LAG, MORAL OCH SAMLARETIK


Innehållsförteckning


Förord

GeoNord är ett ideellt och från föreningar / organisationer helt fristående sällskap som har som huvuduppgift att sprida kunskap om geologi i alla dess former till allmänheten och geologiintresserade.

I det följande kommer olika aspekter av hobbyn, samlaretik, minerallagen, mineraljakten och förbud att granskas, vilket går tillbaka till författarens egna erfarenhet som "ständig" sekreterare och redaktör i Västerbottens Amatörgeologers medlemstidning, som ombud för Mineraljakten i Västerbottens län och som webbredaktör med en brevhög på över tusen granskade e-mail brev under åren 1997-2000.

Bakgrund

Vår vardag såväl som vår fritid regleras av lagar, förordningar och regler. All fritidsaktivitet ex. sport, fiske eller jakt, regleras av något regelverk och mineral- och fossilhobbyn är inget undantag i detta sammanhang.
Där lagar, förordningar eller regler av olika skäl saknas, skapar ofta intresseorganisationen grundläggande etiska eller moraliska förhållningsregler, vilka bygger på lång tradition och likformig syn på vad som är rätt och fel för majoriteten av medlemmarna i den egna intressegruppen.
Bryter man mot lagen, förordningen eller en regel, begår man ett brott, vilket samhället har till uppgift att beivra och bestraffa.
Det finns inga direkta straffpåföljder i lagens mening för brott begånget mot moral eller etiska regelverk även om dagens lagar ursprungligen utkristalliserades ur de två.

Definitioner

Lag anger föreskrifter av juridisk eller moralisk natur för mänskligt handlande.
I juridisk mening är lag alla förpliktande normer som gäller för medborgarna i en stat. Man skiljer vidare mellan grundlag och annan lag. Grundlagarna: regeringsformen, successionsordningen, och tryckfrihetsordningen bildar tillsammans den svenska statsförfattningen.
Minerallagen är exempelvis en annan lag.

Etik (kommer från grekiska ethos: sed, sedlighet), morallära eller moralfilosofi.
Man talar om normativ etik, som föreskriver hur man skall handla i olika situationer.
Man talar också om deskriptiv etik, som beskriver hur olika folk och samhällen anser att man skall handla under olika omständigheter.
Och slutligen metaetik, som beskriver logisk-semantisk analys av etiska termer såsom "gott", "rätt" och "plikt".

Moral (av latinets moralis: som rör sederna) har i mångt och mycket liknande innebörd som etik men med tonvikten lagd på hur man bör handla, det skick och bruk som är rotat och godtaget i en social grupp.

Gällande lagar och förordningar

    Att leta efter geologiskt material oavsett slag kräver inte inga tillstånd och man bryter inte mot någon lag eller förordning, men vad händer sedan. Hobbyn är inte meningsfull om det funna materialet inte avlägsnas från fyndplatsen, analyseras, identifieras och arkiveras. Oavsett om det är till den egna samlingen eller för forskning.

"Svensk lag förskriver att Du inhämtar fastighetsägarens tillstånd eller där så är tillämpbart undersökningstillståndsägarens eller gruvinnehavarens. Har Du för avsikt att göra en större undersökning skall Du ansöka om undersökningstillstånd hos bergmästaren".

Har man inte inhämtat tillstånd och blir observerad och anmäld ser inte brottsbalken det som en förmildrande omständighet om den som begått ett brott försöker göra gällande att man inte visste.
Ett aktuellt exempel kommer från Öland där "aningslösa" fossilsamlare plockat sten. Markägaren hade aldrig kontaktats eftersom samlarna endast avsåg plocka några enstaka stenar/fossil. Polisanmälan blev påföljden och ärendet rubricerades - chockartat säkert för fossilsamlarna - som stöld.
Artikeln: "Fossilplundrare härjar längs Ölands stränder" finns återgiven på en separat sida.

Lagen

All mark i Sverige ägs av en juridisk person, ex. staten, kommunen, landstinget, kyrkan, skogsbolag, gruvbolag eller enskilda personer.
Intrång på enskild egendom medges genom hänvisning till "Allemansrätten".

§1. Naturvårdslagen sägs att naturen "är tillgänglig för alla enligt allemansrätten". "Rätten bygger i sin tur på tradition och hävd till en tid då Sverige var glest befolkat och man medgav då att medborgarna fick frihet att röra sig över annans mark och ta vara på skogens rikedomar så som svamp och bär.
Allemansrätten är ingen lag utan en sedvänja som vuxit fram genom århundraden.
Allemansrätten blev inskriven i grundlagen 1994. I regeringsformen står att "alla skall ha tillgång till naturen enligt allemansrätten", men inte i någon lag står det vad allemansrätten egentligen innehåller. För allemansrätten är ingen lag.
Lagarna som omger allemansrätten såsom miljöbalken eller brottsbalkens paragrafer om hemfridsbrott ger ramarna för allemansrätten och vad som är straffbart att göra. Med stöd av lagrana kan kommuner, staten och myndigheter besluta om bestämmelser som begränsar allemansrätten, till exempel införandet av naturreservat och nationalparker.

En förkortad version kan du läsa här "Allemansrätten" eller på engelska med länkar.
Allemansrätten anger också klart vad som inte är tillåtet eller där andra lagar reglerar vad gäller ex. jaktvårdslagen och terrängkörningslagen. Att ordet stenar, fossil eller mineral inte omnämns innebär inte att det är tillåtet.
Brottsbalken 12 kap. 2 § räknar upp en mängd naturprodukter som är förbjudna att ta utan markägarens tillåtelse. Där ingår bl.a. sten.
Har man plockar någon enstaka lös sten har det inte rubricerats som ett brott.
Undantaget kan tolkas som giltigt endast om det är en enskild händelse och av ringa värde för fastighetsägaren. Problemet är också av praktisk natur, att fastighetsägaren kan bevisa olaga intrång, skadegörelse och det ekonomiska värdet av brottet. Oftast finns det klara indikationer på att bortransporten av mineral skett med ekonomisk vinning som mål och då är det klart rubricerat som stöld av annans egendom.
Det är inte heller förbjudet att bära med sig geologhammare eller verktyg över annans fastighet, men så fort de används mot fast berg/stenblock rubriceras det som skada på annans egendom och bortforslingen av losslaget material som stöld.
Huruvida guldvaskning med vaskpanna faller inom ramen för Allemansrätten tvistar de lärda.
Gränsen rent juridiskt går när vaskpannan ersätts av en vaskränna med eller utan motordriven vattenpump.
Vaskrännan klassas som industriell vaskning.
Har man däremot införskaffat ett tillstånd från fastighetsägaren har man ingått ett avtal och något brott har inte begåtts.

Att samla minera, fossil eller annat geologiskt material kan betecknas som en återkommande systematisk aktivitet oavsett om det sker i organiserad form, i grupp, enskilt (oavsett organisationstillhörighet) eller för Mineraljakten.
Allemansrätten är därför inte tillämpbar för vår hobby att samla mineral, fossil eller annat geologiskt material för eget bruk.

Det är inte förbjudet att leta eller samla mineral, fossil eller annat geologiskt material förutsatt att man erhållit tillstånd från fastighetsägaren.
Det är inte förbjudet att avlägsna ett enstaka löst geologiskt föremål eller att föra med sig geologiska handverktyg så som hammare och mejsel över annans fastighet utan fastighetsägarens tillstånd.
Men så fort verktygen används mot fast berg / block och geologiskt material bortförs krävs fastighetsägarens tillstånd.
Utan ett sådant tillstånd begår man ett lagbrott.

Norrlands Mineraljakt organiseras idag av Länstyrelserna i Norrbottens-, Västerbottens-, Västernorrlands- och Jämtlands län samt Sverige Geologiska Undersökningar (SGU). För Norrlands Mineraljakt har kommunerna genom sitt ekonomiskt stöd och prispengar skapat ett prejudikat där Sammhällsnyttan får gå före den enskilda fastighetsägarens. Med samhällsnyttan avses då möjligheten till att nya arbetstillfällen kan skapas genom att nya gruvor kommer till stånd tack vare mineraljaktsfynden.


Brottsbalken 12 kap. 2 §: "Olaga intrång och skadegörelse på annans fastighet".

Vid bearbetning med handverktyg av geologiskt material uppkommer alltid skador på stenblock eller fast berg och vid grävning markskador. Finns ett avtal med fastighetsägaren bör denne vara införstådd i att handverktyg kommer att användas i avsikt att avlägsna det geologiska materialet. Att städa upp efter sig är en självklarhet. Gruvbolagen har detta inskrivet i Minerallagen idag.

Kommersiellt mineral- eller fossilsamlande faller under registerade företag och företagaren skall söka vederbörliga tillstånd från Bergmästaren eller markägaren.

Eftersom Naturvårdslagens hänvisning till "Allmensrätten" inte är tillämpbar gäller endast ett ingånget avtal mellan parterna, m.a.o. amatörgeologen som gör ett intrång på annans fastigheten i avsikt att samla mineral, fossil eller annat geologiskt material och fastighetsägaren. Detta skall ske i muntlig- eller skriftlig form.
Finns ett avtal skall det också innefatta ett tillstånd att använda för amatörgeologen nödvändiga verktyg, att synliga skador på fast berg/sten kan uppstå och att borttransport av material för eget bruk är tillåtet.

All annan verksamhet av kommersiellt slag skall hänvisas till PRV för företagsregistrering, skatteverket för momsregistrering, sprängämnesinspektionen, fastighetsägaren eller Bergmästaren.

Där äganderättssförhållandet är oklart kan det vara den som äger undersökningstillståndetet, ägaren till utmålet eller gruvägaren som skall kontaktas.
Information om vem som är fastighetsägare lämnas av
Lantmäteriverket.
Information om fastigheten eller området är utmålslagt lämnas av
Bergmästaren. Kartor som visar utmålslagda områden kan även beställas från SGU i Malå. Se vidare den förkortade versionen av "Minerallagen".


Mineraljakten

"Norrlands Mineraljakt startade i Norrbottens län 1967 med rejäla penningpriser som vinster.
Tävlingen går ut på att finna de bästa uppslagen till nya förekomster av malm- och industrimineral.
Mineral har letats och brutits i Norrland under flera hundra års tid och altjämt är förutsättningarna goda att finna brytvärda förekomster. De flesta kända fyndigheterna har hittats av eller med hjälp av lekmän. Nutidens landvinningar inom teknologi och vetenskap i malmletning har ingalunda gjort allmänhetens insatser överflödiga. Även i dag behövs lekmännen som ett oumbärligt komplement till den professionella verksamheten." (Citat broschyr 1996/98)

Norrlands Mineraljakt organiseras idag av Länstyrelserna i Norrbottens-, Västerbottens-, Västernorrlands- och Jämtlands län samt Sverige Geologiska Undersökningar (SGU). För Norrlands Mineraljakt har kommunerna genom sitt ekonomiskt stöd och prispengar skapat ett prejudikat där Sammhällsnyttan får gå före den enskilda fastighetsägarens. Med samhällsnyttan avses då möjligheten till att nya arbetstillfällen kan skapas genom att nya gruvor kommer till stånd tack vare mineraljaktsfynden.

Det framgår inte av broschyrerna vilka lagar och förordningar som reglerar lekmannens deltagande i Mineraljakten.
I ett kapitel: " Lite malmletarjuridik", framgår " I minerallagen (SFS1991:45) regleras hur man får undersöka och bearbeta mineralfyndigheten.
För att undersöka en fyndighet måste man först ansöka om undersökningstillstånd hos Bergmästaren".

I en populärt hållen presentation av den nya Minerallagen under rubriken "Leta guld..." (broschyr).

Behövs tillstånd för att leta malm och mineral?

Nej, inte om det sker i liten skala. Det kan då ske med stöd av allemansrätten eller med tillstånd av markägaren. För mera omfattande malmletning krävs för det mesta tillstånd (undersökningstillstånd) enligt minerallagen. (Citat broschyr SGU)

Vad som avses "i liten skala" i relation till någon angiven storlek- eller mängdenhet framgår inte. Att leta malm och mineral rent generellt är aldrig förbjudet. Om man medför och andvänder handverktyg och avlägsnar malm- eller mineralproven, vilket mineraljaktens deltagare får instruktioner om i broschyren och sannolikt också gör, kommer frågan i ett annat läge enligt lagen. Det säkraste i alla sammanhang är markägarens tillstånd.

Mineraljaktens officiella broschyrer från 1986 och framåt, vilka finns i författarens arkiv, anger i text och bild (1996) geologhammaren som en lämplig utrustning för mineraljägaren. I Norrlandsfondens broschyr 1986 anges även slägga.
I ingen av broschyrerna framgår vad lagen föreskriver utom lite malmletarjuridik, mao hänvisning till Minerallagen. Vad som gäller finns redogjort här ovan.


Minerallagen 1991:45. Utdrag för amatörgeologer.

I den svenska Minerallagen omnämns inte Allemansrätten. Sverige och Finland har ursprungligen samma sedvanerätt och tradition. I den finska minerallagen finns en hänvisning till Allemansrätten.

Föhållandet som påpekas här ovan visar på brister i den nya Minerallagen , vilket bör rättas till av politikerna.
Förslag: Adoptera den finska minerallagens vidsynthet så att brott mot Brottsbalken 12 kap. 2 § undviks.
eller kanske det mest radikala:
En mineralletar/samlarlicens med tillstånd att använda handverktyg och begränsat antal mineral/fossilprover.
(Jämnför jaktlicens, fiskekort etc)

Den finska minerallagen har en mera realistisk syn på verkligheten och sektion 3 PROSPECTING anges:

Under the Mining Law, prospecting is considered to be a part of the so-called everyman's right, which is a special Nordic tradition, giving as a general rule public access to all land, public or private. Geological observations and measurements, as well as limited sampling, can be carried out everywhere, provided no damage is done to the land owner's property or to the environment. The land owner or the local registry office must be informed about sampling beforehand.

Vid flera tillfällen hänvisas till att innan man får göra några provtagningar måste man först ansöka om undersökningstillstånd. Undersökningstillståndet omfattar endast de i minerallagen uppräknade möjliga mineralerna. Alla övriga får man göra upp med markägaren. Bergmästaren kommer sannolikt att bevilja ansökan, som då kommer att gälla 3 år och mot en fast avgift för undersökningsområret beroende på dess storlek. Undersökningstillståndet kan förlängas ytterligare. Vill man som privatperson gå vidare och ansöka om bearbetningskoncession är det med stor sannolihet kört.

Utdrag ur Minerallagen (länk till hela lagtexten):

Hur definieras "Undersökningstillstånd" och "Bearbetning"?

1 kap. 3 § Med undersökning avses arbete i syfte att påvisa en fyndighet av ett koncessionsmineral och att utröna fyndighetens sannolika ekonomiska värde och dess beskaffenhet i övrigt, i den mån sådant arbete innebär intrång i markägarens eller annan rättsinnehavares rätt. Med bearbetning avses utvinning och tillgodogörande av ett koncessionsmineral.

1 kap. Rätt till undersökning och bearbetning.

4 § Undersökning får utföras endast av den som har undersökningstillstånd och bearbetning endast av den som har bearbetningskoncession.
Utan tillstånd får dock undersökningsarbete bedrivas av 1. fastighetsägaren eller, efter hans medgivande, annan i fall som anges i 3 kap. 2 §

3 kap. Rätt att bedriva undersökningsarbete utan tillstånd

2 § Om det kan ske utan intrång i nyttjanderätt, servitut eller annan särskild rätt får fastighetsägaren eller, efter dennes medgivande, annan utan undersökningstillstånd bedriva undersökning beträffande alla koncessionsmineral utom olja, gasformiga kolväten och diamant, dock inte inom områden där någon annan har tillstånd eller koncession enligt denna lag. (anm. understrykningen har gjorts av artikelförfattaren.)

5 kap. Utan koncessionstillstånd

2 § Fastighetsägaren får utan koncession för sitt husbehov bearbeta fyndigheter av koncessionsmineral så länge ingen annan har koncession inom området.
Meddelas koncession för någon annan inom ett område där fastighetsägaren bearbetar fyndigheter av koncessionsmineral eller annat mineraliskt ämne för sitt husbehov, har fastighetsägaren rätt att i skälig utsträckning fortsätta verksamheten, om det inte finns särskilda skäl till något annat.

15 kap. Brott

6 § Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. bedriver undersökningsarbete i strid med bestämmelserna om krav på undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession
2. påbörjar undersökningsarbete utan att iaktta vad som föreskrivs i 3 kap. 5 § om underrättelse och ställande av säkerhet,
3. utför bearbetning eller därmed sammanhängande verksamhet i strid med bestämmelserna om bearbetningskoncession,
4. lägger igen utfraktsväg, ort eller borrhål i strid med bestämmelserna om krav på tillstånd i 5 kap. 8 § eller 13 kap. 7 §, eller
5. lägger ned gruva eller motsvarande anläggning i strid med 14 kap. 4 § tredje stycket.
Till böter eller fängelse i högst sex månader döms också den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift när han fullgör uppgiftsskyldighet enligt koncessionsvillkor eller enligt 2 § 1.
I fall som avses i första stycket 3 kan mineral som utvunnits förklaras förverkat.
Om ett brott som avses i första stycket 2 berör enbart enskilds rätt, får åklagare väcka åtal endast om målsäganden anger brottet till åtal.

I en artikel i Västerbottens Kuriren 1997-08-07 "Gulddröm kan bli dyrköpt" varnar juristen Mikael Stenman, Lycksele, för grusade förhoppning om drömmar om guld och rikedomar. Lite hårddraget kan man påstå att markägaren bara kan räkna med ersättning för gruvbolagets skador på hans egendom. Svensk minerallagstiftning gynnar det allmännas intresse före enskilda individer. Den strävar till att alla fyndigheter ska exploateras kommersiellt.
Det betyder, i praktiken, att en svensk Davy Crocket, får se sig omsprungen av storbolagen.

Av vad som sagts ovan är det fullt möjligt för mineralsamlaren och mineraljägaren att söka undersökningstillstånd. Men att sätta detta i system skulle orsaka mycket problem för den professionella mineralsökningen. En annan fråga är om lekmannen har ekonmiska resurser att fullfölja sin ansökan.

Alla övriga mineral som inte omfattas av minerallagen tillfaller fastighetsägaren. Ett avtal kan alltid ingås med fastighetsägaren för sk. husbehovsbrytning eller att man köper marken.


Förbud.

  • Intrång och skadegörelse på forminne ( Lag om fornminne 1942:350) Lag om kulturminnen m.m. SFS 1988:950 och naturminne/naturreservat finns reglerad i Naturvårdslag (1964:822).
  • Inhägnat industriområde där verksamhet pågår. Ett intrång utan tillstånd klassas som inbrott.
  • Markägaren eller annan tillståndsägare inte ger sitt tillstånd, muntligt eller skriftligt. Ett nej skall uppfattas som ett nej och gäller 24 timmar om dygnet och årets samtliga dagar.
  • Mark som beviljats undersökningstillstånd. Kan omfatta 3 år eller längre. Ingen mineralsamlare eller mineraljägare får avlägsna geologiskt material från området. Upplysningar lämnas av Bergmästaren. Uppgifter om godkända undersökningstillstånd publiceras också fortlöpande i Post- och Inrikes tidningar.
  • Mark där undersökningstillstånd har upphört att gälla. Efter varje utgånget tillstånd finns en karenstid på ett (1) år då ingen har lov att arbeta i området. Detta för att ge den före detta tillståndsägaren lite tid på sig att marknadsföra sina resultat. Ifall någon förening har sådana områden bör medlemmarna iakttaga viss försiktighet så man inte överskrider lagen alltför flagrant nu när man kanske har fientliga ögon riktade mot sig. Pump och/eller vaskränna för exempelvis guldvaskning får inte användas inom Allemansrätten. Myndigheten har sett fall där amatörgeologer arbetat med metoder som inte hör till Allemansrätten på utgågna inmutningar och undersökningstillstånd.
  • Allt material som kommer fram vid en gruvbrytning, inmutningsbart eller ej, ägs av gruvinnehavaren. 6 kap. 1-2§
  • Inmutningsbart mineral som uppfordrats får ligga kvar för gruvinnehavarens räkning under högst två år efter det att rätten till utmålet upphört. Gruvinnehavaren förlorar rätten till det som icke tagits bort inom denna tid. Mineral till vilket gruvinnehavaren förlorat sin rätt enligt denna paragraf tillfaller därefter fastighetsägaren.7 kap. 2§
  • Av vad som sagts ovan är det markägaren man skall kontakta i samtliga fall inklusive gamla gruvvarpar om de inte är fornminnesmärkta eller fridlysta/naturminne.
  • Endast där undersökning/gruvdrift pågår är det gruvinnehavaren som skall kontakats. Att driften periodvis kan synas vara vilande, ex. genom skifteskörning mellan två olika gruvor, semester , överproduktion av malm eller dåliga marknadspriser innebär inget undantag från grundregeln om tillstånd. Finns en giltig koncession anses förekomsten vara i drift.

Mineralsvin?

Är Din förening eller Du ett mineral- eller fossilsamlarsvin?

Många som söker medlemskap i en mineralförening går med i förhoppningen att få lära sig något nytt, spännande, vacker, fascinerande, förundras över naturens rikedom och färg, få nya vänner, komma ut i naturen och följa med på mineral- och geologiska exkursion där arrangören skaffat nödvändiga tillstånd.

Andra söker medlemskap för att komma åt information över lokala mineralförekomster och geologiska lokaler vilka skall plundras för personlig vinning innan gröngölingarna kommer och förstör allt. Dessa sk mineralsamlarsvin ger sällan något i retur till föreningen och gör också att amatörgeologer / mineralsamlare / fossilsamlare får ett dålikt rykte bland allmänheten, fastighetsägare, gruvbolag, geologer och myndigheten.

Debattartikeln ovan bör ge Dig som undvikit att ta tag i frågan en tankeställare.
Till vilken grupp vill Du höra?

Har Du bedrivit rovdrift eller planerar att göra det bör Du tänka efter en extra gång.
Förr eller senare kommer verkligheten i kapp Dig.
Är det värt risken att bli ertappad som tjuv, att försvinna i nattmörkret med bagagerummet fullt med stöldgods, att på nästa mineralmässa sälja delar av annans egendom till allmänheten utan skam eller moral.
Några har till och med gått så långt att de också exporterar stöldgodset till utlandet.

Efter att ha läst denna debattartikel kan Du knappast göra gällande att Du inte visste.
Sannolikt känner Du till lagen mycket väl, men lever inte efter den.

GeoNord kommer inte påtaga sig rollen att agera polis, åklagare eller domare.
Väl mött på nästa varphög.
Med tillstånd från markägaren eller gruvbolaget, självklart.

GeoNord redaktion.




©2001- GeoNord