ALLA NYA IMA MINERAL ÅR 2020

Redaktör för NYA MINERAL Emil Gregori.
Informationen är översatt från Lapis med tillstånd.
Korrekturläsning: Kerstin Åstrand
Översättningen är gjord i samarbete med och för GeoNord

Lapis nr 1 , 2020
Lapis nr 2, 2020
Lapis nr 3, 2020
Lapis nr 4, 2020
Lapis nr 5, 2020
Lapis nr 6, 2020
Lapis nr 7-8, 2020
Lapis nr, 9, 2020
Lapis nr 10, 2020
Lapis nr 11, 2020
Lapis nr 12, 2020


Lapis, årgång 46. Januari 2020

Alexhomyakovit, V/E.10-10 alkali karbonat 
K6NaCa2[Cl|CO3] ? 6 H2O hexagonal

Alexhomyakovit är färglös, vit eller grå, har glasglans, hårdhet 3,vit streckfärg, densitet 2,19. Detta klorhaltiga alkalikarbonat bildar i en sodalit-pegmatit vid berget Koashva i Chibiny-komplexet, Kolahalvön, millimetertjocka ådror och finkorniga pseudomorfoser efter delhayelit. Ytterligare följeslagare är bland annat villiaumit, natrit, wadeit, burbankit, djerfisherit, rasvumit, molybdänit, lamprofyllit och pektolit. Med namnet hedras den prominenta ryska mineralogen Alexander Petrovich Khomyakov (1933-2012).

Bodieit, IV/K.4-30 wismut-tellurit
Bi23+[SO4|Te4+O3)2] monoklin

Bodieit är färglös, gul eller grön, har fett- till diamantglans, hårdhet 2, vit streckfärg, densitet 6,46. Denna wismut-tellurit med sulfatgrupper härstammar från Pittsburg-Liberty Mine, 19 km NNV om staden Bodie i Monto County, Kalifornien. Ytterligare fyndplats är North Star Mine i Tintic District, Utah. I kvartskörtlar som hittats på varpen visar bodieit olika utseende, från nålliknande, listformade till stegvis-tavlade och spetspyramidala bildningar. Typiska följeslagare är kulor av gulgrön richelsdorfit och senapsgula skorpor av en amorf BiCuFeAgTeSbO-förbindelse. Bodieit är spröd och löses lätt i utspädd saltsyra. Namnet syftar på fyndregionen i Body Hills vulkanfält.

Bosiit, VIII/E.19-72 borosilikat
NaMg2Fe33+Al4[O|(OH)3|(BO3)3|Si6O18] trigonal/pseudo hexagonal,

Bosiit är rödbrun, mörkbrun till svart, har glasglans, hårdhet 7, vit streckfärg, densitet 3,23. Detta natriumhaltiga magnesium-järn-aluminiumborosilikat tillhör turmalingruppen och är  Al-analogen med oxy-turmalinet povondrait. Typfyndplatsen är guldfyndigheten i östra Sibirien. Man känner dock redan till  ytterligare två fyndplatser. Från Recice i Vysocina i Mähren, Tjheckien och Mina Valetta nära Canosio, Valle Maira, Piemonte, Italien. I Darasun bildar bosiit i pyritrika karbonat-kvartsgångar med buntmetall-sulfider kärnan av inväxta, stråliga kristallgrupper från 1-3 mm längd, omgivna av oxy-dravit och allt kringvuxet av dravit. I pegmatiten bildar bosiit finkorniga pseudomorfoser <1 mm efter järnrik  annit (förr biotit). Namnet hedrar doktor Ferdinando Bosi (*1967) från Sapienza-Universitet Rom,  specialist på mineralogi och kristallografi när det gäller turmalingruppen.

Bunnoit, VIII/E.12-60 ringsilikat
Mn62+Al[(OH)3|Si6O18] triklin

Bunnoit är gulaktigt grön till grönaktigt svart, har glasglans, hårdhet 5½, grågrön streckfärg, densitet 3,63. Denna mangan-aluminium-ringsilikat härstammar från berget Kamo, som ligger i nordlig riktning från staden Ino, prefekturen Kochi, Shikoku, Japan, där mineralet hittills tolkats vara akatoreit. Bunnoit bildar i svarta hematitmalmblock ådror och linser av böjda småblad <0,5 mm, fast sammanväxta med kvarts. Mineralet åtföljs av stilpnomelan, rodonit och piemontit. Namnet hedrar mineralogen doktor Michiaki Bunno (*1942), tidigare intendent på Geologiska museet, Japan, och upptäckare av ett flertal nya mineral.

Fluorlamprofyllit, VIII/C.13-18
Na3SrTi3[O|F|Si2O7]2 monoklin

Fluorlamprofyllit är orangebrun till gul, har diamantglans, hårdhet 3, gulaktigt vit streckfärg, densitet 3,48. Detta natrium-strontium-titan-gruppsilikat är F-analogen till lamprofyllit. Typfyndplats är Alkali Massiv Pocos de Caldas, Morro do Serrote, Minas Gerais i Brasilien. I nefelin-rik syenit-matrix med aegirin och mikrolin bildar fluorlamprofyllit genomlysbara spröda, listformade kristaller upp till 3 mm långa. Ytterligare följeslagare är analcim och natrolit.

Janchevit, III/D.10-145 oxihalogenit
Pb7(V5+O4)O4,5Cl2 tetragonal

Janchevit är orangeröd, har diamantglans, hårdhet 2½, orangeröd streckfärg, densitet 8,216. Denna bly-oxihalogenid med vanadat-grupper är V-analogen till parkinsonit. Mineralet härstammar från Kombat Mine i Grootfontein District¸ Namibia.  Janchevit bildar tillplattade spröda korn <1 mm i en hausmannit-kalcit-malmblandning, samt kombatit och magnesit. Namnet hedrar mineraloiprofessorn doktor Simeon Janchev från Skopje i Macedonien.

Luanshiweiit, VIII/H.11-52 glimmer
KLiAl1,5-2[(OH,F)2|Si,Al)4O10] monoklin

Luanshiweiit är färglös, har glas- till pärlemoglans, hårdhet 3, densitet 2,85.
Denna nya kalium-litiumglimmer är släkt med trilithionit (förr lepidolit).
Typfyndplats är den sällan-pegmatitgång Nr.309 som finns nära staden Guonpo, Lushi, provins Henan i Kina. Luanshiweiit bildar millimeterstora, genomlysbara, böjliga små blad i kvarts, och följs av montebrasit, pollucit, bismutotantalit och elbait. En ytterligare paragenes visar mikrolit, tantalit, spodumen, trilithionit och muskovit. Namnet hedrar petrologiprofessorn och pegmatitspecialisten Luan Shiwei (1928-2012) från TU Chengdu.

Marcobaldiit, II/E.15-35 sulfosalt
Pb12Sb3As2BiS21 triklin

Marcobaldiit är svart, har metallglans, densitet 6,56. Detta wismuthaltiga bly-antimon-sulfosalt tillhör jordanit-raden och härstammar från Mina Pallone som ligger nära Valdicastella Carducci, Pietrasanta, Apuaniska Alperna, Toskana, Italien. Marcobaldiit finns hittills enbart i ett enda prov från en kvartsgång i turmalinskiffer. Provet visar det nya mineral som en kortprismatisk-massiv, 1 centimeter stor enkelkristall bredvid fahlerz (antimonrik tennantit). Med namnet hedras hobbysamlaren Marco Baldi, som har specialiserat sig på malmförekomster på södra sidan av Apuaniska alperna.

Rossovskyit, IV/D.16-45 oxid
(Fe3+,Ta,Fe2+)(Nb,Ti)O4 monoklin

Rossovskyit är svart, har metallglans, även jordigt matt, hårdhet 6, densitet 6,06.
Denna tantal- och titanhaltiga järn-nioboxid är strukturellt släkt till wolframit. Mineralet bildar i granitpegmatiterna från Bulgut i Altaibergen, västra Mongoliet, opaka, tillplattade korn upp till 6 x 6 x2 millimeter, som liknar wolframit, visar dock ingen klyvbarhet. Namnet hedrar geologen Lev Nikolaevich Rossovsky (1933-2009), specialist på geokemin och mineralogin ädelstensförande och sällanmetallhaltiga pegmatiter i Centralasien


Lapis, årgång 46. Februari 2020

Alwilkinsit-(Y), VI/D.2083 sulfat<
Y[(UO2)3|O|(OH)3|(SO4)2] ?14 H2O, ortorombisk

Alwilkinsit-Y är gröngult till svavelgult, har glasglans, hårdhet 2-2½, gulaktigt vit streckfärg, densitet 3,37.  Detta vattenrika yttrium-uranylsulfat är strukturellt släkt med zippeit. Typfyndplatsen är Blue Lizard Mine, San Juan County, Utah. Här bildar alwilkinsit-(Y) långsträckta nålar <0,5 mm. Följeslagare är natrozipeit, johannit, redcanyonit och gips. Mycket bra finfibriga kristallgrupper är kända från Mina Daone, Val Chiese, Trentino, Italien, här tillsammans med zippeit, johannit, gips och malakit. Alwilkinsit-(Y) visar grön fluorescens i kortvågigt UV-ljus, och löses lätt i utspädd saltsyra. Med namnet hedras micromounters doktor Alan ”Al” J. Wilkins (*1955), som ställde talrika sekundärmineral från Kalifornien, Nevada och Utah till vetenskapens förfogande, och även  upptäckte det nya mineralet alwilkinsit-(Y).

Middlebackit, IX/A.1-95      
Cu2[(OH)2|C2O4] monoklin

Middlebackit är turkosblå till djupt blå, har glasglans, blekblå streckfärg. Typiska följeslagare är baryt, malakit, azuren, brochantit och cuprit. En ytterligare förekomst för genomlysbar, bladig middlebackit är gruvan, Taubenleck i Bletterbach-ravinen, som ligger nära Aldino, provinsenS Bozen.


Lapis, årgång 46. Mars 2020


Lapis, årgång 46. April 2020


 Lapis, årgång 46. Maj 2020


Lapis, årgång 46. 6 Juni 2020


Lapis, årgång 46. Juli/Augusti 2020


Lapis, årgång 46. September 2020


Lapis, årgång 46. Oktober 2020


Lapis, årgång 46. November 2020


Lapis, årgång 46. December 2020

IMA 1996 IMA 1997 IMA 1998 IMA 1999 IMA 2000 IMA 2001 IMA 2002 IMA 2003 IMA 2004 IMA 2005 IMA 2006 IMA 2007 IMA 2008 IMA 2009
IMA 2010 IMA 2011 IMA 2011 IMA 2012 IMA 2013 IMA 2014 IMA 2015 IMA 2016 IMA 2017 IMA 2018 IMA 2019 IMA 2020 IMA 2021 IMA 2022

©2001- GeoNord