ALLA NYA IMA MINERAL ÅR 2016

Redaktör för NYA MINERAL Emil Gregori.
Informationen är översatt från Lapis med tillstånd.
Korrekturläsning: Kerstin Åstrand
Översättningen är gjord i samarbete med och för GeoNord

Lapis nr 1 , 2016
Lapis nr 2, 2016
Lapis nr 3, 2016
Lapis nr 4, 2016
Lapis nr 5, 2016
Lapis nr 6, 2016
Lapis nr 7-8, 2016
Lapis nr, 9, 2016
Lapis nr 10, 2016
Lapis nr 11, 2016
Lapis nr 12, 2016


Lapis, årgång 42, Nr 1, januari 2016
Observera att texten finns nu i separat fönster.

Eckerit, II/E.7-25 sulfosalt
Ag2CuAsS3 monoklin

Flurlit, VII/D.3-25 fosfat
Zn3Mn2+Fe3+[(OH)2|(PO4)3] • 9 H2O monoklin

Ralphcannonit, II/E.12-24 sulfosalt
TIAgZn2As2S6 tetragonal/pseudokubisk

Tarbagatait, VIII/G.12-45 silikat
(K,Rb)1-2Ca(Fe2+,Mn)7Ti2[O2|(OH,F)5|(Si4O12)2] triklin

Yeomanit, III/D.10-55 halogenid
Pb2O(OH)Cl ortorombisk

Zavaliait, VII/A.4-10 fosfat
(Mn2+,Fe2+,Mg)3[PO4]2 monoklin


Lapis, årgång 42, Nr 2, februari 2016
Observera att texten finns nu i separat fönster

Hereroit, III/D.10-200   
Pb32(SiO4,AsO4,VO4,MoO4)(AsO4)2O20-214Cl10  monoklin

Vladkrivovichevit, III/D.10-112  bly-oxihalogenid
Pb16Mn2(BO3)8O19Cl14 • 2 H2O  ortorombisk

Huanzalait, IV/D.16-05
(Mg,Fe2+)WO4  monoklin


Lapis, årgång 42, Nr 3,mars, 2016
Observera att texten finns nu i separat fönster

Alfredopetrovit, IV/K.8-05    
Al2[SeO3]3 • 6 H2O  hexagonal

Grundmannit, II/E.4-22   
CuBiSe2     ortorombisk

Wernerkrauseit, IV/B.5-62 oxid
Ca(Fe3+,Mn3+)2Mn4+O6 ortorombisk


Lapis, årgång 42, Nr 4, april, 2016
Observera att texten finns nu i separat fönster

Arsiccioit, II/E.12-22      
TlAgHg2(As,Sb)2S6 tetragonal

Protochabourneit, II/E.14-52
Tl3,5Pb3(SbAs)19,5S34 triklin

Ichnusait, VI/G.4-25
Th[MoO4]2 ٠3 H2O

Nuragheit, VI/G.4-25
Th[MoO4]2 ٠ H2O

Mambertiit, IV/D.25-77
BiMo26+O7(OH) • H2O triklin (pseudohexagonal)

Suseinargiuit, VI/G.1-35
Na0,5Bi0,5[MoO4] tetragonal

Perettiit-(Y), VIII/G.8-30 silikat
Mn42+Fe2+Y2[B8Si2O24]ortorombisk


 Lapis, årgång 42, Nr 5 maj, 2016
Observera att texten finns nu i separat fönster

Inga nya IMA mineral under maj


Lapis, årgång 42, Nr 6, juni 2016
Observera att texten finns nu i separat fönster

Backit,IV/K.15-57 tellurat
Pb2Al[Cl|Te6+O6  trigonal (pseudohexagonal)


Lapis, årgång 42, Nr 7-8, juli/augusti 2016
Observera att texten finns nu i separat fönster

Inga nya IMA mineral under juli/augusti


Lapis, årgång 42, Nr 9, september 2016

Carducciit, II/E.25-25      
Pb6Ag(As,Sb)9S20 monoklin

Carducciit är svart, har metallglans, densitet 5,56 g/cm3, hårdhet 2½-3, svart  streckfärg.

Meerschautit, II/E.20-23
Pb42(Ag,Cu)6(Sb,As)45S112  monoklin

Meerschautit är blygrå till svart, även blåaktig, har metallglans, densitet 5,91-5,92 g/cm3, svart streckfärg.
Det silverhaltiga bly-arsenik-sulfosaltet carducciit är släkt med barikait och rathit.
Det silver- och kopparhaltiga bly-antimon-sulfosaltet meershautit tillhör madocitgruppen och är släkt med sterryit.

Typfyndplatsen är Mina Pollone nära Valdicastello Carducci (därav namnet), i Pietrasanta, Italien. Vid denna fyndplats förekommer kvarts- baryt och buntmetallrika körtlar i malmgångar som innehåller talrika sällsynta Sb/As-Sulfosalter.
Carducciit bildar i Pizzonefyndigheten i sockerkornig (delvis även i körtelrik) baryt kortprismatiska, små kristaller >0,5 mm, därtill kommer sterryit, twinnit, pyrit och zinkblände.
Meerschautit bildar längsrefflade stänglar upp till 2 millimeter långa, inväxta i finkristallin baryt-pyritmalm. Namnet hedrar kristallkemist Alain Meerschaut (*1945) från Nantes i Frankrike. Han har bidragit till beskrivningen av talrika nya sulfosalter från Apuaniska Alperna.

Colinowensit VIII/E.6-55
Ba2Cu2[Si4O12] tetragonal

Colinowensit är violett till mörkt blå, har glasglans, densitet 4,23 g/cm3, hårdhet ~4, violett streckfärg.

Diegogattait, VIII/H.2-15 silikat
Na2CaCu2[Si4O10]2  • H2O  monoklin

Diegogattait är grönaktigt blå, har glasglans, densitet 3,10 g/cm3, hårdhet 5-6, blåaktigt vit streckfärg.

Ett barium-kopparsilikatet  colinowensit motsvarande syntetiska pigment, "Han Purpur", framställdes redan i gamla Kina från  Zhou-perioden (1045-771 före vår tideräkning) till Han-dynastien (från 206 före vår tideräkning till 220 efter vår tideräkning). Användes till färgning av glaskeramik.

Under åren 2011-2012 levererade Wessels Mine, Kalahari-manganfälten i Sydafrika utmärkt material med wesselsit, som innehöll utom effenbergerit, lavinskyit, scottyit och pektolit även colinowensit i form av ytterst små kantiga korn <0,1 mm. Dessa korn är spröda, starkt pleokroistiska (i färgerna från violett till blå). De löses inte i syror, med undantag av vätefluorid (HF). Med namnet hedras den sydafrikanske samlaren Colin Owens (*1937), som ställde de talrika wesselsitproven till förfågande.

Inväxt i wesselsit är även diegogattait som små, spröda korn upp till 1 millimeters storlek. De är tydligt pleokroistiska från färglöst till blågrönt. Med namnet hedras professor Giacomo Diego Gatta (*1974) från Milano, specialist på zeoliter och besläktade silikater.

Gatedalit VIII/B.9-15 Ö-silikat
ZrMn22+Mn43+[O8|SiO4] tetragonal

Gatedalit har grå färg, halvmetallisk glans, densitet 4,78 g/cm3 . Detta zirkonium-mangan- ösilikat räknas till braunitgruppen. Gatedalit härstammar från varpen vid nya Nya Schaktet i Långban, gruvområdet Långban norr om Filipstad. I en finkornig hausmannitskarn bildar gatedalit mikroskopiskt små, opaka korn <0,05 mm, förväxta med tefroit, flogopit, jakobsit, oxyplumboromeit, långbanit, pinakiolit och kalsit. Med namnet hedras hobbymineralogen Kjell Gatedal (*1947) från Örebro. Han arbetar sedan många år intensivt med utforsknandet av Långbans mineralrikedom. Många publikationer, inte minst i "Långbans Nytt" kommer ur Kjell Gatedals hand.

Imayoshiit V/G.10-40 borat
Ca3Al[OH)6|CO3|B(OH)4] • 12 H2O hexagonal

Imayoshiit är färglös till vit, har glas- till sidenglans, hårdhet 2-3, vit streckfärg. Detta vattenrika, karbonathaltiga kalciumborat  (med ettringitstruktur) räknas till öborater. I hydrotermalt omvandlade gabbro-xenoliter från serpentiniten i Suisho-dani nära Ise i Japan, bildar imayoshiit finfibriga ådror och linser upp till en centimeters tjocklek. Följeslagare är tobermorit, bultfonteinit, oyelit, hydrogrossular och kalcit. Namnet hedrar mineralsamlaren Imayoshi Ryuji (1905-1984) som upptäckte mineralet för mer än 30 år sedan.

Innsbruckit VIII/H.28-95 silikat
Mn332+[(OH)38|(Si4O10)7] ortorombisk

Innsbruckit är färglös till gulaktigt grå, har vax- till pärlemorglans, hårdhet 6, densitet 3,21 g/cm3, vit streckfärg. Detta mangansilikat liknar strukturellt skiktsilikatet bementit. Typfyndplatsen är Staffelsee am Geier, inre Wattener Lizum nära Innsbruck i Tyrolen.Vid kontakten mellan en serpentinitkropp och rödaktig kiselskiffer bildar innsbruckkit mycket små blad  <0,2 mm, med spår av friedelit inbäddad i en finkornig matrix av tefroit och kalcit. Ytterligare tillkommer rodokrosit, spessartin, baryt och apatit.

Itsiit, VIII/E.11-25 silikat
Ba2Ca[B2Si4O17]  tetragonal

Itsiit är färglös, även ljusblå till grönaktigt blå, har glasglans, densitet 3,64 g/cm3, hårdhet 5½, vit streckfärg. Detta borhaltiga, barium-kalciumsilikat har en inre byggnad som liknar hyalotekit och kapitsait-Y. Itsiit bildar millimeterstora, fyrsidiga skivor, som ligger i kvartsmatrix tillsammans med cerchiarait-(Fe), witherit, diopsid, pyrit och zinkblände. Typfyndplatsen är Gun Claim vid MacMillian Pass, Itsi-bergen (därav namnet) Yukon Territory i Kanada.

Iwateit VII/A.12-80 fosfat
Na2BaMn2+[PO4]2 trigonal

Iwateit är färglös, har glasglans, densitet 4,06 g/cm3, vit streckfärg. Iwateit, detta med brianit besläktade natrium-barium-manganfosfat liknar kristallkemiskt bario-olgit. Typfyndplatsen är dagbrottet Matsumaezawa vid den stora manganfyndigheten Tanohata i det japanska administrativa området Iwate, därav namnet. Bandade braunit-rodonitmalmer med natronambulit och serandit innehåller iwateit som mikroskopiskt små korn <0,1 mm, särskilt ofta serandit.

Kitagohait I/A.14-88    
Pt7 Cu, kubisk

Kitagohait är gråvit, har metallglans, densitet 19,96 g/cm3, hårdhet 3½. Den intermetalliska platin-kopparförbindelsen härstammar från den namngivande floden Kitagoha i regionen Lubero, Nord-Kivu, Kongo. Här hittades i en grop i floden kitagohait som ytterst små korn <0,1 mm, en del av dem täckta med ett ytterskal av hongshiit, samt naggets med gedigen platin, elektrum, sperrylit och luberoit.

Tapiait VII/D.36-60 arsenat
Ca5Al2[OH|AsO4]4 • 12 H2O monoklin

Tapiait är färglös till blekrosa, har glasglans, densitet 2,68 g/cm3, hårdhet 2-3, vit streckfärg. Detta vattenrika kalcium-aluminiumarsenat härstammar från oxiderade sulfidmalmgångar i Jote Mine, Tierra Amarilla, Copiapóprovinsen i Atacamaregionen, Chile. Joteit bildar klara spetstavliga kristaller <0,5 mm. Typiska följeslagare är blåaktig joteit, mansfieldit, pharmakoalumit,skorodit, pharmakosiderit och konichalcit.  Tapiait är lättlöslig i utspädd saltsyra. Namnet hedrar den chilenska mineralsamlaren Enrique Tapia (1955-2008), som specialiserade sig särskilt på mineralförekomster i Atacamaöknen.


Lapis, årgång 42, Nr 10, oktober 2016

Mapiquiroit, IV/C.9-47 oxid
(Sr,Pb)(U,Y)Fe23+(Ti,Fe3+,Cr3+)18O38 trigonal

Mapiquiroit är svart, har metallglans, densitet 4,73 g/cm3, hårdhet 6, svart streckfärg. Denna bly- och yttriumhaltiga strontium-uran-järn-titanoxid tillhör crichtonit-gruppen och är U-analogen till dessauit-(Y). Typlokaliteter är de gamla gruvområdena Buca della Vena och Monte Arsiccio, som ligger nära Stazzema i Apuanska alperna, Toscana. Mapiquiroit bildar i kvarts-karbonatådror, som ligger i magnetitrik dolomitmarmor, ytrika romboedriska till pseudohexagonala små kristaller från 0,5 till 5 millimeters storlek. Typiska följeslagare är baryt, siderit, zinkblände, boulangerit och derbylit. Namnet hedrar fyra samlare som är specialiserade på Apuanska alpernas mineralogi, Riccardo Mazzanit, Luigi Pierotti, Ugo Quilici och Moreno Romani.

Nickeltsumcorit, VII/C.31-35 arsenat
(Pb,Ca)(Ni,Fe3+)2[AsO4]• 2 (H2O,OH)  monoklin

Nickeltsumcorit är gul till brunaktigt gul, även ljust brun till brun, har glasglans, densitet 5,02 g/cm3, hårdhet ~4, gul streckfärg.  Ett järnhaltigt bly-nickelarsenat som är Ni-analogen till tsumcorit, (därifrån kommer namnet). Nickeltsumcorit kan blandas med nickellotharmeyerit. Typfyndplatsen är Km-3 Mine, som ligger nära Lavrion i Grekland. Sedan många år känner man till nickeltsumcorit från Grube Clara i Schwarzwald, Tyskland. I Lavrion bildar nickeltsumcorit finkristallina skorpor upp till en yta av 3 x 5 milimeter och små sfäroliter <0,15 mm Ø. Följeslagare är annabergit, gaspeit, kalcit, arseniosiderit, nickellotarmeyerit, nickelaustinit, pecorait?, mimetesit, cerussit, oxyplumboromeit, tex. bindheimit, vittrad gersdorffit och blyglans.

Tavagnascoit, VI/B.2-30 sulfat
Bi43+[O4|(OH)2|SO4] ortorombisk

Tavagnascoit är färglös till mjölkvit, har sidenglans, densitet 6,33 g/cm3, vit streckfärg. Ett vismut-hydroxysulfat med skiktstruktur som är Bi-analogen till klebelsbergit. Typfyndplatsen är Buntmetallgruvområdet Tavagnasco, som ligger nära Turin, Italien. Tavagnascoit  bildar i körtelrika kvarts-sideritgångar i den underjordiska stollgången Espérance superiore av vittrad bismutinit och vismut sulfosalter i form av mikroskopiskt små, massiva kristaller <0,05 mm, samt finfibriga kristallgrupper <0,3 mm. Tavagnascoiten är spröd och genomlysbar.


Lapis, årgång 42, Nr 11, november, 2016

Paratacamit-(Mg) III/D.1-80 halogenid
Cu3(Mg,Cu)(OH)6Cl2 trigonal

Paratacamit-(Mg) är ljust till mörkt grön, har glasglans, densitet är 3,50 g/cm, streckfärgen är ljusgrön. Denna koppar-magnesiumhalogenid är Mg-analogen till paratacamit, därav mineralets namn. Paratacamit-(Mg) härstammar från Cuya i Camaronesdalen, som ligger i provinsen Arica i Chile. På hematit- och kopparkisförande kvartsådror med dolomit och magnesit bildar paratacamit-(Mg) kristallskorpor av kompakta till utsträckta fyrsidiga prismer. Kontakttvillingar är vanliga förekommande. Ytterligare följeslagare är atacamit, haydeeit, anhydrid, copiapit och epsomit. Paratacamit-(Mg) är genomlysbar, spröd och löses lätt i förtunnad saltsyra.

Ändring av systemnummer:
Antalet koppar-oxihalogenider tillhörande lyoit-bobkingitgruppen har under senare år ökat starkt och har därför tilldelads nya systemnummer:

iyoit = D.1-50.

anatacamit = klinoatacamit.
haydeeit               =  D.1-60.
gillardit                 =  D.1-65.
leverettit              =  D.1-70.
paratacamit-(Mg) =  D.1-80.
paratacamit-(Ni)   =  D.1-85.
paratacamit          =  D.1-90.
tondiit                     =  D.1-100.
herbertsmithit       =  D.1-110.
kapellasit              =  D.1-115.
misakiit                  =  D.1-120.
melanothallit          =  D.1-130.
columetit               =  D.1-140.
anthonyit               =  D.1-145.
bobkingit               =  D.1-150.    


Lapis, årgång 42, Nr 12, december, 2016

Alburnit, II/B.8-30  sulfid
Ag8GeTe2S4  kubisk

Alburnit har grå färg, metallglans, densitet 7,83 g/cm3, hårdhet 4. Denna silver-germanium-tellursulfid är släkt med argyrodit. Typfyndplatsen är den kända Cârnicel-gången i guldgruvan Rosia Montana, Apusenibergen i Rumänien. Opak alburnit bildar mikroskopiskt små, i slipprovet gråblå  inneslutningar i tetraedrit, hessit och rodokrosit. Namnet syftar på det gamla romerska namnet Alburnus Maior som beteckning på guld och silver fyndplatsen Rosia Montana.

Kojonenit, II/A.7-32 tellurid
Pd6SnTe2 tetragonit

Kojonenit är grå, har metallglans. Denna palladium-tenntellurid är kristallkemiskt släkt med oulankait. Kojonenit härstammar från malmgången Howland Reef i platinmetallfyndigheten Stillwater, Montana, USA. Kojonenit sitter i en grundmassa bestående av kopparkis, cubanit. pentlandit och magnetkis som finkorniga, endast malmmikroskopiskt synliga och i mikroskopets påljus rödaktigt vita aggregat <0,4 mm tillsammans med kotulskit. Med namnet hedras den finska geologen doktor Karl Kojonen (*1949), specialist på platinmineral och malmmikroskopi.                                                   



©2001- GeoNord