Encyklopedi
av
geologiska och mineralogiska termförklaringar med bilder.

© 1998- . GeoNord
Kontinuerlig uppdatering.

P

Paleontologi. Läran om tidigare liv på jorden. En paleontolog kan forska om till exempel dinosaurier och andra djur och växter som levde för länge sedan.

Pangea. Den jättekontinent som började spricka upp för 200 miljoner år sedan.

Paragenes, beteckning för dels mineralens sätt att i ett givet fall förekomma tillsammans i naturen, dels själva den genetiska enheten av ifrågavarande sällskap eller association av mineral.

Parataxit. En term som använts för ignimbriter med starkt utplattade strimmor. Till skillnad från vanliga ignimbriter kan parataxiter ha flutit en kortare sträcka i terrängen, till exempel efter att het aska och pimpsten avsatts på en brant sluttning. En liknande term är reoignimbrit.

Pargasit. NaCa2(Mg4Al)Si6Al2O22(OH)2. Ett hornblände mineral, blågrön till svart färg och glänsande kristaller i omvandlad kalksten. Finns på ett fåtal ställen i Sverige. De bästa kristallerna hittar man i kalkbrottet, Pargas, Finland.

Pargasit, Pargas, Finland.
©2007 Geonord.
4x3 cm.

PCC, Precipitated Calcium Carbonate. Fälld kalciumkarbonat.

Pechblände, uraninit, uran/radiumrika radioaktiva mineral med i huvudsak sammansättningen UO2
Uraninit är det viktigaste uranmineralet och en variant av detta är pechblände, som är mera känt.
Uran letar man lättast med radioaktiv mätutrustning, s k Geigermätare.
Uraninit är stål— eller blecksvart och glänsande. Det är mycket tungt. Hårdheten är 5—6. Strecket är brunsvart.
Genom vittring får mineralet ofta en gul färg på ytan och känns jordig.
Uraninit kan förekomma i många bergarter, men främst i graniter och pegmatiter.

Pegmatit. Pegmatit är en silikatbergart sammansatt av mycket stora mineralkorn. Mineralkornen, som vanligen växlar mellan någon centimeter och några decimeter i genomskärning (kan i vissa fall bli mer än meterstora) består främst av gråvit eller vit kvarts och ljust rödbrun till rödaktig, ljusgrå eller i vissa fall vit eller grön fältspat. Fältspaten är mestadels väl kristalliserad med vackra begränsningsytor. Dessutom finns ofta även stora skivor av glimmer, både mörk (biotit) och ljus (muskovit), som kan spjälkas upp i de tunnaste blad. I en sorts pegmatit förekommer i stället för glimmer svart hornblände. En annan variant kan innehålla magnetit.
Pegmatit har i de flesta fall kristalliserat ur lösningar, som blivit kvar i sprickor och håligheter efter olika graniters bildning ur magmor. Sådan pegmatit innehåller små mängder mineral, som inte tidigare kunnat kristallisera därför att en eller flera av deras huvudbeståndsdelar varit alltför sällsynta (utspädda) i de stora granitmagmorna. De har stannat i de genom graniternas kristallisation alltmer hopkrympande restlösningarna och därigenom anrikats, d v s ökat procentuellt i förhållande till lösningarnas övriga beståndsdelar. Exempel på mineral av detta slag (det sällsynta grundämnet har satts inom parentes) utgör turmalin (bor), beryll (beryllium), molybdenglans (molybden), lepidolit (litium) och olika sorters radioaktiva mineral såsom pechblände m fl (uran, thorium).
Pegmatit bildar oftast gångar, körtlar eller ådror men ibland också större massiv. Bergarten förekommer spridd över hela landet. Kvarts och fältspat har på många håll brutits ur pegmatit (fältspatgruvor). Ett känt pegmatitbrott är Varuträsk, beläget mellan Boliden och Skellefteå. I Varuträskpegmatiten förekommer en ovanligt rik provkarta på litiummineral och dessutom ett mineral av det sällsynta grundämnet cesium.

Pegmatit, Brännlandsberget, Umeå, Västerbotten, Sverige.
©2007 Geonord.
Dagbrott för makadam.

Pelarbasalt. En bergart som kan bildas när glödande lava stelnar och krymper ihop.

Pentlandit, mineral med sammansättningen (Fe,Ni)9S8 i de flesta nickelhaltiga magnetkiser utgörs nickelmineralet huvudsakligen av pentlandit och förekommer tillsammans med magnetkis och ofta kopparkis i basiska djupbergarter, t.ex. gabbro. Skall man leta efter nickel måste man därför först hitta magnetkis.
I vissa mörka bergarter kan magnetkisen vara värdefull, då den kan innehålla nickelförande mineral. Säkraste sättet att få svar på om nickel finns, är en test med ett reagenspulver. Spotta på blocket, strö på pulver och gnid. Rödfärgning betyder att det finns nickel. Reagenspulvret finns att köpa på apotek. Det heter dimetylglyoxim

Peridotiter, ett annat namn på olivinstenar (olivin = peridot), kallas ibland krysolit.

Peridotit ("ädelserpentin"), Gryttind, Norge ©2006 Geonord.
10x8 cm.

Perlit, perlitisk textur. En textur bestående av små kulformade bildningar i kiselrikt vulkaniskt glas med relativt hög vattenhalt. Kulorna bildas av små, koncentriska, ”lökskaligt” anordnade sprickor. Dessa uppkommer vid den volymminskning som sker till följd av att glaset kyls av. Perlit används också som namn på en oftast ryolitisk lavabergart som används i byggnadsindustrin. Vid upphettning till 850–1 000 °C expanderar den 10–20 % och används då bland annat till industrifilter. Perlit bryts i stor skala på den grekiska ön Milos i Egeiska havet.

Pertit, Betecknar en orienterad hopväxning av kalifältspat och albit, där den förstnämnda är värdkristall. Pertitfältspater bildas vanligen då en ursprungligen homogen fältspat, som kristalliserat vid hög temperatur, avkyls och delas upp i två slags kristaller genom så kallad avblandning.

PGM Platinametallerna eller platinagruppens metaller (PGM) är sex grundämnen som står varandra nära i det periodiska systemet. Deras släktskap är också tydligt av att de nästan alltid förekommer tillsammans. Platinametallerna är ädelmetaller och har således stor motståndskraft mot korrosion och oxidation. De påverkas praktiskt taget inte av de festa syror och alkalier. De har även hög smältpunkt och duktilitet. (spricker inte vid plastisk deformation)

Rutenium är silvervit, spröd och lätt pulvriserbar. Vissa föreningar är giftiga. Den används sällan olegerad.

Rodium är silvervit, kan lätt formas plastiskt och har god katalytisk förmåga.

Palladium är vitgrå till silvervit, och är den mest lättsmälta och mjukaste av platinametallerna. Den kan som palladiumsvamp absorbera väte upp till 850 gånger sin egen volym. Palladium utgör därvid katalysator vid hydrering. Den är den minst ädla av platinametallerna, men även den som lättast kan legeras.

Osmium är gråblå, spröd och hård och är tillsammans med iridium det tyngsta grundämnet av alla. Den är mest svårsmält och den mest sällsynta. Vissa föreningar är giftiga.

Iridium är silvervit med dragning mot gult. Den är spröd och mest korrosionsresistenta av alla metaller. Rent iridium används mest i deglar som smältning av vissa legeringar över 2000°C.

Platina är grå till silvervit, något mörkare än silver. Den är mjuk och kan lätt kallbearbetas utan att bli spröd. Platina i finfördelad form kan liksom palladium binda stora mängde väte. Längdutvidgningen vid upphettning är mycket liten. Den elektriska resistensen är relativt hög.

Petalit, LiAlSi4010 ett glasglänsande, färglöst, vitt eller rödaktigt, i fältspatliknande aggregat uppträdande mineral. Klara genomskinliga bitar går att facettslipa och är möjliga att hitta i Varuträsk varpen.
Varuträsk är ett av världens största förekomster av petalit.

Petalitvarphögen i Varuträskgruvan, samt en bit av petalit. Varuträsk, Västerbotten. ©2005 Geonord.

Picotit, en kromspinell.

Piemontit. Tillhör epidotgruppens mineral. Ca2(Al,Mn3+,Fe3+)3(SiO4)(Si2O7)O(OH). Uppträder oftast som massiva korniga aggregat med typisk rosenröd färg. Kan hittas i mangangruvor i Sverige.

Piemontit, Stavanger, Norge. ©2005 Geonord.
5x4 cm.

Pimpsten. När gastrycket på en magma lättar under magmans transport upp genom jordskorpan frigörs de inneslutna gaserna. Om magman är kiselrik och därför mycket trögflytande blir den uppblåst till en porös massa av glas, i vilken gaserna stannar kvar i form av bubblor. Pimpsten kan flyta på vatten.

Pimpsten med gasblåsor, Teide, Teneriffa, Spanien.
©2003 Geonord.
Vägskärning.

Pimpstensflöde. Se Ignimbrit.

Pisolit (”ärtsten”). Små kulor av hopklibbad vulkanaska. Kulorna bildas när fin, stoftartad aska slungas ut ur en vulkan vid så kallade eruptionsregn i samband med ett större vulkanutbrott. Askpartiklarna adsorberas (binds) ibland på ytan av vattendroppar, och små kulor av hopklibbad vulkanaska, pisoliter, bildas. Pisoliter bildas bara vid avsättning på land, inte i vatten. På engelska kallas kulorna accretionary lapilli.

Plagioklas, en serie fältspater som till sin sammansättning utgör blandningar i olika proportioner mellan ren albit, Na(AlSi3O8), och ren anorthit, Ca(Al2Si2O8); blandning med 0/10 % anorthit betecknas som albit, 10/30 % anorthit som oligoklas, 30/50 % anorthit som andesin, 50/70 % anorthit som labrador, 70/90 % anorthit som bytownit och 90/100 % anorthit som anorthit.

Plastisk deformation. Deformation av berget som sker så att det veckas, dras ut eller komprimeras utan att något brott sker, oftast vid höga temperaturer.

Platinametaller, metallen platina och platinagruppens metaller (palladium, osmium etc.).

Platta. Jordskorpan består av ett antal plattor som rör sig sins emellan.

Plattektonik. Ett sammanfattande begrepp som innebär att jordskorpan och den översta jordmanteln är uppdelade i ett fåtal stora och små plattor (litosfärplattor) som rör sig i förhållande till varandra. Därvid sker smältprocesser (magmabildning, vulkanism m.m.), deformation (veckning, överskjutningar etc.) och metamorfos (omkristallisation, nybildning av mineral m.m.).

Poikilitisk. Så kallas en textur där ett större mineralkorn är späckat med betydligt mindre inneslutningar av ett eller flera andra mineral. Termen mikropoikilitisk betyder att det större mineralkornet främst framträder i mikroskop, men syns betydligt sämre makroskopiskt. Mikropoikilitisk textur är vanlig i Dalaporfyrernas grundmassor, där den uppkommit genom rekristallisation.

Polarisationsmikroskop. Ett mikroskop som används vid bergartsundersökningar och som till skillnad från ”vanliga” mikroskop är utrustat med två nicoler (polarisationsfilter). Man använder sig av en nicol (en polarisator) för att få polariserat ljus som går igenom ett preparat bestående av en 0,03 mm tunn skiva av en bergart. En andra nicol (en analysator) finns för det ljus som passerat preparatet. De båda nicolerna släpper igenom ljus med svängningsriktningar som bildar rät vinkel mot varandra.

Polianit. Ett grått mineral med svart streck och sammansättningen MnO2

Pollucit. (Cs,Na)2Al2Si4O12·2H2O Räknas till zeolitgruppen. Kvartsliknande färglös till vit och kan förväxlas med kvarts. Diamantlyster och ofta inlagringar av onkosin och röd turmalin.

Pollucit, Varuträsk, Västerbotten, Sverige.
©2006 Geonord.
5x7 cm.

Porfyr. Namnet användes under antiken som beteckning på bergarter med röd (purpurröd) färg, lämpliga att använda som ornamentsten. Geologerna använder idag termen för bergarter med porfyrisk textur, där större kristaller av kvarts, fältspat, hornblände m.m. ligger inbäddade i en mer finkornig grundmassa (matrix). Texturen uppkommer då en magma kyls och börjar kristallisera, varvid de större kristallerna kan växa fritt i smältan och bilda så kallade strökorn eller fenokrister. En senare, snabb avkylning av magman leder till att denna stelnar till en grundmassa med vanligen finkornig eller tät, ibland till och med glasig textur. I denna grundmassa blir de först bildade kristallerna inbäddade. Beteckningen porfyr används i Sverige mest för kiselrika (sura) vulkaniska bergarter, men också för gångbergarter (sprickfyllnader) kallade gångporfyrer och för vissa graniter (porfyrgraniter) som ofta kristalliserat på ringa djup i jordskorpan.

Blybergsporfyr, Blyberg, Dalarna, Sverige.
©2012 Geonord.
Block 50 x40 cm.

Älvdals-porfyren bildades för 1,7 miljarder år sedan på ett 15 kvadrat mil stort område. Den är en vulkanisk bergart och innehåller de tre mineralerna, kvarts, fältspat och glimmer. Porfyren är en sprucken och hård bergart. I en hårdhetsskala på 1-10 ligger porfyren på 7.
Diamant har hårdhet 10.
Porfyr finns i ett antal olika färgkombinationer. Den vanligaste är en röd variant, benämnd Bredvadsporfyr. Den ger bl a våra vägar i Dalarna dess röda färg. Varje porfyrvariant har fått sitt namn efter dess fyndort.

 
Den första vasen av porfyr från Älvdalen tillverkades och presenterades för
Gustav III år 1787 med följande orignaltext: "Den första VASE som blifvit
gjord i Sverige Af Porfyr ifrån Elvedals Socken i Dalarna år 1787".

©2011 GeoNord. Text och bild från Porfyrmuseets informationsbroschyr.

Mera bra läsning om Porfyrer i Sverige hittar du här.

Porfyrgranit. En granit som till skillnad från de flesta graniter kristalliserat på relativt ringa djup i jordskorpan och därför närmar sig bergarten granitporfyr i utseende. Porfyrgranit är dock oftast grövre i grundmassan eftersom den kristalliserat något långsammare än granitporfyr. Exempel på sådan porfyrgranit är Garbergsgraniten. Termen porfyrgranit används dock även för betydligt grövre graniter, kristalliserade på stora djup, som exempelvis centrala Norrlands Revsundsgranit. Även i sådana grova graniter förekommer större strökorn av framför allt kalifältspat, som i fallet Revsundsgraniten kan nå decimeterstorlek. En annan (men oegentlig) beteckning som används för dessa grovporfyriska graniter är ögongranit.

Porfyrit, En beteckning som använts i Sverige för en mer kiselfattig (basisk) vulkanisk bergart än porfyr, men med liknande textur. Strökornen är här mest plagioklas, hornblände, pyroxen och olivin. Hit hör de så kallade Dalaporfyriterna, som underlagrar de utbredda Dalaporfyrerna.

Prehnit. Ca2Al(AlSi3O10)(OH)2. Den mest attraktiva varianten har grön färg, men den finns också som färglös, vit och grå. Lådformiga platta kristaller är eftertraktade, men förekommer också som krustor och korn. Flera förekomster finns i Sverige.

Prehnit, Imilchil, Marocko.
©2003 Geonord. 5x2 cm.
Prehnit, Imilchil, Marocko.
©2005 Geonord. 7x7 cm.

Prekambrium. Sammanfattande namn för tiden före kambrium. Prekambrium omsluter tidsintervallet 4 600 miljoner år till 570 miljoner år.

Propektering. Systematiskt letande efter till exempel malm och mineral.

Psilomelan, ett svart mineral, i huvudsak bestående av MnO2. Se nedan Pyrolusit.

Purpurit. Mn+3( P04) Mangan fosfat. Är mangan analogen till heterosit. I fält är färgen mörkbrun till svart, men purpur röda färgen kommer fram efter tvätt i svag syra.

Purpurit, Varuträsk gruvan, Varuträsk, Västerbotten, Sverige. 7x5 cm stor.
©2006 Geonord.
Purpurit, Sandamab, Namibia. 5x5cm
©2006 Geonord. 3x4 cm

Pyrargyrit, ett mörkrött till blygrått metallglänsande mineral med sammansättningen Ag3SbS3

Pyrit. Svavelkis. Ett ljust mässingsgult, metallglänsande mineral med sammansättningen FeS2.

Pyrit / svavelkis, Abasaquas, La Rioja, Spanien.
©2005 Geonord. 4x4 cm.
Markasit "dollar", pyrit / svavelkis, Baldwin gruvan, Randolf Co, Illinois, USA. ©2005 Geonord.

Pyroklastisk textur. Termen betecknar en klastisk textur (fragmenttextur), sammansatt av mineral- eller bergartsfragment, uppkommen i samband med (explosiv) vulkanism. Termen pyroklastisk finns också i sammansättningar som pyroklastisk bergart eller pyroklastit, m.m.

Pyroklastiskt flöde. Annan term för ask- och pimpstensflöden (se Ignimbrit).

Pyroklastit. En pyroklastisk bergart (eller lös avlagring). Se även Pyroklastisk textur.

Pyroxen. Sammanfattande namn för en rad silikater av Mg, Ca, Fe, Al och Na i olika proportioner och med spaltytor i två riktningar som bildar vinkeln 87° med varandra.

Prekambrium, sammanfattande namn för tiden före kambrium, mao bergarter äldre än 570 miljoner år.

Prismatin, (Mg,Al,Fe2+)5-6Al4[(O,OH,F)3|BO3|((Si,Al)O4)4] Ortorombisk silikat med färg grå, brun och grön. Bildar en kemisk serie med kornerupin. Se nedan.

Prismatin kristaller 10 cm, Stakholmen, Hälsingland
©1998 Geonord.
Konerupin, Mt. Riddock Station, Harts Range, Northern Territory, Australien. 10 cm
©1989 Geonord.

Proberare. Kallades den som hade specialkunskaper om mineraler. Eller helt enkelt Mineralog.

Protoginzonen, den litografiska och tektoniska gränszonen mellan sydvästsvenska gnejsområdet och det svekokarelska östsvenska området.

Provborrning, borrning av en första serie borrhål.

Pyrit, se svavelkis.

Pyroklastiska sediment, ett annat namn för de vulkaniska sedimenten, tufferna.

Pyrokroit, ett vitt eller ljusblått mineral som i luften snabbt antar brun eller svart färg; sammansättningen är Mn(OH)2

Pyrolusit, ett vanligen som jordiga massor uppträdander som brunsvart till svart manganmineral ibland med dendriter med sammansättningen MnO2

Pyrolusit som mangan dendriter i sandsten, Solnhofen, Tyskland.
©1998 Geonord.

Pyromorfit, ett starkt glänsande mineral av varierande färg, vitt, brunt, grönt, gult eller rött med sammansättningen Pb3(Cl,PO4)3

Pyromorfit, Taous, Santa Eufemia, Cordoba, Spanien.
©2003 Geonord. 5x3 cm

Pyrop, en Mg-granat Mg3Al2(SiO4)3

Pyroxen. En grupp gråsvarta till grönsvarta silikatmineral som har likheter med amfibolerna men som till skillnad från dessa saknar hydroxyl. Hit hör också den alkalirika (natriumrika) ägirinen och ägirinaugiten, vars färger går mer åt det blågröna hållet. Pyroxener kan ha olika kristallstrukturer, med tre kristallaxlar i rät vinkel mot varandra (ortopyroxen) eller med två räta och en sned vinkel (klinopyroxen).

Pyroxenit, en bergart huvudsakligen bestående av pyroxener.

Pyrrhotit, detsamma som magnetkis.

Påslag. Första ortsalvan i en bergvägg.





©2001- GeoNord