BERYLLGRUVAN, KÄNNÄTSALO, LUUMÄKI, FINLAND

EN NY ÄDEL BERYLL LOKALITET: LUUMÄKI, FINLAND

© 1991 Seppo I. Lahti och Kari A. Kinnunen.
© 2007 Uppdaterad och redigerad Antti Hulterström med egna bilder 2020.

År 1982, såg mineralentusiasten Kauko Sairanen en kvartskörtel nära en smal väg i Luumäki, en kommun i sydöstra Finland. Vad som fångade hans intresse var avlånga fickor inklädda med kvartskristaller och som även innehöll en svagt gult genomskinligt mineral, som senare identifierades som beryll. Geologisk undersökning visade att kvartskörteln var ytterdelen av en smal pegmatitåder, som intruderat en grovkornig rapakivigranit.


foto: GTK

Sairanen och några av hans vänner mutade in fyndigheten 1986 och bildade ett bolag för att börja brytningen. Till en början såg allt mycket lovande ut och flera kristaller av ädelstenskvalité, några riktigt stora hittades, av vilka många har facettslipats. Emellertid visade den småskaliga gruvdriften av ädelberyllen fram till idag att den uppträdde mycket sporadiskt, vilket medfört att gruvägarna fortsatt driften periodvis med längre avbrott.

Luumäki ligger ca 180 km nord-öst om Finlands huvudstad, Helsingfors, och är endast 40 km från den Ryska gränsen. Det är möjligt att besöka gruvan efter tillstånd från guvägarna. För denna rapport besökte författarna stället och samlade prover flera gånger under en femårsperiod.

Geologin och förekomsten.

Trots att att många komplexa pegmatiter uppträder i den prekambriska berggrunden i södra Finland, har man endast sporadiskt hittat ädelstenar. Om man bortser från flera typer av kvarts, har man hittat små mängder av topas, kunzit, morganit, gul beryll och färgade turmaliner i samband med brytning av fältspat. Luukimäki pegmatiten ligger i det norra hörnet av den stora Wiborg rapakivi granit komplexet, vilken uppvisar flera granittyper samt små kroppar av anorthosit, som intruderat in i graniten (några av anorthositförekomsterna innehåller labradorit även kallat för spectrolit).


Rappakivi, Luumäki. ©2007 Geonord

Wiborg komplexet täcker en yta av 100 x 180 km och sträcker sig från sydöstra Finland till den närliggande Karelen i Ryssland. De olika rapakivi graniternas ålder ligger på mellan 1.650 och 1.700 miljon år och pegmatiterna kan vara något yngre. De omgivande bergarterna har en högre ålder.

Den geologiska karteringen visade att endast mycket liten del av pegmatiten exponeras och att en 20 meter bred pegmatitåder syns i graniten. En massiv kvartskärna, ca 10 meter i diameter, är den centrala delen av förekomsten. Den omges i sin tur av fältspat - glimmer - kvarts zoner, vilka bildar tre ringar, sk. intermediära, vägg och gräns zoner. Pegmatitens kristallstorlek ökar sakta från finkornig zon närmast sidoberget till större kristaller närmare kvartskärnan.

Gruvan som den såg ut år 2007.
©2007 Geonord
Kvarts, som går över till rökkvarts, biotitglimmer och röd-brun mikroklin. ©2007 Geonord
Halvmeter långa rökkvartskristaller.
©2007 Geonord
Kanske har de missat en liten bit av heliodor?
©2007 Geonord

Huvudmineral, förutom kvarts, är rödaktigt brun mikroklin, albit, kvarts, biotit och ställvis muskovit. Mineralsammansättningen för gräns- och väggzonen är enkel, medens den intermediära innehåller en mängd sällsynta mineral, se tabell 1.
Man hittade där också mycket stora kristaller av vanlig beryll, topas ( inte av ädelstenskvalité) och monazit- (Ce).

I den centrala delarna, kärnan, och intermediära zonen förekommer det rikligt med hålrum, vilka varierar i strolek från flera centimeter till flera decimeter. Hålrummen innehåller kvarts, albit, mikroklin, ortoklas och ädel beryll. I vissa hålrum kan också innehålla rikligt med bertrandit, götit och flusspat. I botten på hålrummen finns nästan alltid ett lager av lermineral och kristallfragment som lossnat från väggarna.
Man kan se två generatioenr av beryll. Den äldsta är vanlig opak beryll och en yngre variant av transparent ädelberyll. Den vanliga beryllen är gul, ofta förändrad av hydrotermala lösningar och oftast missfärgad av brun järnoxid. Kristallstorleken ligger på 5 till 15 cm ( enstaka på upp till 30 cm) i diameter och har i regel välutbildade kristallytor.

Geologisk karta över Luumäki ädelberyll-pegmatiten.

Koderna representerar:
1. Rapakivi granit
2. Finkornig gränszon
3. Väggzon
4. Mycket grov intermediär zon
5. Kvartskärnan
6. Ädelberyll
7. Stora hålrum med kristaller
Ädelberyllförekomsten i Luumäki, Finland.
©2007 Geonord

Vägen till vänster går mellan byn Jurvala och Tuukainen. Vanlig beryll uppträder i pegmatitens intermediära zon medan ädelberyll hittas endast i hålrummen, antingen associerad med vanlig beryll och inbäddad i mikrokristallin rödaktig kvarts (jaspis) vilken ställvis fyller hålrum och frakturer.

Ädelberyllen väger vanligen från några gram till ett tiotal gram. De största och mest attraktiva kristallerna man hittills hittat är ”Fru Ellie” och ”Herr Jock”, med en vikt av 450 och respektive 950 gram. Båda är hög ädelkvalitéberyller av grön färg.
”Fru Ellie” finns nu till beskådande på Finlands Central Naturhistoriska Museum, vilken finns på Avdelningen för geologi och mineralogi, Helsingfors universitet.

Gul-grön ädel beryll, Luumäki, Finland.
Foto: mindat.org
Facettslipad ädel beryll "heliodor", Luumäki, Finland.
Foto: yle.fi

Gruvdrift och produktion.

Luumäki pegmatiten bryts av ett litet finskt bolag, Suomen Jalakivikaivos Oy, under några sommarmånader från maj till september.
Efter sprängning töms hålrummen med hammare och mejsel och allt lerrikt material vaskas i vatten för att få fram eventuella bitar av ädelberyll. Gruv-hålet är idag 20 m långt , 10 m brett och 5 m djupt. Av 15 kilo ädelberyll är cirka 40% av facettkvalité. Ädelberyllen uppvisar färg från svagt gult till gulgrönt och gröngult och ytterst sällan ”guldgult”. Ädelberyllen väger vanligen från några gram till ett tiotal gram. De största och mest attraktiva kristallerna man hittills hittat är ”Fru Ellie” och ”Herr Jock”, med en vikt av 450 och respektive 950 gram

Heliodor, Luumäki, Finland.
©2007 Geonord
Ädel beryll, beryller och akvamariner, Luumäki, Finland.
©2007 Geonord

Artikeln publicerades i Gems & Gemology våren 1993 - Notes and New Techniques.

Mineral: Tabel 1.

Referenser:
Karelian Beryll http://www.kareliaberyl.fi/
Granit pegmatiter i Finland. Geologiska Undersökningar GTK .
Lyckbergs 2006 rapport om Luumäki pegmatiten.




©2001- GeoNord