SKARN
SKARNS AND SKARN DEPOSITS

Ordet skarn är en gammal svenskt bergmannaterm som användes även internationellt.
Ordet skarn i modernt språkbruk kan översättas till återstod/avskräde/spillror och i bergsvetenskap som silikatmineral kring och i en malmkropp.

Det enklaste exemplet till fenomenet ”skarn” är kontaktzonen eller på fackspråk kontaktmetamorfosen mellan granit och kalksten/dolomit (magnesiumkalksten).

Vad som krävs är högt tryck och hög temperatur, vilket sker i regel då bergskedjor bildas. De tidigare bildade bergartslagren veckas ner mot djupet, genomgår en omvandling och skjuts upp mot jordytan.
Skarnbildning kan också ske då magma tränger upp från djupet vid exempelvis vulkanism.
Granitmagman innehåller mycket vatten och andra lättlösliga beståndsdelar som angriper och löser upp bergarter och mineral som finns i kontaktzonen varvid nya mineral bildas.
Vid den här processen frigörs stora mängder kisel, aluminium, järn och magnesium och förs oftast över till kalkstenen/dolomiten.

Detta kallas för metasomatos.
Eller enkelt att bergartens sammansättning förändras helt genom utbyte av de ursprungliga beståndsdelarna mot nya med en annan kemisk sammansättning.

1. Den första gruppen av skarn hör ihop med kalksten och marmor.

Om kontaktzonen innehåller kalksten/dolomit (magnesiumkalksten) bildas en mängd nya mineral som är intressanta för oss samlare.
Kalkstenen själv omkristalliseras och kristallkornen blir större och den nya bergarten kallas då för marmor eller i äldre litteratur urkalksten.
Om dolomiten är oren och innehåller lerblandad (märglig) kalksten bildas en silikatmineralmassa kallad skarn.
Beroende på hur starkt trycket är under omvandlingen, stannar större eller mindre mängder kolsyra kvar i skarnet som kalcium- och kalciummagnesiumkarbonat.
Den vackra bandningen man kan se i marmor är korn av bl.a. serpentin, amfibol, pyroxenit, granat, epidot, klorit och serpentin.

Färgade karbonatstenar som marmor från Kolmården är oftast grön av serpentin, amfibol, klorit och epitdot. Bilden nedan visar marmor från Italien.

I Västerbotten har vi flera kalkstensbrott av vilka Innansjöns kalkstenbrott dokumenterats ganska väl.
Där hittar man praktfulla skarnbildningar innehållande ex. aktinolit, brucit, diopsid, epidot forsterit, granat, hornblände humit, kondrodit, serpentin, skapolit, tremolit, wollastonit, zoisit.

En del skarn kan innehålla även andra mineral, ofta även sällsynta, som utsöndrats från graniten kan vara ex. fluorit, boron och ibland också kassiterit och turmalin.

2. Den andra typen av skarnbildning hör ihop med våra lands järn-, mangan- och sulfidmalmer

Skarnmalmer bildas genom att kalk- och dolomitstenar reagerar med heta, metallhaltiga vattenlösningar, som avges av granitoida magmor som tränger in i bergarterna där malmen avlagrats.
Det sker en kemiska reaktioner mellan järnoxid, kalcium-magnesiumkarbonat, kiselsyra och lösningar av aluminiumsilikat.
Skarnet kan innehålla kalcium-, magnesium- och järnrika silikatmineral så som amfibol, pyroxen, granater, epidot, klorit och serpentin.

Skarnmalm uppträder alltid tillsammans med kalkstenar och är en förutsättning för skarnbildningen.
Skarn- och kalkmalmerna indelas efter manganhalten i två grupper: manganfattig ( under 1% Mn) som är vanligast och manganrika (1-12% Mn) som förekommer på ett fåtal fyndigheter. Vad som kännetecknar den senare typen är förekomsten av bl.a. knebelit och dannemorit (ex. från Stollbergsfältet, Ludvika).
Sedan finns det en speciell grupp järn- och manganmalmer benämnt Långbanstyp som för järnkisel, blodsten, braunit, hasumannit med mera. Skarnet i denna gruva hör samman med dolomiten och har en rikedom på sällsynta mineral.
Den tredje typen som är störts är sulfidmalmerna som förekommer rikligt i Västerbotten. Många föreningar har besökt några av förekomsterna och bl.a. Kristineberg har på sin varp en hel del skarnmineral av samlarvärde.
Och den fjärde stora gruppen är skarnjärnmalmerna i ex. Norrbotten.

Skarnet /skrotet/ kring malmkroppen hamnar i regel på varphögen och är en ”guldgruva” för oss samlare.

Vill du läsa om skarnförekomster finns här nedan ett urval av länkar till artiklar i ämnet. (obs externa länkar). Följande kapitel har han lagt upp på sin undervisningssida.
1.Historical usage.
2.Definitions.
3.Skarn Mineralogy.
4.Evolution of skarns in time and space.
5.Au, Cu, Fe, Mo, Sn, W, and Zn-Pb skarn deposits.
6.Zonation of skarn deposits.
7.Geochemistry of skarn deposits.
8.Geophysics.
9. Uranium-Thorium as indicators.
10.Petrogenesis and tectonic settings of skarn deposits.
11. Skarns in the classic Banat region of Romania.
12. References on skarns in Spain.







©2001- GeoNord