Vanadinit, Taous, Marocko.
©2003 Geonord.

HUR HAN ORDNAR OCH FÖRVARAR EN MINERALSAMLING

Av Garry Lindqvist
Skånes Geologiska Sällskap
© Skrivkritan nr. 2. 1990.

Eftersom det kommit en hel del nya medlemmar till föreningen kan det vara på sin plats med en kort redogörelse över hur en samling rengöres, förvaras och registreras. Artikeln är ett hopkok från litteratur kryddat med egna erfarenheter.

RENGÖRING.

När väl ett mineral är insamlat måste det rengöras innan det sorteras in i samlingen. Mineral gör sig bäst om de är rena, smutsiga stuffer ser tråkiga ut och lystern går förlorad. Generellt kan sägas att de flesta mineral som inte är vattenlösliga kan rengöras i rent vatten med lite diskmedel och borstas med mjuk borste. Olika kemikaller kan användas för att få bort oxider, alger och liknande. Jag går inte närmare in på den delen eftersom det är både omfattande och kan ses som överkurs till just denna artikeln.

SORTERING.

För att inte samlingen skall svälla allt för mycket måste man lära sig den svåra konsten att sortera. Varje samlare anpassar sig naturligtvis efter hur stor plats man har tillgänglig. Samlar man seriöst kommer man dock att märka att man blir mer och mer kräsen efterhand som åren går och kunskapen ökar. Den sorteringsordning jag själv använder är följande:

Har man ingen möjlighet att ha en egen varphög på sin tomt måste materialet avhändas på annat sätt. Alternativt kan vara att kasta någon sten då och då i sopsäcken eller ta med dem tillbaka till samma varphög de kommit från. Kasta aldrig material från en gruva på varpen från en annan gruva, detta är en dumhet som enbart kommer att bringa oordning hos den samlare som hittar materialet.

Eftersom varje mineral är ett unikum är det ibland svårt att veta vad som är bra och dåligt. Det bästa är att jämföra med andra samlare eller vid mineralmässor. Museer har ofta praktstuffer inbytta, deponerade eller köpta för dyra pengar. Många museestuffer är handplockade direkt i gruvan eller på varpen under brytningsperioden, kanske för massor av år sedan. Dessa mineralprover är oftast av mycket hög kvalitet och ouppnåeliga för gemene man. Generellt kan sägas, förutom Din personliga smak, följande:

Personlig smak avgör.

TRIMNING.

En vacker kristall eller en frisk mineralyta får inte komma i skymundan av en alltför stor matrix (bergart eller omgivande mineralsällskap). Det skall finnas en harmoni mellan matrix och mineral. Frigör inte kristaller från matrixen, det omgivande mineralsällskapet kan säga mycket om bildningsmiljö och relationer till andra mineral. Ju mindre ett mineral är desto mindre bör matrixen vara. Små kristaller, s k "micromount", är oftast mest perfekta och kan samlas i små plastaskar för att närmare studeras i mikroskåp eller med lupp. Trimning utföres med en lätt hammare och små huggmejslar.

REGISTRERING.

Registrering av mineralprovet höjer samlingens vetenskapliga värde samtidigt som Du själv får en historisk överblick över Dina samlarmödor. Beroende på hur man väljer att lägga upp sin samling (samlingstyp) kan den registreras på en mängd olika sätt Det vanligaste är dock att man fäster ett numner på stuffen (finns att köpa i bokhandel). Skriver in nummerföjdden i en liggare och anger namn, fyndplats och datum. Parallellt med detta ordnas ett kortregister i bokstavsordning. Ett mineral utan fyndplats är för en seriös samlare att jämställa med frimärke utan land. Mineralen saknar vetenskapligt värde och som vissa säger, "själ". En etikett som alltid bör följa med mineralet kan utformas efter tycke och smak. Spara också äldre etiketter som följt med mineralet vid t ex byte eller köp. Det absolut viltigaste är mineralnamn, kemisk formel eller grupptillhörighet (grundämne; sulfid etc), och fyndplats. Vill man "sminka" etiketten ytterligare kan man tillföra nummer i samlingen, fynddatum, beskrivning av mineralet, synonymnamn, (desmin <=> stilbit), hårdhet, densitet, färg, streck, fluorescens och paragenes. Man kan också ange t ex K=köpt, B=byte eller S=själv hittat, längst ner på etiketten samt ange vad stuffen kostade eller mot vad och när man bytte. X=enskild kristall eller XX=kristallgrupp kan anges som upplysning efter mineralnamnet.

SAMLINGSTYP

l. Regions-, lokal- eller geografisk samling.

2. Systematisk samling.

Denna samlingstyp är vanligast och ger en djupare förståelse för mineralens uppkomst och parageneser. Alla mineral blir intressanta och man kan ha representanter från många lokaler, vilket gör att alla mineralförekomster inom räckhåll blir intressanta. Kristallform och färg kan variera.

3. Temasamling

Att samla på ett enskilt intresseområde.

FÖRVARING.

Vanligast är i fack eller smala låga lådor i skåp eller hyllor.
Låga papplådor* eller plastaskar med utrymme för etiketten rekommenderas så att inte mineralen skaver mot varandra i skåpslådan när den dras ut eller skjuts in i förvaringsskåpet. Har man tillgång och utrymme för en glasmonter är detta ett bra sätt att visa de vackraste stufferna eller de man är stoltast för. Rejäl belysning rekommenderas. Etiketter till montern kan tillverkas med t ex "gnuggbokstäver".

Lycka till!

Har Ni invändningar mot artikeln hör av Er eller skriv några rader till Skrivkritans redaktion.

Garry

* "Pappaskar" kan man enkelt tillverka själv. Man sparar mjölkförpackningarna och skär av dem ca 5 cm från underkanten och man har en liten färdig samlingsask. Man bör naturligtvis skölja bort mjölkresterna först.
Red anm.




©2001- GeoNord