ALLA NYA IMA MINERAL ÅR 2018

Redaktör för NYA MINERAL Emil Gregori.
Informationen är översatt från Lapis med tillstånd.
Korrekturläsning: Kerstin Åstrand
Översättningen är gjord i samarbete med och för GeoNord

Lapis nr 1 , 2018
Lapis nr 2, 2018
Lapis nr 3, 2018
Lapis nr 4, 2018
Lapis nr 5, 2018
Lapis nr 6, 2080
Lapis nr 7-8, 2018
Lapis nr, 9, 2018
Lapis nr 10, 2018
Lapis nr 11, 2018
Lapis nr 12, 2018


Lapis, årgång 44, Nr 1, januari 2018

Ferrorodonit,VIII/F.27-05 silikat
Ca(MN2+,Fe2+)3Fe2+[Si5O15] triklin

Ferrorodonit är brunröd till rosabrun, har glasglans, hårdhet 6, vit streckfärg, densitet 3,71. Detta järnrika kalcium-mangan-kedjesilikat är Fe-analogen till rodonit. Typfyndplatsen är den världsberömda buntmetallfyndigheten Broken Hill, New South Wales, Australien. I högvärdiga malmprov med blyglans, kopparkis, spessartin och kvarts hittades ferrorodonit som kristaller med avrundade kanter och upp till två centimeters storlek. Ferrorodonit är genomlysbar och spröda.

Fluorotremolit,VIII/F.10-08     
Ca2Mg5[(F,OH)|Si4O11]2 monoklin

Färgen är grå, vitaktigt grön eller ljust grön, fluorotremolit har glasglans, hårdhet 5-6, vit streckfärg, densitet 3,04. Redan i Höpfners "Val Tremola", 1789, har fluorotremolit konstaterats (bevisats) Särskilt höga fluorhalter visar gräsgröna, svagt vanadiumhaltiga tremolitkristaller,  upp till 1 centimeter långa, som förekommer norr om och söder om Venett-passhöjden.

Gratianit, II/E.1-07sulfosalt
(Mn,Fe)Bi2S4  monoklin

Gratianit är grå, har metallglans, densitet 6,03. Detta mangan-wismut-sulfosalt är den monoklina Bi-analogen till klerit. I skarnmalmen vid koppar-guldfyndigheten Baita Bihor i Apuseni-bergen i Rumänien, bildar den enbart malmmikroskopiskt synliga gratianiten finaste lameller i en cosalit-bismutit bergart samt ytterst små inneslutningar med tetradymit i kopparkis. Namnet hedrar professor Gratian Cioflica (1927-2002), mineralog vid universitetet Bukarest.

Kegginit, IV/G.14-10 polyvanadat
Pb3Ca3[AsV125+O40(VO)] • 20 H2O trigonal

Kegginit är orangeröd, har glasglans, hårdhet 2, rosa-orange streckfärg, densitet 2,69. Detta vattenrika och arsenhaltiga bly-kalcium-polyvanadat härstammar från Packrat Mine, Gateway District, Colorado. Kegginit sitter som ytterst små sexkantiga minitavlor <0,1 mm på asfaltit, vid sidan av ansermetit, mesait, sherwoodit och gips på montroseit-corvusit-förande sandsten. Kegginit löses lätt i förtunnad saltsyra. Namnet syftar till det nya mineralets struktur. Mineralet innehåller "Keggin-Anion", ett metallkomplex av typ (XM12O40], som den brittiska kemisten J.F.Keggin beskrev för första gången år 1934.                         

Magnesiorowlandit-(Y),VIII/C.18-08 silikat
Y4(Mg,Fe2+)[F|Si2O7]triklin

Magnesiorowlandit-(Y) är grå till vit, har glas- till fettglans, hårdhet 5 -5½, vit streckfärg, densitet 4,82. Detta yttrium-magnesiumsilikat är Mg-analogen till rowlandit, med vilket det kemiskt kan blandas. I Souridalen nära Komono, prefekturen Mie i Japan bildar magnesiorowlandit-(Y) finkorniga-pulvriga massor upp till 1 centimeter stora i en muskovitpegmatit, tillsammans med allanit-(Ce), gadolinit-(Y) och Yftisit-(Y).


Lapis, årgång 44, Nr 2, februari 2018

Martinandresit, VIII/J.25-72 zeolit
Ba2[Al4Si12O32] • 10 H2O ortorombisk

Martinandresit är färglös till mjölkvit, även beige, har glas- till porslinsglans, hårdhet 4½, vit streckfärg, densitet 2,48.

Detta barium-alumosilikat är en zeolit med nära släktskap till harmotom. Martinandresit härstammar från nordsidan av berget Isenwegg ovanför Wasenalp i Simplonområdet, Wallis i Schweiz. Här bildades i alpina klyftor med armenit i ljusa celcian förande zoisitgnejser. I armenitzonens östra vägg löper i kontakten med en flackliggande celsiangnejs intill en mörkgrå glimmerskiffer, en rakt uppåt stående, meterlång boudinklyfta som tidigare förde rikligt med bergkristall och armenit. Fyndigheten har tidigare levererat klumpartade kristallgrupper 5 till 7 centimeter stort. Hela boudinklyfta består till stor del av martinandresit, tätt hopväxta med finkornig dickit och med armenit, samt bergkristall och klorit. Martinandresit är genomlysbar och spröd. Namnet hedrar schweizaren och Strahlern  Martin Andres (*1965) från Brig, som upptäckte både fyndplatsen på Wasenalp och mineralet martinandresit.


Lapis, årgång 44, Nr 3,mars, 2018

Babanekit, VII/C.13-65 arsenat
(Cu,Cn,Co,Ni)32+[AsO4]2 • 8 H2O monoklin

Babanekit är brunrosa till orangeröd, även blekrosa eller gråvit, har glasglans, hårdhet 1½ -2, ljusrosa till vit streckfärg, densitet 3,19. Denna vattenrika koppararsenat tillhör vivianitgruppen och kan kemisk blandas med köttigit, erytrin och annabergit, och visar därför – förutom koppar – även tydliga halter av zink, kobolt och nickel. Typfyndplatsen är den så kallade "spökgången" i Grube Rovnost, Revier Jáchymov, Tjeckien. På kopparkis/tennatit-matrix bildar babanekit listformigt utsträckta, spetstavliga kristaller upp till  1,5 mm långa. En del förekommer även som halvklotformiga, radialstråliga kristallgrupper upp till 2 mm Ø. Karakteristiska följeslagare är lindackerit, lavendulan och gips, samt hlousekit, veselovskyit  och pradetit. Banekitkristallerna är genomlysbar och löses lätt i syra samt angrips av  lut. Namnet hedrar den tjeckiska gruvbyggnadsspecialisten och mineralogen Frantisek Babánek (1836-1910), bergsråd i Pribram och Jáchymov. Redan nu känner man till flera fyndorter, till exempel; Grube Clara, Tyskland, Svätoduska och Spania Dolina, Revier  Libethen i Slowakien, Nöckelberg nära Leogang i Salzburg, Mina Fenugu Sibir på Sardinien och Veta Negra Mine, Tierra Amarilla, Copia´po i Chile.

Wampenit

Detta organiska mineral är kemiskt släkt med kolvätet phylloretin. Typfyndplatsen är torvmossen Wampen nära Marktredwitz i Fichtelgebirge. På granved som till stor del har omvandlats till torv, bildar wampenit genomlysbara, bladiga kristaller, andra ytformer är enbart svagt utbildade. Kontakttvillingar finns det gått om. Det undersökts bara ett prov, som tidigare tolkats som fichtelit. Fyndet gjordes 1998. Provet visades innehöll enbart wampenit i 0,4 mm långa kristaller, dock ingen fichtelit.

Normalt förekommer fichtelit i väl utbildade hemimorfa kristaller, och dess typfyndplats är antagligen ett torvlager som ligger norr om Marktredwitz, troligen till och med den 1998 öppnade torvmyren Wampen. Frågan är, om inte samtliga dessa bladformiga utbildade fichtelitkristaller med sina något otydligt uppbyggda yttre ränder  är wampenit. 


Lapis, årgång 44, Nr 4, april 2018

Albertiniit, IV/K.5-03 sulfit
(Fe3+,Mn2+)[SO3] ٠3 H2O monoklin

Albertiniit är färglös till gulaktigt brun, har glasglans, vit till gulaktigt vit streckfärg, densitet 2,46.

En vattenhaltigt järnsulfit som är Fe-analogen till gravegliait. Typlokalen är ett 1953 nedlagt bly-zink-försöksbrott vid Monte Falò nära Coiromonte i provinsen Novara, Piemonte i Italien. På scheelitförande kvartsådror på ett kloritskifferblock med gibbsit, hinsdalit, pyromorfit, plumbogummit och stolzit bildar albertiniit kortprismatiska, med avrundade kanter pyramidformade små kristaller <0,7 mm. En del är övertäckta med rostbruna, amorfa järnhydroxider. Med namnet hedras samlaren och bokautoren Claudio Albertini (* 1950), en specialist på sällsynta pegmatit- och arsenikmineral gällande Ossola-Devero området.

Leesit, IV/H.3-05 hydroxid
K[(UO2)4|O2|(OH)5] ortorombisk

Leesit är orangegul, har glasglans, hårdhet 2, ljust gul streckfärg, densitet 3,25.

Denna vattenhaltiga kalium-uranyl-hydroxid tillhör schoepit-gruppen och skulle kunna vara en av huvudbeståndsdelarna i gummit, som uppstår vid vittringen av uran-pechblände. Leesit härstammar ur Jomac-Mine i White Canyon District, San Juan Co., Utha. I ett gipsskikt med nickelalumit-mbobomkulit bildar leesit genomlysbara parallellt sammanväxta små tavlor < 1 mm. I tätt sammanväxta sällskap finns massiv, orangefärgad compreignacit, samt ljust gul sklodowskit och oswaldpeetersit. Leesit löses lätt i utspädd saltsyra. Namnet hedrar den amerikanske mineraliehandlaren och samlaren Bryan Lees (*1957).

Magnesiocanutit, VII/A.6-102. arsenat
Na(Mg,Mn2+)2Mn2+[AsO2(OH)2|(AsO4)2] monoklin   

Magnesiocanutit är brunaktigt rosa till rosa, har glasglans, hårdhet 2½, rödaktigt vit streckfärg, densitet 3,95.

Denna kalium-magnesiumarsenat tillhör alluauditgruppen och är Mg-analogen till canutit. Därifrån kommer namnet. Den hittades i Torrecillas-Mine, provinsen Iquique i Chile tillsammans med lavendulan, anhydrid, halit, canutit och magnesiokoritnigit. Canutit bildar radiala grupper bestående av spetstavliga kristaller <0,5 mm, som i utspädd saltsyra upplöses långsamt .


Lapis, årgång 44, Nr 5, maj 2018


Lapis, årgång 44, Nr 6, juni 2018


Lapis, årgång 44, Nr 7-8, juli/augusti 2018


Lapis, årgång 44, Nr 9, september 2018


Lapis, årgång 44, Nr 10, oktober 2018


Lapis, årgång 44, Nr.11, november, 2018


Lapis, årgång 44, Nr 12, december, 2018



©2001- GeoNord