Encyklopedi
av
geologiska och mineralogiska termförklaringar med bilder.
© 1998 - Geonord
Kontinuerlig uppdatering.

 K

kalcedon, ett genomlysande, vitt eller mångfärgat mineral bestående av finkornig, fibrös kvarts.

Kalcedon (Calcedone), Indien.
©2001 Geonord
Kalcedon (Chalcedony). Geologiska museet,
Edingburgh, Scotland. ©2003 Geonord

Kalcinering, bränning eller upphettning av ett material för att avlägsna flyktiga beståndsdelar eller förändra kristallstrukturen.

Kalcium, Ca

Kalciumkarbonat, CaCO3.

Kaldera. En större form av vulkankrater, med en diameter av flera kilometer eller till och med mil. Ignimbritutbrott innebär att stora mängder magma kastas ut ur en vulkan, vars topp oftast störtar in (kollapsar) till följd av utbrottet. Då bildas en kaldera.
Kaldera, Teide, Teneriffa.
©2003 Geonord

Kaledoniska bergskedjan (Kaledoniderna). Beteckning på en bergskedja som bildades för ca 400 miljoner år sedan under silur–devonperioderna i jordens forntid.
Bergskedjan var en följd av att två plattor kolliderade med varandra, varvid stora bergartssjok (skollor) sköts in mot sydost över urberget i nuvarande Norge och Sverige. Den bildar idag merparten av den skandinaviska fjällkedjan. Delar av samma bergskedja återfinns i Skottland. Namnet kommer av latinets Caledonia (Skottland).

Kalifältspat. Se Fältspat.

Kalk, vardaglig benämning på olika kalkstensprodukter.

Kalkbränd dolomit, kalcinerad dolomit  till restkolsyrehalt i nivå med normalbränd kalksten.

Kalk-dolomitmalm, en malm, vari malmmineralen uppträder i kalksten eller dolomit utan större mängder skarnsilikater.

Kalkspat eller Kalcit,ett vitt eller färglöst, ofta färgat, i de renaste varieteterna genomskinligt, sprött, glasglänsande mineral med romboedrisk spaltning och sammansättningen CaCO3
Mineralet räknas till de bergartsbildande och har stor utbredning i naturen. Det är huvudbeståndsdelen i kalksten.
Kalkspat är färglös eller vit, men små föroreningar kan ge olika färger. Hårdhet 3. En säker metod att bestämma mineralet är att droppa utspädd saltsyra på det. Om det fräser är det kalkspat.
Kalksten användes för cementframställning, i kemisk industri och i stålverken. Om kalkstenen utsätts för höga tryck och temperaturer omvandlas den till kristallin kalksten. Denna kan användas som byggnadssten och kallas då marmor. Ersätts en del av kalciumatomerna i kalkspat med magnesium får man dolomit som används i stålindustrin.

Kalcitkristallgrupp på 1x1m som handbagage.
Snälla. ©2006 Geonord.
Kalcitgruva med 2 till 6m långa kristaller. Leira, Portugal.
©2006 Geonord.
Koboltcalcit, Kakanda, Shaba, Zaire.
©2001 Geonord. 6x5 cm
Koboltcalcit, Bou azzer, Marocko.
©2005 Geonord. 3x3 cm

Kalksten, en sedimentbergart huvudsakligen bestående av kalciumkarbonat.
Kalksten är en av jordens mest skiftande bergarter. Färgen är mestadels ljus men växlar från vit till grå, grön, gul, rödbrun eller röd. Den är vanligen finkornig till tät. Största delen av kalkstenen har bildats ur kalkslam som avsatts i havet. Kalkslammet har bildats dels genom utfällning av kalciumkarbonat med hjälp av bakterier och alger m m, dels genom att skal av döda organismer fallit ner på botten men framförallt då det kyligare havsvattnet uppvärmts, beroende på att kalciumkarbonat är lättlösligare i kallt än i varmt vatten. Kalken är oftast förorenad av lera, ibland av järnsilikat eller av någon annan järnförening.
När kalkslammet så småningom hårdnar, bildas kalksten. Hårdnandet innebär att en del kalk löses upp och kristalliserar på nytt, så att kornen binds fastare till varann. Samtidigt ökar kornstorleken. När vatten passerar genom sprickor i den färdiga kalkstenen och når ett hålrum, kristalliserar kalkspat ut som stora kristaller.
Kalksten, som nere i jordskorpan värmts upp och kristallierat om kraftigt kallas kristallin kalksten. Sådan kalksten finns på många håll i Sveriges malmförande områden och kallas där på grund av sin höga ålder för urkalksten.

Kambrium, den näst äldsta av perioderna i jordens forntid.

Kambro-silur, sammanfattning av kambrium, ordovicium och silur.

Karat, enhet för halten rent guld i en legering.

Karbon elle stenkolsperioden, den femte perioden i jordens historia.

Karbonatbergart (karbonatsten), bergart som domineras av karbonatmineralen kalcit och/eller dolomit.

Kassiterit eller tennsten, ((Cassiterite)) ett brunt, brunsvart eller svart, glänsande mineral med sammansättningen SnO2

Kassiterit, Varuträsk, Västerbotten, Sverige.
©2006 Geonord. 4x3,5 cm
Kassiterit (Cassiterite), Viloco mine,
La Paz, Bolivien.
©2004 Geonord. 2x2 cm
Kassiterit xx, Mt Xuebaoding, Pingwu Co., Mianyang, Sichuan, Kina.
©2007 Geonord 6x6 cm

Keratofyr, en natronbetonad trakyt.

Kis, hårt metallglänsande sulfidmineral.

Kieserit, ett mineral uppträdande i finkorniga, vita till gula aggregat.

Kiselgur, en gulbrun till vit jordart, som till största delen består av skal från döda kiselalger (diatomacéer).

Kimberlit, en biotit-melitit-peridotit, i vilka biotiten dock ofta träder tillbaka för pyroxen; diamat följer oftast kimberlit.

Klastisk Denna textur uppkommer då små eller stora bergarts- eller mineralfragment bildar en bergart. De flesta sedimentbergarter är klastiska, till exempel sandsten, konglomerat, lerskiffer. Även vulkaniska bergarter kan ha en klastisk textur, och benämns då pyroklastiska.

Klorit, gemensamt namn för en del, vanligen mörkt gröna, bladiga mineral, som utgör vattenhaltiga Al-silikat av Fe och Mg.

Kloritkvartsit, en genom lösningar i samband med sulfidmalmbildning åstadkommen omvandlingsbergart väsentligen bestående av kvarts och klorit.

Kloritskiffer, en genom lösningar i samband med sulfidmalmbildning åstadkommen omvandlingsbergart bestående av klorit och något kvarts knebelit, ett mineral som tillhör olivingruppen och utgör fayalit, Fe2SiO4, där Fe i stor utsträckning blivit ersatt med Mn.

Koboltglans, (Cobaltite) ett silvervitt, svagt rödaktigt, metallglänsande mineral med sammansättningen CoAsS.

Koboltglans, Håkansboda, Sverige.
©2011 Geonord.
3x3 cm.

Komplexmalm, sulfidmalm med varierande mängder blyglans, zinkblände, kopparkis etc. Malmer kräver selektiv anrikning.

Kondrodit, till humitgruppen hörande mineral.

Konduktiv, elektriskt ledande.

Konglomerat. Man talar om två typer av konglomerat. Om bergartsbollarna består av olika bergarter talar man om polymikt. Se bilden nedan. Motsatsen är monomikt. I sådana block finns enbart bergarter av samma sort och färg.
Konglomerat bildas vid havsstränder eller i floddeltan. Här kittas stenarna samman av sand eller lerslam, till följd av vågor och vattenströmmar. Stenarna har fått sin rundade form genom att de nötts mot varandra av vattnets rörelse.
En stor del av bergarterna i blocket nedan kommer från den geologiskt kända ledfatsserien, ca 3 mil väster om Malå. Bergarterna i området bildades för drygt 1.5 miljarder år sedan.

Polymikt konglomerat, Malå, Västerbotten.
©2013 Geonord.
Monomikt konglomerat. Bollar av dalasandsten. Mångsbodarna, Dalarna.
©2012 Geonord.

Konkordant skiktning. Över varandra liggande skikt med samma stryknings- och stupningsförhållanden.

Konkretion, genom kemisk omsättning bildad, vanligen klumpformad mineralkoncentration med från berg- eller jordarter i övrigt avvikande sammansättning, oftast lins- eller klumpformad.

Kontaktmetamorfos är en mineralomvandling intill en djupbergartskontakt, orsakad av höjd temperatur.

Kontaktpneumatolytisk mineralparagenes. När silikatbergarter kristalliserar ur magma i jordskorpan eller stelnar ur lava på jordytan frigörs gaser. Dessa kan orsaka omvandlingar av kringliggande berggrund och ge upphov till nya mineral. I jordskorpan sker sådan mineralbildning genom vad man kallar pneumatolys och på jordytan genom sublimation". (Lundegårdh P.H. "Stenar och fossil", Norstedts 1996).

Kontinent. Ett stort landområde som är omgivet av hav.

Kontinentplatta. En platta som består av lättare bergarter än de i en havsbottenplatta.

Koppar. Cu. Grundämne. Bildar vanligen flagot, grenlika utskott, som nedan eller kompakta klumpar. Oxideras med tiden till grått eller grönt. Finns i Sverige på ett par ställen.

Cuprit på koppar, Arizona, USA. ©1985 Geonord. Längd 13 cm.

Kopparglans, ett metallglänsande, på friska ytor blygrått, i luften rätt snart svart mineral med sammansättningen Cu2S.

Kopparkis, ett mässingsgult, metallglänsande mineral med sammansättningen CuFeS2.
Av de malmbildande kopparmineral som förekommer i naturen är kopparkis det viktigaste. Ur detta mineral framställer man metallen koppar.
Kopparkis är sammansatt av koppar, järn och svavel. Mineralet liknar svavelkis men har en dragning åt grönt. Det är också mjukare än svavelkis och ger ett grönsvart streck när man repar det med en kniv. Hårdheten är 3,5—4.
Kopparkis förekommer ofta tillsammans med andra sulfidmineral, t.ex. svavelkis, magnetkis och zinkblände. Tillsammans med kopparkis påträffas ibland mineralet malakit, som är en ärggrön vittringsprodukt av kopparkisen. Malakit är lätt att känna igen på sin distinkta färg. Man finner den ofta på sprickytor och den är en god indikator på kopparmineralisering.

Kopparkis, zinkblände mm. Storliden, Västerbotten.
©2012 Geonord.
10x10 cm.

Kopparlazur, se azurit.

Korrosion. En process där ett mineral eller en bergart löses upp mer eller mindre fullständigt. Om processen inte löper till slut ser man ett sådant mineral som en kristall med inbuktningar eller gropar i de ursprungligen mer rätlinjiga kanterna. Korrosionen beror på att mineralet utsatts för ändrade betingelser (temperatur, tryck, magmasammansättning) och blivit instabilt efter sin bildning. Korrosion av kvarts- och fältspatströkornen i porfyrer är inte ovanlig.

Kornerupin. Se prismatin.

Korund, ett mycket hårt, färglöst, vanligen dock blåaktigt, rött, brunt eller violett mineral med sammansättningen Al2O3, aluminium oxid, ofta korta sexkantiga kristaller. Ganska sällsynt i Sverige. Genomskinliga varianter bildar vackra ädelstenar ss röd rubin och blå safir.

Korund, fältspat, sillimanit och flogopit,
Froland, Norge.
©1989 Geonord.
4x3 cm

Kraterrör. En kanal som leder lava upp i kratern.

Kristall. När man inom geologin använder ordet kristall menar man ett fast ämne som på ett regelbundet sätt är uppbyggt av ett så kallat gitter, det vill säga en periodisk upprepning i tre dimensioner av ett arrangemang av atomer. Mineralet opal är ett av de få mineralen som inte har någon regelbunden kristallstruktur, den är amorf.

Kristallisationsdifferentiation. En process som innebär att de kristaller som vid avkylning bildas i en magma separeras från modermagman. Om kristallerna har lägre kiselhalt än magman ökas den kvarvarande magmans kiselhalt, och som slutresultat kan små volymer kiselrika granitiska eller ryolitiska magmor uppkomma ur en kiselfattig basaltmagma.

Kristallografi. Läran om kristaller, deras atomstruktur, former och tillväxt. I naturen förekommande kristaller kallas mineral, och den vetenskap som behandlar dem kallas mineralogi.

Kromit, ett metallglänsande svart mineral med brunt streck och sammansättningen (Fe,Mg)Cr2O4

Kryolit, ett mineral som bildar vita kristallaggregat Na3AlF6

Kryptokristallin. Så kallas en textur där mineralkornen är så små att de inte kan identifieras med mikroskop.

Krysoberyll, berylliumaluminiumoxid, grön- eller gulaktigt, stundtals genomskinligt BeAl2O4

Krysotilasbest, detsamma som serpentinasbest.

Kuddlava. Lava som stelnar under vatten. Det finns ett fåtal bra besökslokaler i Norden. Tjamstaberget bildades i havsbotten under 3km djup och har nu kommit fram till dagens berggrund genom erosion.

Kuddlava, Tjamstanberget, Malå, Västerbotten.
©2007 Geonord.
Kuddlava, Linkuvuori, Finland.
©2010 Geonord.

Kunzit, LiAl(SiO3)2 är en spodumenvariant med god skär till lila färg och med god translucens. Den finska kunziten är analyserad och godkänd. Den är dock inte av ädelstenskvalité.

Kunzit, kvarts, rubellit, Haapaluoma gruvan, Finland. ©1985 Geonord.
Matrix 10x10cm Kristallen 5x1 cm
Kunzit, Pala, Californien, USA.
©2001 Geonord. 2x3 cm.

Kuprit, ett rött, starkt metallglänsande mineral med sammansättningen Cu2O

Kvarts, Ett av de vanligaste mineralen i kontinenternas jordskorpa. Sammansättningenär kiseldioxid (SiO2). Kvarts bildas vid förhållandevis låga temperaturer. Vid högre temperatur bildas i stället mineralet tridymit, och vid ännu högre temperatur cristobalit, båda med samma kemiska sammansättning som kvarts men med olika kristallstrukturer. Kvarts är i regel färglös till vit men förekommer även i många andra färgkombination.
Ytan är fettglänsande och ofta buktig. Hårdhet 7. Kvarts repar fönster-glas. Varianter av kvarts är bergkristall, ametist och flinta. Kvarts har många användningsområden och är exempelvis ett viktigt råmaterial för framställning av glas.
För att en förekomst skall vara ekonomiskt intressant bör kvartsen vara mycket ren och storleken minst 200 m2 i häll.

Bergkristallgrupp (kvarts), Brasilien.
©1986 Geonord.
Ametist, Brasilien.
©1984 Geonord.
Citrin, Brasilien.
©1985 Geonord.
Rökkvarts, Grimsel, Berner Oberland, Schweiz.
©2011 Geonord.
Rosenkvarts, Sörihällan, Råneå, Norrbotten.
©1998 Geonord.
Rökkvarts, mjölkkvarts, Varuträsk, Västerbotten.
©1998 Geonord.
Klar kvarts för industribruk. Går att slipa om man vill.
©2011 Geonord
Kvarts, som går över till rökkvarts, biotitglimmer och röd-brun mikroklin. Luumäki, Finland. ©2007 Geonord

Kvarts-antofyllitmalm, av kantorptyp, en betydelsefull malmtyp där kvartsrandmalmen överförts till särskilt kvartsrika, antofyllitforande malmer.

Kvartsgång, sprickfyllnad med kvarts.

Kvartsit. En klastisk sedimentbergart innehållande mer än 90 procent kvarts. Termen kvartsit används av geologerna mest för omvandlade (metamorfa) sedimentära bergarter, men även för bergarter uppkomna genom kemisk förändring (metasomatos) av exempelvis vulkaniska bergarter. Sistnämnda gäller framför allt i malmsammanhang (”malmkvartsiter”).

Kvarts-monzodiorit. Se Diorit.

Kvartsporfyr, benämning på kompakterad tuff eller lava av liparitisk sammansättning.

Kvartssyenit. Se Syenit.

Kvartsrandmalmer, järnmalmer vars beteckning härrör från den för dessa karakteristiska uppbyggnaden av omväxlande skikt av järnmineral och kvarts.

Kvartstrakyt. Se Trakyt.

Kvartärgeologi, gren av geologin som främst behandlar de lösa avlagringarna från kvartär, det vill säga de senaste 1,65 miljoner åren.

Kvickstenar, äldre metallurgisk beteckning för järnmalmer som direkt kunde användas i masugnar.

Kärna. Jordkärnan, den innersta delen av jordklotet. Den består av järn och nickel.

Kärnborrning, bergborrning där man får upp ett stavformigt prov av berget.

Kärnförlust, den del av borrkärnan som gått förlorad i borrningen.

Köli, används som beteckning på de svagt omvandlade fjellskiffrarna. Jfr Seve.





©2001- GeoNord