MINERALER?
Ett mineral, mineral, flera mineral, mineralier eller mineral?


SAOL har mycket riktigt de nämnda båda pluralformerna. I andra ordböcker ges också upplysningen att det finns en pluralform mineraler. Den formen" står både i Svensk ordbok (1986) och  i Bonniers svenska ordbok. I bägge fallen anges att pluralen till mineral kan vara mineral, mineraler eller mineralier. Formerna står i den ordningen med de anges som likvärdiga. Pluralen mineral tycks ha kommit i bruk mot slutet av l800-talet. Den kan anses som den regelbundna pluralformen till neutrala substantiv av samma typ - jfr t ex fodral, ideal, kapital, kvartal, original, terial som alla har samma form i singularis och pluralis.

De äldsta pluralformerna är dock mineralier och mineraler, som bägge enligt Svenska Akademiens stora ordbok har använts ända sedan början av 1600-talet. Formen på -ier har direkt eller indirekt hämtats från latinet, medan formen på -er är helt inhemsk. Det är svårt att säga (och att förstå) varför pluralen på -er ännu inte har tagits med i SAOL. Den är upptagen inte bara i de nyss nämnda ordböckerna från 1980-talet utan också i den betydligt äldre Nusvensk ordbok utgiven av Olov Östergen.

Det är nog helt klart att pluralen mineraler har fått starkt ökad användning under de senaste decennierna. Vad som är orsaken till detta är något oklart. Det kan dock vara så att den gamla formen mineralier har tett sig egendomlig och att man i stället har kommit att föredra den lika gamla med enklare formen mineraler.

En liknande pluralform på -i er är textilier, men denna plural kan betraktas som ordets grundform, och ur den har singularformen textil brutits ur. Och till textil kan man också ha pluralformen textiler. Den formen nämns också i SAOL, vilket kan te sig egendomligt när man inte tar med formen mineraler.

Att pluralen mineraler har blivit så allmänt brukad nu för tiden torde åtminstone delvis bero på att den formen har kunnat uppfattas som likartad med s k sortpluraler som fetter, garner, gryner, mjöler, teer, viner. Vi har alltså i svenskan en speciell pluraländelse - er till vissa neutrala ord, och i de fallen betecknar pluralformen i regel olika sorter eller typer av det som singularformen betyder.

Det finns ingen helst anledning att fördöma pluralformen mineraler, som tycks ha fått en mycket fast ställning i vårt språk. Dock är ju också pluralen mineral fullt levande och striden mellan den och mineraler är nog ännu inte avgjord. Däremot är mineralier sannolikt en form som har ganska kort livslängd kvar.

Bertil Molde
Ur Marg:s språkspalt
SD 920316


©2001- GeoNord