Kristinebergsgruvan, Västerbotten.

© 1993 Antti Hulterström
Västerbottens Amatörgeologer.

Rapport från Västerbottens Amatörgeologers mineralutfärd till Kristinebergsgruvan den 5 maj 1993. Beskrivningen publicerades i AC-Geologen nummer 4, december 1993.

Trots ihärdigt regnande i flera dagars tid klarnade vädret upp och blev fantastiskt fint med lite moln och lagom värme precis till föreningens planerade vårutfärd lördagen den 5/6 1993. Turen denna gång gick till Kristinebergsgruvan och på eftermiddagen till Lainejaurgruvan.
Till mineralutfärden kom 9 medlemmar, tre från Skellefteå, tre från Umeå och tre från Sundsvall.

Geolog och karterare Tommy Sandström tog i mot oss på gruvkontoret och berättade lite om gruvan och vilka mineraler man bröt där.
Han visade med bilder om malmletningsmetoder, om gruvans nuvarande utseende, djup och malmtyper. Idag bildas det inga berg av stenskrot ovan jord utan all sidoberg och rester från brytningen återanvänds direkt i brytningsrummet genom sk igensättningsbrytning. Efter en tur till borrkärnelagret där vi fick en lektion i att tyda analysresultaten av malminnehållet i den långa borrkärnan från 600 metersnivån fick medlemmarna ta med sig bitar av borrkärnan, som souvenirer.

Efter en välbehövlig lunchpaus samlades alla på malmvarpen och började leta efter intressanta malmstuffer. Det mesta var självklart massivt, utom pyriten som kunde uppvisa vackra kristaller. Vad medlemmarna hittade var pyrit, kopparkis, zinkblände, och bly. Bland övriga mineral skall nämnas vackert lila flusspat, vilket uppvisade millimeterstora kristaller.
Vid ett kort besök vid slamdammen på väg mot Malå hittades ytterligare stuffer av flusspatkristaller. Ett hjärtligt tack Tommy för att du tog i mot oss och berättade om gruvan och om ditt arbete där.

KRISTINEBERGSGRUVAN.

Kristinebergsgruvan ligger ca 10 km norr om Björksele varifrån det går en tvärväg upp mot Malå. I området finns ett flertal mineralförekomster vilket framgår av bilden nedan.

 

Fig. 1. Karta visande Kristinebergsområdet.
Skala 1:250 000. The Kristineberg Mine.

Redan på 1800-talet kände man till lösa block av pyrit i området och som en följd av första världskriget och knappheten på metaller för den svenska verkstadsindustrin påbörjades en storskalig prospekteringsverksamhet i hela Västerbotten.
1918 hade gruvingenjörerna Hans Lindberg och Harry Nathorst utvecklat en ny elektrisk malmletningsmetod, vilken testades i Kristineberg och visade sig fungera väl.
Boliden Mineral AB erhöll malmrättigheterna 1930 och ingående elektriska mätningar genomfördes under 1931, vilka under 1932-34 följdes av diamantborrningsundersökningar för att 1935 resultera i en första ort till 90 meters nivån och sedan till 170 meters nivån.
Kristinebergsgruvan togs i drift 1937 samtidigt som ett anrikningsverk i Kristineberg började vidareförädla områdets malmer.
I mars 1991 lades anrikningsverket ner och malmen från Kristinebergsgruvan och Holmtjärnsgruvan anrikas idag i anrikningsverket i Boliden.
Malmförekomsten består av en grupp sulfidmalmkroppar fördelade i huvudsak efter två parallella zoner. Malmkroppen ligger inklämt mellan Jörngraniter och gnejs och omges av sericit- och kloritskiffrar.

En bild kommer senare!

BILD 2

Fig 2. Kristinebergsmalmerna. Vertikalprojektion av malmkropparna, vilka ursprungligen beräknats ha haft den som som de streckade linjerna anger. © 1973 E. Grip & R. Frietsch. Malm i Sverige 2. Norra Sverige. Almqvist & Wiksell.

Malmernas strykning är ungefär Ö-V med stupning 60° S och fältstupning 40° S 60° V. Malmkropparna bildar tunna och i fältstupningsriktningen starkt utdragna linjaler som ännu inte begränsats nedåt, se Fig. 2.

Malmbildningen har skett i samband med tre olika tektoniska faser. Under ett stadium dessförinnan har bildats kvartsturmalingångar som ibland innehåller scheelit.
Under det första egentliga malmbildningsstadiet bildades den kvantitativt dominerande pyritmalmen. Kismalmen består huvudsakligen av svavelkis som särskilt i impregnationsdelen är grovkristallin. Mellan svavelkiskornen ligger växlande mängder av zinkblände och kopparkis som kristalliserats senare och delvis förträngt svavelkisen, men även varandra.
Ett andra malmbildningsstadium representeras av kopparmalmen som förekommer runt omkring ri-malmkropparna i den södra zonen eller B.malmszonen. Kopparmalmen är särskilt anrikad runt kvartskörtlar.

I längs A-, malmzonens hängvägg finns en smal zinkmalm med ett ovanligt ljust, järnfattigt zinkblände. Malmen är klart yngre än svavelkismalmen och skär också skarpt genom den parallellstruktur som orsakats av trycket mot norr under det andra malmbildningstadiet.
Kristinebergsmalmen är känd ner till 940 meters djup och malmen fortsätter neråt.
De mineral man bryter i första hand är zink, koppar, silver, guld och svavelkis. Man är speciellt intresserade av zink och koppar samt guld och silver. Blymängderna är låga och svavelkisen har man för närvarande ingen avsättning för. Fig. 3.
För närvarande bryter man 700-800 meter långa och 10 meter breda orter genom så kallad igensättningsbrytning, Fig. 4.

En bild kommer senare!
Fig. 3. Malmreserverna i Kristineberg 1987-01-01, samt halterna av mineral i malmen.
© Boliden Mineral AB. The Kristineberg Mine.

En bild kommer senare!
Fig. 4. Igensättningsbrytning.
© Boliden Mineral AB. The Kristineberg Mine.

Igensättningsbrytning innebär att man borrar ca 3 meter in i berget och spränger ut en gång som blir ca 200m lång och man återanvänder sedan bergmassorna, som inte innehåller malm, för att fylla igen gången och börja på nästa högre nivå uppåt. På många ställen har sidoberget varit mycket instabilt och trycket från bergmassorna ovanifrån har nu börjat skapa problem och man måste nu förstärka de tidigare ifyllda lagren med cement mm.

Idag sker den huvudsakliga gruvdriften på 600-700 metersnivån och man planerar att fortsätta neråt till 800-900 metersnivån, Fig. 5. Hur djup neråt malmkroppen går vet man inte säkert.
Malmtillgången är dock säkrad för minst 10 år till och lönsamheten relativt god.
Brytningsvolymen ligger på ca 400.000 ton/år

För mineralsamlaren är det självklart värt att besöka gruvan och Gruvkyrkan mm och möjligheterna att söka efter mineral är stora. Vid slamdammen norr om gruvan finns gott om krossmaterial och en promenad rund dammen ger snabbt resultat.
Parkera bilen vid grindarna och gå upp till gruvkontoret och berätta att ni är mineralsamlare och att ni skulle vilja få tillstånd att leta efter mineral för eget bruk vid rikmalmshögen, vilken ligger ovanför och bakom gruvkontoret och intill borrkärnelagret. Till rikmalmshögen kommer de bästa malmpartierna för uppkrossning och borttransport och möjligheterna till fynd är goda.

Du hittar med lätthet pyrit, kopparkis, zinkblände, blyglans och vackert lila flusspat. vilken kan uppvisa vackra små kristaller.

Litteratur:
Erland Grip & Rudyard Frietsch, 1973, Malm i Sverige 2. Almqvist & Wiksell Läromedel Stockholm.




©2001- GeoNord