Pseudomorfos, förändring av mineral

© Nils Wingren. Berg & Mineral nr 19 1998.


Mineral har när de är tydligt kristalliserade en bestämd och karakteristisk form. Någon gång kan man hitta ett välkänt utseende hos en kristall eller mineral, men där den kemiska sammansättningen skiljer sig avsevärt. Nya kemiska komponenter har tagit plats men den ursprungliga kristallformen har bibehållits. Ett exempel där det sker ett fullständigt utbyte av kemiska ämnen dvs. grundämnen, är då kvarts nybildas efter kalcit.
Märk väl, det ersatta materialet reagerar ej kemiskt med det ursprungliga. Man kallar denna typ av pseudomorfos for substitution. För att ta ett annat klassiskt exempel är fallet med fossiliserat trä. Substitutionen sker gradvis i en långsam process där träfibrerna ersätts med kiseldioxid eller kiselsyra. Porerna och andra håligheter fylls efterhand så att mer lösning fylls på och tar plats. Till sist är det ursprungliga materialet utbytt. Man hör ofta namn som förkislat trä men träet finns alltså inte kvar utan har ersatts med kalcedon eller jaspis.


Fossilt trä, Tilden, Texas, USA.
©1987 Geonord

Sker omvandlingen långsamt så återfinner man trädets karakteristiska struktur med årsringar. En av de mest kända platserna för fynd av forstenat trä är i nationalparken Petrified Forest i Arizona, USA. Dessa stora "stenstockar" har vittrat fram från sedimentlager på den ökenartade Coloradoplatån. Gips är också mineral som ombildas till kvarts. Den kan bildas som originalmineral men också som ett pseudomorft mineral efter anhydrit. I detta fall har ett upptagande av vatten skett. Gips kan när man hittar den som evaporationsmineral delvis bäddas in i mjuk gyttja. När gyttjan sedan torkar lämnar den en hård skorpa av lera, gips kan sedan lösas, lämnande en gjutform efter sig. Detta ger plats åt sedimentlösning, sediment som till största det består av finfördelade kvartskorn. Ökenrosen, populärt kallad, har inslag av kvartsrik sand.

Ett annat exempel på pseudomorfos är paramorfos, exemplet här är kalcit efter aragonit. Märk väl att inga kemiska förändringar har skett, däremot har den inre strukturen ändrats. Den ortorombiska kristallformen i aragonit har övergått till att ha blivit trigonai för kalcit. Båda har samma kemiska formeln, CaC03 Ett liknande fall har vi hos rutil efter brookit där de båda är titandioxider, TiO2 men där rutil är tetragonal och brookit är ortorombisk i sin kristallstruktur. När två mineral har exakt samma kemiska sammansättning kallar man detta for polymorfi. Ett partiellt utbyte kan också ske dvs. en förlust av ett kemiskt ämne i utbyte mot ett annat. Fältspat kan ändras till kaolin på detta sätt då kaliumsilikat ersätts med vatten. På samma sätt kan pseudomorft limonit bildas efter pyrit, pyromorfit efter blyglans och malakit efter azurit. Genom inverkan av fosforlösningar med blyglans kan pyromorfit bildas. Man kan också säga att pyromorfit är sekundärt utbildat efter det primära mineralet blyglans.
Som du ser så kan det vara lämpligt att läsa vidare om detta fenomen, det kan vara av betydelse när man identifierar mineral.




©2001- GeoNord