Vanadinit, Taous, Marocko.
©2003 GeoNord.

UNDERVISNING & EDUCATION

Mineraletiketter. Varför då?

Antti & GeoNord
© 2020GeoNord.

MINERALETIKETTER

Att samla mineral kan man hålla på med länge oavsett om man är nybörjare eller när den egna kunskapen ökat med åren och man har blivit mer professionell. Ofta specialiserar man sig på vissa typer av gruvor, alternativt en viss mineralgrupp ex. beryller, fosfater, zeoliter etc.

Att dokumentera sina fynd är sannolikt ett av de viktigaste saker man skall göra redan från början och man skall inte vänta för länge. Minnet är kort, man blandar ihop var, när och hur och till slut är det för sent. Anledningen är att redan efter den första samlarsäsongen har man troligen 100 stuffer eller fler att hålla reda på. Nästa säsong blir det 100 till och om man är en "ekorre" så har man svårt att kasta första årets superfynd.

Ta för vana att skriva lappar med dag, månad och år och gruvnamn/ lokal/ vägskärning/ skogsväg där fyndet gjordes. Har du GPS så är det ännu bättre för då kan du hitta tillbaka för att fynda ännu mer eller tipsa andra i din förening.

Stoppa in lappen i plastpåsen med "superfyndet" även om du inte vet vad du hittat. Kanske någon annan kan namnge ditt fynd på nästa föreningsmöte.

Ur miljösynpunkt går det säkert också bra med papperspåse, men tänk på att påsen kan bli blöt av vädret eller vattendränkt stuff, som man grävt fram med stor möda. Påsen kan gå sönder och då är det svårt att tyda vad som stod på den blöta lappen. Har viss erfarenhet av upplösta krossade pappers klumpar, som efter torkning inte går att tyda.

Den krassa sanningen är att utan mineral- och lokalbeskrivning är ett mineral i princip värdelöst, inte mätt i pengar, utan som typexempel från en viss lokal som kan ha vetenskapligt värde i framtiden. Kanske till och med ett nytt mineral som kan bli godkänd av IMA. Förvånansvärt många nya mineral har upptäckts av amatörer och senare blivit bekräftade.

Om man byter med andra samlare eller bygger upp en egen mineralsamling, som visas för andra är det värdefullt om fyndet har korrekt beskrivning.

Vissa mineral har typiskt utseende, typisk matrix och då kan man enkelt identifiera vilken gruva det kommer från, men andra är omöjliga att rekonstruera i efterhand.

Allteftersom tiden går och man besöker allt fler gruvor brukar det så småningom bli problem att hålla reda på alla fynden. Och till slut vet man inte längre varifrån stuffen kom, vad den heter, vad gruvan heter, var vi var någonstans och/eller när samlades den in?

Resultatet är att det blir en trädgårdssten eller en "kastabortit".
Eller ännu värre en "vetintit", men kanske en "vackerit" i alla fall för den har så vacker färg eller mönster. Den är unik och läcker och finns bara här i min samling. Många mineralsamlare har en egen privat varphög på tomten. Även författaren.

Ta därför till vana att alltid redan på varpen skriva en provisorisk etikett, även om du inte är säker på mineralnamnet. Mineralidentifieringen kan komma senare. Lokalen är minst lika viktig därför att den begränsar antalet möjliga mineralnamn till kanske ett fåtal.
När man kommer hem kan man göra det mera professionellt ofta med hjälp av andra i föreningen.

Det fanns en tid före hemdatorer. Då skapade man ett register med lösblad i en pärm, dagbok eller kartotekkort i en låda. Jag valde den sista metoden. Kortet kunde redigeras eller bytas ut när nya fakta kom fram om lokalen eller mineralet.

Etiketter kan idag skapas med enkla medel i ordbehandlingsprogram så som textredigerare, Microsoft Office, Word, Open Office, Pages eller annat registerprogram så som FileMaker, Excel eller liknande där det finns färdiga etikettmallar i alla storlekar och former. Det finns självklart färdiga mallar att köpa som exempelvis Samla, eller ladda ner på internet.

Storleken på etiketten styrs delvis av mineralaskens storlek och fontstorlek. Gör experiment och testa innan du beslutat dig för att göra en mall, som sedan återkommer varje gång.

Varje etikett blir också  en del av blivande dataregister, som sparas på datorn.
Börja att numrera fynden som du har för avsikt att spara eller använda för byte med andra samlare.

Etiketten och stuffen skall ha samma nummer. En enkel metod med stuffen är att måla med vit snabbtorkande hobbyfärg eller typ Tipp Ex och registreringsnumret skrivs med en permanent tuschpenna.

Här ser du några exempel på professionella etiketter.

Överst ett registreringsnummer. Den skapar du själv när första fyndet registreras.

Mineralnamnet.
Här skulle man också kunna skriva in den kemiska formeln. Lite överkurs.
Och då kan man även lägga till Nickel-Strunz klassificering system, som grundas på den kemiska sammansättningen och är en ofta använt system av bl.a IMA. Ännu mera överkurs.
Före Nickel-Strunz hade vi Danas System of Mineralogy, som finns i min bokhylla. Läs mera på denna länk om Nickel-Strunz system.

Gruvans namn eller lokal som går att identifiera, som referens.
Mineralprovet visar också en tidigare ägare genom mineralbyte.
Om man köper ett mineral kan etiketten visa lite historia bakåt i tiden. Weller kom över stuffen genom byte med Williams.  Båda är internationellt kända personer/namn i mineralvärlden. Stuffen och etiketten är viktiga tidsdokument och skall sparas. Ibland kan mineraletiketter vara mer värda än själva stuffen. Det finns en marknad även där.

Överst står ett nummer som kan ge separat information i din databas exempelvis registreringsnumret, var, när och associerade mineral på samma matrix.

Resten är ganska självklart.

Gregory, Bottley & Lloyd, London var ett av världens äldsta mineralaffär, som grundades redan 1858 har nu gått till historien år 2014. De har sålt mineral sedan 1850 och etiketterna är av samlarvärde speciellt om stuffen man köpt kommer från en klassisk engelsk lokal, som idag är bortstädad och igenfylld eller fredad.
I det här exemplet så bör man veta att det finns gott om mineral från Laurion, Grekland. Priset betyder att den har exceptionell fin kvalité från just den här lokalen. Gruvdriften går tillbaka till bronsåldern.

Prisuppgiften kan ge en fingervisning om marknadsvärdet.

Låt gärna priset stå kvar för de kan vara en vägledning för värdering av din samling. Dels för din egen skull vid inbrott eller brand och en redovisning till försäkringsbolaget, polisen eller om du skall sälja vidare eller ha stuffen till byte med andra samlare.

Ibland kan etiketten var väldigt kryptisk.
Jag hade för över 25 år sedan stor bytesaktivitet av mineral med Geologiska Museet i Warszawa, Polen.
Registreringsnumret är givet z2467. Blyglans med siderit är enkelt att översätta, men sedan blir det mera kryptiskt. Efter lite detektivarbete skulle det stå:

Sphalerite var. Wurtzite (zinkblende), Markasite, Blyglans, Pomarzany gruvan, Olkusz, Voivodeship, Polen

En bra databas för sökning av exakta uppgifter från en lokal eller gruva är mindat.org och om det gäller svenska lokaler gå till https://www.mindat.org/search.php?search=Sweden
Tidigare fanns det en möjlighet att söka på Riksmuseet databas. Den är nu borta och man hänvisar till mindat.org
Mineral från forna Sovjet, idag Ryssland, kan vara ännu stökigare såvida man inte kan ryska.

Rådet är därför att börja att skapa etiketter så fort som möjligt. De flesta har idag tillgång till en dator och skrivare.

Etiketten måste vara tillsammans med stuffen i en plastask, vilket är väldigt lyxigt, Men den håller stuffen fri från damm och fysisk skada, kartonglåda eller vik ask (folding box*) som går att köpa, helst med ett mineralnummer på undersidan ifall de två skulle komma på villovägar.
Arkivera och registrera alla dina fynd i skriftlig form i någon databas.
Skapa ordning i samlingen innan det är för sent.

Lycka till.

* "Pappaskar" kan man enkelt tillverka själv. Man sparar mjölkförpackningarna och skär av dem ca 5 cm från underkanten och man har en liten färdig samlingsask. Man bör naturligtvis skölja bort mjölkresterna först.
Red anm.




©2001- GeoNord