ÅKERBERGETS GRUVA, VÄSTERBOTTEN.

© 1990, 1995, 2020 Antti Hulterström och 2001 Per Erik Westerlund

Här en bild på Åkerbergets gruva, Norrlångträsk, Västerbotten.
Åkerbergsmalmen ligger i en brantstående rörelsezon med öst-västlig utsträckning som skär lagringen i gabbron. Malmen bestar av gabbro genomsatt av ett system av tunna mer eller mindre parallella kvartsgångar. Bredden på malmen varierar mellan 10 och 30 m och den har en längd av 350 m. Mineraliseringen har kunnat följas ned till ett djup av 150 m i väster medan den i öster skärs av en granit.
I väster påträffas i dagen en några tiotal meter bred pegmatit med en flack stupning mot norr.
Fyndigheten har, för en dagbrottsbrytning ned till 60 m djup beräknats innehålla 1 miljon ton malm med 3 g guld per ton. Under slutet av år 1989 startade brytning med en årlig produktion av 200 000 ton malm.
Gruvan är idag vilande med bröts i huvudsak på guld.
För amatörgeologer var gruvan mest känd för de ypperliga stuffer av pegmatitmineral som kom fram då den ovanpå liggande pegmatiten avlägsnades. Mineral som allemontit, arsenik, arsenikkis, löllingit, manganapatit, schorl, röd, grön och blå elbait, pollucit och alla glimmersorter inklusive lepidolit.

Dabrottet Åkerbersgruvan.
© 2001 Per-Erik Westerlund.

Här kommer en uppdatering om gruvan som jag skrev redan 1989, men blev opublicerad av olika skäl och som tog upp det som mineralsamlarna hittade där innan guldgruvan öppnades till ett dagbrott.

Åkerbergsgruvan hade en idag bortglömd pegmatit som sprängdes bort och gjordes om till makadam för att komma åt en guldförekomst. Bolidens guldgruva Åkerget ligger ca. 2 km norr om byn Norrlångträsk. Man når gruvan enklast söderifrån, Skellefteå-Boliden där man  vid Svanström viker norrut mot Fällfors. En annan väg är över Kåge-Kågedalen och norr ut vid Sandfors.
Gruvan var på den tiden (1989) välskyltad ca. 500 m norr om gårdarna i Svartå. Vid kontoret på den tiden var vägen bommad. Idag är det ett dagbrott.

Under 1989 gjorde en entreprenör en kraftigare väg, jordavtäckning och bortsprängning av pegmatiten, som delvis överlagrar den guldförande gabbron. Pegmatiten visade sig innehålla en litiumrik kärna. Materialet krossades till makadam under hösten 1989  för att få material till den nya gruvvägen.
Mineralfynd var därför möjlig att göra längs vägkanterna och krossvarpen. Föreningen Västerbottens Amatörgeologer var där med flera medlemmar för att fynda det som inte var försört.

Syftet med denna rapport är lite nostalgi och en undring om det finns några varphögar kvar i området. Dagbrottet måste ha producerat enorma varphögar.

I boken "Mineral i Sverige" nämns gruvan på grund av turmalinerna.
Mindat.org har en omfattande mineralpresentation på sidan https://www.mindat.org/loc-10632.html
Jag kan inte bekräfta att allt som nämns i listan är verifierat av någon tredje part.

Mindat.org anger att en artikeln publicerades i Norge i Stein 1991( nr.2) sidan 20-22.
Författare skall vara Fredrik Grensman och Jörgen Langhof. Båda välkända experter.
Har undersökt Bolidens hemsida och där finns inte gruvan kvar. Om den är helt utbruten vet jag inte.

Historik och upptäckt.

Under början av 1940-talet uppmärksammade en privatperson sulfidmineraliseringar i några hällar i Åkerberg. Han kontaktade Boliden och lämnade in ett antal stenar för vidare granskning. Några av proven visade sig innehålla rikligt med arsenikkis och även något guld.
De inlämnade proven medförde att Boliden intresserade sig för området och utförde en del prospekteringsarbeten under åren 1943-44. Undersökningarna bestod av geologiska karteringsarbeten, provtagningar och sökandet efter malmblock. Flera zoner med kvartsgångar och arsenikkis provtogs och analyserades. Samtliga visade sig ha obetydlig utbredning eller ha alltför lågt guldinnehåll. Området är delvis mycket bra blottat med ett stort antal hällar. Man kunde därför inte se några uppenbara möjligheter till att hitta någon malm vid sidan av de kända mineraliseringarna.

Under 40-talet var guldpriset förhållandevis lågt. Noterbart är att i den så guldrika Bolidenmalmen var det ekonomiska värdet från koppar högre än för guldet. Vid början och mitten av 1980-talet gav stigande guldpriser upphov till ett ökat intresse för att söka malmer med guld som dominerande värdekomponent.

Ar 1987 togs en inmutning i Åkerbergsområdet. Av erfarenheter och kunskaper från bl a Nordamerika var sökandet efter gynnsam struktur av primärt intresse. De mineraliseringar som hade påträffats på 1940-talet visade sig ligga i mindre intressanta zoner. Mera gynnsamma strukturer söktes i första hand med hjälp av geologiska karteringar.
I slutet av fältsäsongen 1987 påträffades i hällar en lovande struktur belägen ca 1 km ifrån de sedan gammalt kända mineraliseringarna. Strukturen visade sig bl a innehålla guld. Det stod tidigt klart utifrån de hällar som var blottade att strukturen var mycket intressant med god utbredning vad gäller längd och bredd. Diken grävdes och malmens utgående blottlades och provtogs. Fortsatta undersökningar med bl a diamantborrningar påbörjades omgående.

Vid årsskiftet 1987-88 hade malmens hela utgående definierats. Borrningen fortsatte i syfte att kunna göra mera detaljerade halt- och tonnageberäkningar. Provbrytning genomfördes och malmen provanrikades. Resultaten från dessa arbeten gav anledning till fortsatt optimism och vidare undersökningar.
Gruvrättigheter erhölls och tillstånd till verksamheten beviljades under år 1989 så att brytningen kunde starta under slutet av året. Tiden från fynd till gruva i produktion blev därmed 2 år.

Under åren 1943-44 hade detaljrika hällkartor över området upprättats. I dessa kartor återfinns de malmhällar som påträffades år 1987 utan att något speciellt noterades. Orsaken till att zonen inte väckte något intresse på 1940-talet var sannolikt avsaknaden av sulfider.
Det finns med andra ord fortfarande möjligheter att träffa på malm i Skelleftefältet där omfattande prospekteringsarbeten bedrivits sedan början av 1920-talet.

Geologi.

Sulfidmalmerna i Skelleftefältet ligger i ett bälte med en nära öst-västlig utsträckning från Boliden i öster till Kristineberg i väster. Berggrunden består huvudsakligen av sura, submarint avsatta vulkaniter och sedimentära bergarter. Malmerna utgörs av mer eller mindre massiva sulfidmalmer som innehåller koppar, bly, zink, samt guld och silver.

Åkerberg ligger nordost om och utanför sulfidmalmsbältet. Berggrunden domineras här av finkorniga sediment med smärre inlagringar av basiska vulkaniska bergarter allt genomsatt av yngre graniter.
Åkerbergsmalmen ligger i en lagrad intrusion med huvudsakligen gabbroid sammansättning. Intrusionen har en varierande ofta flack till horisontell sidostupning. Lagringen består ofta av diffusa sammansättningsvariationer, parallellorientering av plagioklasiter eller sulfidförande och fragmentförande horisonter.
Intrusionen omges oftast av skiffrar och gråvackesediment ibland innehållande sulfider. Norr om och även söder om intrusionen återfinns inlagringar av basaltiska lavor och tuffer.

Berggrunden kring Fällfors och Byskeälven domineras av Revsundagraniter, fylliter och gnejser. Kännetecknande för Revsundagraniten i området är dess rikedom av pegmatiter. Norr om Norrlång-träsk finns ett stort område av gabbro. Vissa partier av gabbron är rik på hydrotermalt bildade kvarts-ådror i vilka mikroskopiska korn av guld fällts ut, som i fallet med Åkerberget. I kontaktzonen av pegmatisk Revsundagranit och Gabbro har i den normala pegmatitberggrunden skett en anrikning av bl.a. litium och cesium varvid mineral liknande de i Varuträsk bildats, vilket är av stort intresse för mineralsamlaren. Tyvärr finns det inte dokumenterat storleken på själva den intressanta pegmatitkärnan, men mängden material, som finns utspridd längs vägen och den gamla jordavtäckningsvarpen indikerar att den troligen varit ganska stor.

Berggrunden kring Fällfors och Byskeälven domineras av Revsundagraniter, fylliter och gnejser. Kännetecknande för Revsundagraniten i området är dess rikedom av pegmatiter.
Norr om Norrlångträsk finns ett stort område av gabbro. Vissa partier av gabbron är rik på hydrotermalt bildade kvartsådror i vilka mikroskopiska korn av guld fällts ut.
I kontaktzonen av pegmatisk Revsundagranit och gabbro har i den normala pegmatitbergrunden skett en anrikning av bl.a. litium och cerium varvid mineral liknande de i Varuträsk bildats. Tyvärr finns det inte dokumenterat storleken på själva den intressanta pegmatitkärnan, men mängden material som fanns utspridd längs vägen indikerade att den troligen varit ganska stor. Jag har sannolikt några diabilder liggande som visar hur pegmatiten låg som en "hatt" över gabbron. Björkdalsgruvan gjorde misstaget att använda kvarts som vägförstärkning kring kontoret innan man upptäckte att all kvarts innehöll stora mängder guld. Man bommade området, skrapade rent allt och körde det till anrikningen. Kvartsen i den här pegmatiten innehöll också guld, men vart den tog vägen vet väl ingen.

Malm och malmbrytning

Åkerbergsmalmen ligger i en brantstående rörelsezon med öst-västlig utsträckning som skär lagringen i gabbron. Malmen bestar av gabbro genomsatt av ett system av tunna mer eller mindre parallella kvartsgångar. Bredden på malmen varierar mellan 10 och 30 m och den har en längd av 350 m. Mineraliseringen har kunnat följas ned till ett djup av 150 m i väster medan den i öster skärs av en granit.
I väster påträffas i dagen en några tiotal meter bred pegmatit med en flack stupning mot norr.

Fyndigheten har, för en dagbrottsbrytning ned till 60 m djup beräknats innehålla 1 miljon ton malm med 3 g guld per ton. Under slutet av År 1989 startade brytning med en årlig produktion av 200 000 ton malm.
Brytningen sker i dagbrott med en pallhöjd på 10 m. Malmen transporteras med bil till befintligt anrikningsverk i Boliden. Anrikningen sker med gravimetri- och flotationsteknik och med konventionell utrustning.
En intensiv prospektering pågick i området för att hitta mer malm. Förutom Boliden bedriver även staten och andra gruvintressenter prospektering runt Åkerberg.

Mineral i pegmatiten.

Intresset för mineralerna i Åkerberget är i första hand centrerade kring pegmatitmineralerna vilka först beskrevs 1989 då gruvan inte ännu var i drift.

Allemontit. En decimeter stor körtel av kristallin allemontit togs tillvara av Boliden AB. Allemontiten är omgiven av arsenik. Analysen utfördes av Boliden AB.

Arsenik på allemontiten fanns rikligt med grå finkornig arsenik.

Arsenikkis. Förekom i de normala pegmatitpartierna av Revsundagranit, som finkorniga körtelutfyllnader mellan fältspat och kvartskristaller.

Guld. Guldet är knappast synligt för blotta ögat och ligger som mikroskopiska korn i kvartsådrorna.

Löllingit. Avlånga välutbildade löllingitkristaller i fältspat-kvarts matrix med muskovitböcker hittades på en av krossvarparna.

Kvarts förekommer rikligt i pegmatiten. Dominerande mjölkkvarts med även rökkvarts.

Varken kassiterit, pyrochlor- columbitgruppernas mineral hade inte registrerats på någon stuff från gruvan då den här rapporten skrevs.

Manganapatit (fluorapatit med mangan). Den enda representanten ur fosfatgruppens mineral som hittades rikligt i pegmatiten var manganapatit, som bildade idiomorfa himmelsblå körtlar i fältspat-kvartsmatrix. Fanns även tillsammans med cleavelandit och lepidolit.

Turmalin/Elbait gruppens mineral.

Photo mindat.org

Schorl. Förekom mycket rikligt i pegmatiten. Kristaller med diameter upp till en decimeter och flera decimeters längd i fältspat-kvarts matrix var inte alls ovanligt.

Röd elbait. De färgade litiumturmalinerna var orsaken till varför den nya gruvan väckte uppmärksamhet inom föreningen. Röda till skära turmaliner förekom rikligt bland krossmaterial längs vägen.

Grön elbait. Förekom ytterst sparsamt och var blygsammare storlek än både röd och blå turmalin.

Blå elbait. Mycket vackert blå till ljusblå med nästan turkosliknande färgnyans förekom rikligt bland krossmaterial. Genom krossning är materialet förstört men visade långa välutbildade kristaller på fältspat-kvarts matrix.

Muskovit. Förekom rikligt i stora kristallböcker överallt i pegmatiten.

Biotit. Förekom rikligt i mindre kristallböcker i pegmatiten.

Lepidolit. Förekom rikligt i centimeterstora till finkorniga massor. Något tilltufsade små stuffer gick att hitta längs vägen utan större problem.

Onkosin. Block med kraftigt lila mikrokristallin litiumglimmer liknande det man kan hitta i Varuträsk fanns vid krossvarpen och längs vägen.

Pollucit. Ett prov som ägs av Boliden innehöll bland annat blå elbait och två körtlar av pollucit.

Albit var. Cleavelandit. Har hittades i ringa mängd längs kanten på uppfarten till pegmatitsprängningarna.

Mikroklin. Huvudbeståndsdelen i pegmatiten var dels grå till laxröd mikroklin.

Kaolin. En stor körtel av blekgrön kaolin i fältspat tillvaratogs vid föreningens besök i gruvan innan snön täckte marken med spräng och krossmaterial.

mindat.org anger ytterligare mineral:
Aktinolit, Amblygonit, Baddeleyte (zirconoxid), Beryll, Cassiterit, Columbit, Guld, Ilmenit, Kopparkis, Magnetkis, Petalit, Pyrit, Scheelit, Spodumen, Stibarsen, Thorit, Topas, Zinkblände, Zirkon.




©2001- GeoNord