Geologiska och mineralogiska termförklaringar

© 1998 Vidar Blom, Göteborg.
I utökad upplaga i samarbete med GeoNord

M

Mafisk bergart, bergart dominerad av järn- magnesiummineral.

Magma, magmatisk bergart. En magma är en i naturen förekommande bergartssmälta.
Halten kiseldioxid (SiO2) ligger normalt mellan ca 45 och 75 %, men det finns också magmor som saknar kisel. Ur en magma bildas olika typer av magmatiska
bergarter: djupbergarter, gångbergarter och vulkaniter (ytbergarter). Djupbergarter
bildas som namnet anger på större djup i jordskorpan genom långsam kristallisation som ger relativt stora kristaller. Gångbergarter bildas nära jordytan, till exempel i innanmätet på vulkaner, genom relativt snabb avkylning, som ger mindre kristaller än i djupbergarter, i många fall också en porfyrisk textur. De har ofta trängt in längs sprickor i berget och får därför skivform. Vulkaniska bergarter kyls extremt snabbt sedan de kommit ut på jordytan, där de ofta inte hinner kristallisera
alls och därför kommer att innehålla glas. Däremot bär deras magmor i de flesta fall (liksom när det gäller gångbergarterna) med sig kristaller som bildats i ett tidigare skede, vid långsammare avkylning nere i jordskorpan. De uppkomna bergarterna får då en porfyrisk textur.

Magmablandning. En process genom vilken två olika magmor, vanligen en kiselrik
(sur) och en kiselfattig (basisk), blandas mer eller mindre fullständigt. Vid ofullständig blandning (tvåfasblandning eller på engelska magma mingling) kan till exempel den kiselfattiga magman bilda droppar i den kiselrika, varefter magmorna kristalliserar till bergarter. Resultatet blir då ”droppar” eller ”kuddar” av gabbro i granit. Vid fullständig blandning (enfasblandning eller på engelska magma mixing) bildas en enda, ganska homogen bergart (en hybrid), vars sammansättning är ett mellanting mellan ursprungsmagmornas.

Magmahärd, ett parti i jordskorpans inre, där smält bergartsmaterial ansamlats och från vilken dylikt material kan söka sig uppåt i jordskorpan och eventuellt nå jordytan.

Magmaplym. Magma som rör sig uppåt ovanför en hetfläck.

Magmatisk differentiation, en lagbunden uppdelning av bergartsmineral i en smälta. Meningarna är starkt delade om hur en sådan differentiation går till, om den sker i smältan som sadan eller i samband med kristallisationen.

Magmatisk bergart, bergart bildad från magma

Magnesit, en bergart bestående av magnesiumkarbonat MgCO3

Magnetite, Nordmark, Värmland, Sverige.
Storlek på bild 2 cm
© 1999 Frej Sandström

Magnetisk mätning, mätning av det jordmagnetiska fältets variation.

Magnetit ett metallglänsande, svart, starkt magnetiskt mineral med sammansättningen Fe3O4

Magnetkis, ett bronsbrunt, metallglänsande, svagt magnetiskt mineral med en sammansättning som ungefär motsvarar FeS (växlar mellan Fe5S6 och Fe11S12)

Malakit, ett mörkgrönt mineral, ofta med druvformig utbildning, även med agatliknande bandning.

Malakit, Pahtohavaare Kiruna, Sweden.
© 2001 Geonord

Malm, bergart som innehåller ur ekonomisk och/eller politisk synpunkt brytvärda metaller. Med andra ord kan ett mineral ena dagen vara en malm och nästa dag vara bara ett mineral beroende på hur världsmarknadspriserna är för tillfället. En guldförekomst är ett bra exempel på en förekomst som växlar mellan att vara brytvärd och inte.

Malmanledning, förekomst som bedöms vara värt fortsatt ekonomisk utvärdering.

Malmberäkning, analys av tekniska och ekonomiska variabler för att undersöka om en fyndighet är lönsam att bryta.

Malmbildningsprovins, kallas en geografisk enhet, där malmfyndigheter eller mineraliseringar uppträder svärmvis, beroende på att jämförliga förutsättningar förverkligats flerstädes inom ett område med viss geologisk historia.

Malmblock, block rikt på metalliska mineral.

Malmbreccia, talar man om när malmerna trängt in i sin sidosten och genomsatt denna med gångar, så att bitar av sidostenen blivit inneslutna i malmen.

Malmfält, område rikt på mineralfyndigheter/gruvor.

Malmgångar, med malm fyllda sprickor i berggrunden vilka i de flesta fall är av tektoniskt ursprung; de kan indelas i temperaturklasser.

Malmhalt, innehåll av metaller i en malmkropp.

Malmkvartsit, en genom metasomatisk omvandling av fältspatförande bergarter uppkommen, huvudsakligen av kvarts bestående bergart.

Manganit, ett brunsvart, svagt metallglänsande, i stråliga eller stängliga aggregat uppträdande mineral med sammansättningen MnO(OH).

Manganite, Bölet, Västergötland, Sweden.
©1999 Per Hoel.

Magnetkis, Fe6S7Fe8S9 är ett järnriktsulfidmineral med färgskiftning i brunt.

Magnetkis, cubanite. Garpenberg, Dalarna, Sverige.
Storlek på bild 1,5 cm.
© 1999 Frej Sandström.

Manganofyll, en manganbiotit.

Manganosit, ett smaragdgrönt, i luften svart mineral med sammansättningen MnO

Manganoxidjärnmalmer, i Långban, vars mangankomponent uppbyggs av braunit och hausmannit, följda av diverse skarnmineral såsom schefferit, richterit, manganofyll, rodonit, tefroit och granat.

Manganspat eller rodokrosit, ett grått, gult, brunt eller rött mineral med sammansättningen MnCO3

Mantel. Jordmanteln, jordens mellersta skal ett ca 300 mil tjocka område, mellan jordens kärna och jordskorpan. Manteln är delvis flytande och de strömningar, konvektionsrörelser, som råder där antas ge upphov till kontinenternas rörelser.

Mantling. Begreppet används när ett mineral bildar en bård runt ett annat. Den vanligaste mantlingen uppkommer när en fältspat omger en annan. Om till exempel plagioklas (eller albit) mantlar kalifältspatströkorn i en porfyrisk bergart benämns mantlingen rapakivitextur, i omvänt fall kallas den antirapakivitextur. Sistnämnda är vanligast i Dalaporfyrerna. Mantling kan uppkomma vid magmablandning.

Markasit, den rombiska modifikationen av pyrit eller svavelkis FeS2

Marmor, namn på kristallin kalksten. Den bildas då någon av de sedimentära bergarterna kalkspat och dolomit smälter upp och sen återigen stelnar, det vill säga marmor är en metamorf bergart. Den berömda italienska marmorn från Carrara är helt vit och har sitt ursprung som kalkspat.

Martit, genom oxidation av magnetit uppkommen järnglans.

Massformiga kallas bergarter, som inte visar någon parallellorientering av de ingående mineralkornen.

Massiv sulfidmalm, malm innehållande minimum 20 procent sulfidmineral.

Melanotekit, ett mineral med sammansättningen Pb2(FeO)2 Si2O7

Mercalliskalan. En 12-gradig skala som beskriver effekten av jordbävningar.

Mesa, slam av kalciumkarbonat bildat vid kausticering av grönlut.

Mesaugn, roterugn för mesabränning.

Metabasit, mafisk bergart som blivit genomgripande omvandlad.

Metagråvacka, metamorf, lerig sandsten ibland med bergartsfragment.

Metallurgi, omfattar framställning och rening av metaller, och legeringar samt smältning.

Metallurgisk kalk, bränd kalk. Slaggbildare och infodringsskydd vid metallurgiska processer.

Metamorf bergart eller Metamorfos En process som innebär att de mineral som ingår i en bergart helt eller delvis blir utbytta mot nya mineral. Metamorfos innebär att mineralsammansättningen ändras så att den anpassas till ändrade tryck och temperaturer i berggrunden. I vissa fall sker också betydande förändringar av bergartens kemiska sammansättning. Processen benämns då metasomatos. Jfr Dynamometamorfos, Kontaktmetamorfos och Regionalmetamorfos. Vanliga metamorfa bergarter i Sverige är gnejs, marmor och olika typer av skiffrar.

Metasediment, bergart vilken ursprungligen har bildats av nedfallande partiklar (sediment) vilka senare cementerats samman till en bergart vilken i sin tur genomgått metamorf omvandling.

Metasomatos är den process vid vilken ett mineral genom lösningars inverkan er sättes av ett annat mineral med annan kemisk sammansättning.

Meteor. Kallas även stjärnfall, det vill säga ett kortvarit ljusstreck som syns på himlen under stjärnklara nätter. Meteoriden faller med hög hastighet in i jordatmosfären och krockar med luftens molekyler. Ljusfenomenet uppstår när ytan på meteoriden upphettas och frigör atomer som i sin tur också krockar med luftmolekylerna.

Meteorit. En fast kropp som fallit ner på jorden från världsrymden. De består huvudsakligen av legeringar av järn och nickel. Meteorid kallas en meteorit medan den fortfarande är kvar ute i rymden. Meteoriterna varierar i storlek från små partiklar till stora block. Det mesta av meteoriten brinner upp när den passerar genom jordens atmosfär. Man delar in meteoriterna i tre olika grupper, järnmeteoriter, järnstenar och stenmeteoriter. Meteoriterna anses vara rester från det material som planeterna bildades av för ca 4,6 miljarder år sedan. Det är mycket ovanligt att det faller ner meteoriter på jorden, varje år rapporteras inte mer än 3-4 stycken nedfall.

Mg-kalk, mekanisk blandning av kalksten och dolomit. Används som kalkningsmedel i jord- och skogsbruk.

Migmatit, en silikatbergart som genom upphettning och under tillförsel av flyktiga ämnen delvis smält och sedan stelnat på nytt, eller en silikatbergart som genomvävts av nytillförd smälta.

Mikroklin, en triklin kalifältspat. Har samma sammansättning som ortoklas men lägre symmetri. Den vanliga kalifältspaten i det svenska urberget är mikroklin KAlSi3O8.

Mikrokristallin. En textur där mineralkornen nätt och jämnt kan identifieras med mikroskop.

Mikropoikilitisk. se Poikilitisk.

Mineral. Ett fast ämne som förekommer i naturen och där atomerna är anordnade i olika symmetriska mönster (kristallklasser). Den kemiska sammansättningen i ett mineral kan vara fix eller variera inom vissa gränser. Mineral som bildar bergarter delas in i tre huvudgrupper, magmatiska, metamorfa och sedimentära bergarter.

Mineralisering, naturlig anrikning i berg eller jord av ett eller flera ekonomiskt värdefulla mineral.

Mineralogi, läran om mineralens bildningsbetingelser, egenskaper och sammansättning.

Molybden, Mo (grundämne).

Molybdenglans, ett mjukt, bladigt, blygrått, blåaktigt metallglänsande mineral med sammansättningen MoS2

Monazit, ett rött, rödbrunt eller gulbrunt genomskinligt mineral med sammansättningen CePO4, kan innehålla ända till 70% sällsynta jordartsmetaller, utom cerium även yttriumlantan, torium m fl.

Monzonit. En magmatisk djupbergart som liknar syenit men som har proportionsvis mer plagioklas och mörka mineral (glimmer, hornblände, pyroxen) än denna. En speciell varietet av monzonit är den norska larvikiten. Motsvarande vulkaniska bergart kallas latit.

Morän, jordart karaktäriserad till övervägande del av dåligt sorterat berg- och jordmaterial som transporterats och avlagrats av glaciär eller inlandsis.

Muskovit, kaliglimmer, ett ljust glimmermineral.

Mylonitzonen, en starkt mylonitiserad (deformerad) zon i Sydvästsveriges gnejsberggrund.





©2001- GeoNord