruvan, Västmanlands län

Gruvan ligger inom Norbergsfältet ca 200 m O väg 251. Mineral som hittats är t ex svavelkis, kvarts, cordierit, molybdenglans, cerit.

Åskagens kvartsbrott, Värmlands län

Brottet ligger 2,5 km S Torskebäckens gård och O sjön Yngens SO del, NO Filipstad. Driften började på 1800-talet och lades ned 1916. En kvartkropp i pegmatit har brutits NOSV i 60 20 meter. Här har hittats kvarts, orthitkristaller, ren vismut, vismutglans, thalenit, gadolinit, orthit och flera mineral.

Åtvidabergstraktens koppargruvor, Östergötlands län

Runt Åtvidaberg, dels mot V, dels mot N, finns ett antal malmförande kroppar och rester av ett antal gruvor. Det södra området börjar ca 2 km V Åtvidaberg från Garpagruvan mot Fyrsjön i NV. Som gruvans namn antyder är fältet brutet tidigt; troligen tidigt på 1300-talet. Andra gruvor är t ex Mormorsgruvan, Varpgruvan (Eriksgruvan), Malmviksgruvan och Haggruvan. Det norra området, Bersboområdet, kallas förutom själva Bersbogruvan även Grönhögsgruvan och några mindre gruvor i närheten. Åtvidabergstrakten har en rik och omväxlande bergartssammansättning. De mäktigare varphögarna är föremål för övertäckning som skydd mot urlakning, men smärre varphögar vid mindre gruvor kan ännu undersökas.


©2001- GeoNord