REGIONAL GEOLOGI
JÄMTLANDS GEOLOGI

Jämtlands berggrund indelas i fjällområdet, samt urbergsområdet öster därom.

Fjällkedjan

Medan det kambro-siluriska havet ännu svallade över Jämtland, inleddes ett av de skickelsedigraste skedena i landskapets historia. Havsbottnen började sakta dyka upp i väster som långa, flacka ryggar. Dessa pressades allt högre upp och bildade allt brantare veck. De ovanpå urberget vilande silurlagren knycklades ihop tillsammans med underliggande äldre bergarter. Havet drog sig tillbaka och försvann slutligen helt och hållet. Bergsskorpan bröts sönder i väldiga flak, som västerifrån likt taktegel sköts över varandra milslånga sträckor. Dessa överskjutnings skollor begränsas av en rad mot öster vända stup, som kan följas längs hela fjällkedjan. Som exempel kan nämnas Offerdalsbergen och de måleriska stupen längs sjöarna Gysen och Skärvången i Föllinge socken.

Från Sölvsved i Kall med Åreskutan

De är, liksom den längre i söder liggande Landverkshöjden, troligen att betrakta som rester av en fordom sammanhängande ofantlig överskjutningsskålla, vilken sammanhängt med Åreskutans och Kallsjötraktens likaledes över siluren skjutna bergmassor. De han sedermera isolerats genom erosionens nedbrytande verksamhet. Vid foten av dessa branter skjuter mångenstädes silurlagren fram.

Fröå koppargruvor. Stora varpen med utsikt mot Åre.
Handöl. Det nya täljstensbrottet.

Innan dessa visserligen långsamma men omfattande rörelser inträffade, trängde djupets smältor upp i den söndervalsade bergskorpan och stelnade till mäktiga lager eller klumpar av granit och grönstenar. De senare har ofta på grund av tryckpåverkan och hetta förskiffrats och bildar då de för fjällen så karakteristiska amfiboliterna. De är i allmänhet mörka och tunga bergarter, som på grund av sin hårdhet nu bygger upp de högsta fjällen. Som exempel kan nämnas Sylarna, Snasahögarna och den egendomligt formade Suljätten.

Storulvån. Troligen ett av de äldsta koppargruvorna i Jämtland

Olivinstenarna utgör en ultrabasisk bergartsgrupp, som bildar lätt igenkännliga, skorvliga och rostgula fjällklumpar med en särpräglad flora. De är på en del ställen omvandlade till serpentinbergarter och täljstenar. Under hela den tid landhöjningen och den vulkaniska verksamheten pågick, arbetade väder och vind och rinnande vatten på att skära sönder och bryta ner de uppvecklade bergmassorna och det frampreparerades efterhand alplandskap, åtskilligt vildare än de nuvarande. Jämtlandsfjällen torde då mera allmänt ha haft den typ, som nu representeras av Sylarna.

Kvartsbrottet i Olden, Offerdal.

De mest kända skollorna i Jämtlands län kallas Seve-, Köli-, Särv-, Offerdals-, Olden-, Föllinge- och Ströms-Vemdalskvartsit skollorna.
Observera att Seve och Köli är inte kvartsitskollor.
Särvskollan är mest känd för sina diabasgångar.
För att vara mera exakt indelas skollorna i undre, mellan, övre (som i sin tur består av Seve- och Köliskollan) samt översta, som förträdesvis finns i Norge och beträffande Jämtland endast till en ytterst liten del i norra Jämtland?
Till mellanskollan hör just Offerdals- och Hotagenskollorna, där Offerdalsskollan är känd för Offerdalsskifferbrytningen i Finnsäter.
Dit hör även Särvskollan, som kännetecknas av diabasgångar som ger t ex fjällen en taggig kontur.
Helagsskollan räknas till övre skollan, där Skarvarnagruppen är mest känd.
Det är i Seven och Kölin, som malmförekomster finns, t ex koppar- och järmalm i Ljusnedalsgruvorna i Ramundberget, samt Kopparkismalmerna i Årefjällen. Täljstenen finns i Seven och täljsten är Jämtlands landskapssten liksom Ögongnejs är Härjedalens landskapssten. Men den hör till Offerdalsskollan!

Fjällranden
Framför de överskjutna bergarterna, d.v.s. omedelbart öster om fjällkedjan, men ovanpå urberget, finns en relativt smal zon av kambriska och ordovisiska sediment, lerskiffrar och kalksten i orubbat läge. I den så kallade fjällrandzonen ingår dessutom den yttersta delen av de överskjutna bergarterna, t.ex. en del konglomerat och kvartsiter
.




©2001- GeoNord