Kambrosiluren för fossilsamlare-Västergötland.


© 1997-2011 Holger Buentke, Lugnås.


Kambrosiluriska avlagringar finns på många platser från Skåne i söder till östra delen av fjällskedjan. Eftersom jag bor i Lugnås skriver jag om de klassiska lokalerna i Västergötland: Kinnekulle, Billingen-Falbygden och Lugnåsberget.

1. Kambrium.
Berggrunden i Västergötland hade vid övergången prekambrium-kambrium utjämnats till ett peneplan, det vill säga en nästan plan yta. Havet trängde långsamt fram och det avlagrades sand som blev till sandsten i underkambrium. Avlagringar i mellan- och övre kambrium blev till alunskiffer och orsten.

1.1. Undre Kambrium- Mickwitziasandsten.
På urberget av gnejs avlagrades oftast ett konglomerat och ovanpå följer cirka 10 meter mickwitziasandsten. De fossila lämningarna domineras av spårfossil.

1.1.2. I Hällekis vid Kinnekulle ligger Falkängens Hantverksby, där visar Skaraborgs Geologiska Sällskap en representativ utställning av Västergötlands fossil och mineral. Detta är en bra utgångspunkt för en exkursion i trakterna.

1.1.3. Råbäcks hamn.
Vid Råbäcks hamn syns slipade hällar av gnejs, där man ibland kan se delar av konglomerat, räfflor och pegmatitgångar.

1.1.4 Trolmens hamn.
Detta är den bästa lokalen för att studera stora ytor med rippelmärken (räfflor), särskilt vid lågt vattenstånd i Vänern. I otaliga lösa block finns konglomerat med vindslipade "dreikanter" (trekanter). Bland spårfossilen finns
Cruziana. Det har hittats mycket sparsamt Protolyellia och Spatangopsis, dessutom brakiopoder och Volborthella.

1.1.5. Lugnås Minnesfjäll.
Börja med att titta på den geologiska utställningen vid Minnesfjället. Här bröt man fram till 1919 kvarnstenar under jord. Några geologiska sevärdheter är kontakten mellan gnejs och konglomerat och mellan konglomerat och sandsten.Taket känner man kanske igen från bilden i National Geographic. Det finns stora ytor med spårfossil som
Cruziana, Diplocraterion och många rippelmärken. Intressant är några Bergaueria. På varphögarna finns fortfarande några spårfossil. OBS! Naturvårdsområde. Det finns en ny geologidtig som visar Lugnåsbergets geologi. Se mera: www.qvarnstensgruvan.se.

1.2. Undre Kambrium- Lingulidsandsten.
På Mickwitzsandsten följer cirka 25 meter vitaktig tjockbandad kvartssandsten, Lingulidsandsten, uppkallad efter
Lingulella, en liten brakiopod. Den är ett s.k. levande fossil, för den finns nästan oförändrad kvar i haven.

1.2.1. Sandstenskleven vid Vänern.
I lösa block kan man hitta
Monocraterion, Diplocraterion on och Syringomorpha, som är rörformiga bildningar efter maskar.

1.2.2 Biskopsborg, Husaby.
I delen höger om trappan som leder ner till källaren finns flera fina
Fucoides circinatus, enkelt uttryckt flera halvmånformade rör på varandra. OBS! Tänk på att Kinnekulle och Lugnås-Berget är naturvårdsområden.

Nästa del kommer att handla om kambrium

Spårfossil Cruziana, Diplichnites och Rusophycus (trilobitspår)

 
   
 Grävande trilobit.
Claes Bergman.
 Rekonstruktion av en underkambrisk
trilobits (Holmia) aktiviteter. Claes Bergman.

Trilobiter har genom sina aktiviteter givit upphov till tre typiska fossila spår. Grävspåret Cruziana (a) har bildats vid genomgrävning av sediment under födoinsamling. Cruziana är fiskbenslikt och består av två av gångbenen eller benens kamformiga yttergrenar uppgrävda parallella fåror. Ofta kan ett grävspår avslutas med ett vilospår, Rusophycus (b). Vilospåret består av två lobliknande fördjupningar och vissa Rusophycus är spår efter aktiv jakt på grävande djur som lokaliserats från sedimentytan. Trilobiternas fotavtryck efter snabb förflyttning på sedimentytan heter Diplichnites. På grund av trilobiternas olika uppbyggnad och storlek har de givit upphov till spår som ofta kan skiljas åt på släktnivå. Vissa spår har även kunnat bindas till art.
Utbredning: Prekambrium-Perm.

Claes Bergman.

Rör, 1-2 mm tjocka och flera cm långa. De är något bågformade och ligger tätt tillsammans, vidrörande varandra i hela sin längd. Rörsystemet står vertikalt mot lagringen. Möjligen rör det sig om igenfyllda grävgångar efter någon mask.
Utbredning: Kambrium-Tertiär.

Claes Bergman.

Diplocraterion är en U-formad grävgång i sand, sekundärt ifylld med sand. Grävgången är vertikalt orienterad och ofta kan man urskilja strukturer inuti U-et, s.k. spreite, vilka bildades då organismen fördjupade gången. Ovanifrån karakteriseras Diplocraterion av runda igenfyllda pariga grävhål, c:a 2-5cm från varandra, med en fördjupning mellan, motsvarande spreite. Man finner Diplocraterion i stor mängd i vissa underkambriska sandstenar. Den grävande organismen kan ha varit ett annelidliknande djur, men några rester av djuret har inte påträffats.
Utbredning: Kambrium-Krita. Vanliga i Simrishamnsområdets Underkambrium.

Spatangopsis sp. Efter M. Möller 1988

 

Litteratur:
Bergman, Claes & Stridsberg, Sven, 1991: SVENSKA FOSSIL- i ord och bild, 110 sidor.


©2001- GeoNord